Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

fredag, februari 27, 2015

Subjektivitet





På mottagningen går jag mellan två rum, varannan patient träffar jag i rummet till vänster, varannan i rummet till höger. Rummen är i princip bara varandras spegelbild, och ändå så föredrar jag det ena mycket mer framför det andra.
Det händer att båda rummen är lediga, då brukar jag fråga patienterna om de vill gå in till vänster eller till höger. De flesta har förstås ingen åsikt, och då tar vi rummet till vänster.
När jag nu tittar på bilderna ser jag att det saknas ett skåp i det till höger, men också att huvudändan av undersökningsbritsen är vänd åt olika i håll. Är det hela skillnaden ?
Till vänster (överst) känner jag mig trygg och bekväm, till höger (nederst) går jag i försvar.
Man vågar knappast tänka tanken vad som kan påverka (den stackars) patienten.

När man talar om konst brukar det heta att upplevelsen sitter i huvudet på betraktaren.
Det kanske gäller det mesta ?


torsdag, februari 26, 2015

Goda nyheter




MOVEBYBiKE har investerat i två nya elcyklar.

En modern bank



En bank skall ta emot spararnas pengar och låna ut pengar till företag och privatpersoner. Insättning och utlåning. Men idag, efter avregleringar, nollräntor, minusräntor och kvantitativa lättnader är det inte så längre. Bankerna har idag så mycket gratispengar att de inte behöver och inte längre vill ha spararnas pengar för det första. För et andra är efterfrågan på lån svag eftersom den riktiga ekonomin är svag. En modern bank gör alltså allt mindre nytta för den riktiga ekonomin. De lever ett ett eget liv vid sidan av. En modern storbank idag är mer av ett spelsyndikat, ett superkasino.
Stefan Koch

måndag, februari 23, 2015

Symbolik



Är barnsligt förtjust i goda exempel, och symboler.

Så har rökstoppet på krogen för mig blivit (den hoppingivande) symbolen för "plötsligt-händer-det -plötsligt-var-det -lätt-som-en-plätt".
Nya skosnören på gamla kängor har blivit min symbol för hållbarhet, förnöjsamhet, ja omställning.
29 kronor på Din Sko, och så hänger de med ett par vintrar till.

System



Somliga är starka motståndare till att man skyller " på systemet ". Istället vill de betona det egna ansvaret.
I den frågan är jag grå. Jag älskar att ta ansvar för mina handlingar, och hatar att skylla ifrån mig, men  blir trots det hela tiden påmind om att jag får väldigt god hjälp av - system.
Som t.ex tavlan där vi bokar tvättider. Varje hyresgäst har en plupp, man kan omöjligt boka mer än en tvättid i taget, ingen enda utsätts för frestelsen att ta för sig på andras bekostnad. Ett bra system.

Andra tänkbara system, som vi ännu inte anammat :

Att man inte kan tjäna mer än X kronor per person.
Att man inte kan äta mer än X antal kalorier per person.
Att man inte kan handla för mer än X kronor per person.
Att man inte kan släppa ut mer än X kilo koldioxid per person.
Att man inte kan glömma bort att tänka mer på andra än sig själv ..



Älska mig för den jag är




Vilken är din bästa sida, kan man fråga. Och utgår ifrån att alla har en bästa sida.
Vilket låter trevligare än att fråga efter de(n) sämsta.

Om jag vore cykeln ovan skulle jag sorglöst svara ringklockan.
Och hoppas att det inte kommer fler frågor ..


Vi behöver dig !




Fasas och förundras över främlings-fientligas framgångar. Varför lyckas de ?
Kanske för att de inte är uteslutande och inte ställer krav. Krav på intelligens, på utbildning, på rätt bakgrund, allt som krävs är lojalitet.

Den som vill förstå politiska rörelser måste inse att människan alltid söker andra saker i en rörelse än att uppnå ideologiska mål. Hon söker att höra till, att spela roll. Och nu när staten vill spendera miljoner på att förhindra att unga människor rekryteras till IS säger jag : När har ni spenderat en krona på dem tidigare ? När har ni någonsin visat att ni behöver dem ? Och nu när många inom vänstern beklagar SD:s uppsving och menar att deras väljare borde komma tillbaka till den socialistiska rörelsen där de hör hemma, säger jag : Ha ! Tänk om dessa 13 procent verkligen gjorde det ! Hur fan tror ni att de skulle tas emot ?

Hela ledaren i ETC.

söndag, februari 22, 2015

Utsikt från Café String



Snart är det sommar !



Höja ribban




Lyssnade på Medierna i P1 :

I veckan intervjuades Israels ambassadör Isaac Bachman i Studio Ett. Frågan han fick löd :
Do the jews themselves have any responsibility in the growing anti-semitism that we see now ?
Ambassadören opponerade sig mot frågan, och jämförde med annan skuldbeläggning av offret, t.ex våldtagna kvinnor. Och fortsatte :
I don´t think that there is any provocation that jews are doing. They just exist.

Det blev omedelbart kraftiga reaktioner på intervjun, Studio ett gick ut och bad om ursäkt, frågeställaren Helena Groll var oerhört ångerfull, den ansvarige producenten Magnus Westberg tillstod att frågan var fel ställd, men framhöll tre gånger att Svenska kommittén mot antisemitism skrivit på sin blogg att  Israels politik orsakar inte antisemitism, men kan aktivera och göda existerande fördomar och fientlighet mot judar, programledaren i Medierna tyckte inte han fick svar på frågan vad som gick snett.

Nästan alla, inklusive Studio Ett, inser förstås att man måste hålla isär kritik av Israel och antisemitism, på samma sätt som man inte kan ondgöra sig över alla män för att några begår våldtäkt. Den fråga man kanske ville ställa var om det faktiskt finns en risk att vi misslyckas att hålla isär kritiken av enskilda från förutfattade meningar om alla, dvs en fråga om vårt ansvar ? Men istället frågar man om den som utsätts för förutfattade meningar (och övergrepp) bär något ansvar.
Olycksfall i arbetet ? Och/eller en bra illustration till den risk man egentligen ville lyfta fram ?

Kan tycka att vi lätt hamnar i syndabockstänkande och beröringsskräck. Studio Ett har trampat i klaveret och får rättmätig kritik och hängs ut, vi andra behöver inte ta åt oss, end of discussion.

Vi menar att alla människor har samma värde, ingen skall dömas utifrån t.ex sitt kön, sin hudfärg, sin trosuppfattning eller sitt ursprung. Vi menar också att var och en får stå till svars för sitt handlande. Men samtidigt söker vi, i högsta grad, gemenskap och grupptillhörighet. Just nu sitter vi framför TV:n och hejar på de svenska skidåkarna, det behövs inte så mycket förrän vi tycker (väldigt) illa om Petter Northugg, eftersom han är norrman. Vilket är lika orimligt som att tycka illa om judar.
Att gärna vilja tillhöra en gemenskap (svensk, norsk, judisk) betyder också att man får stå till svars för gruppens agerande ? Nej, det skulle nog ingen säga. Men vi vill gärna vara omslutna ..

För egen del skall jag höja ribban rejält vad gäller generaliseringar. Kommer på mig själv med att i olika sammanhang säga att alla X är si, alla Y är så. För det mesta spelar det kanske ingen roll, och är inte så allvarlig menat, men med tanke på den främlingsrädsla som breder ut sig så finns det all anledning att vara på sin vakt.
Studio Ett, och mänskliga Helena Groll, ska jag fortsätta att lyssna på !

torsdag, februari 19, 2015

Deklaration




Forts.
Apropå halvtomma och halvfulla glas, att ingenting bara är, att allting sitter i betraktarens ögon :
I Växsjö är man rädd för att en staty över damen som slog sin handväska efter nazisterna skall uppmuntra till våld, i Sigtuna tror man däremot att den kan påminna oss om hur illa vi tycker om våld, och nazister.

Det kanske vore en bra idé, rentav klädsamt, om alla inleder sina bestämda uttalanden med en varudeklaration à la Johan Norberg. Typ:

Jag lever i materiellt överflöd, jag är i grund och botten pessimist och många av mina släktingar lider av depression, två har tagit livet sig. Min uppfattning i denna fråga är att ..

Johan



Lycka


Efter den svarta onsdagen, jag det kändes faktiskt så igår, börjar jag undra om det är mig eller världen det är fel på.

När författaren och debattören Johan Norberg gästade Skavlan för några år sedan fick vi lära oss enkla samband om lycka. Vem är vinnare, vem är förlorare ?
Betydelsen av olika faktorer, enligt Johan:
10 % - hur vi faktiskt har det, standard.
40 % - hur vi tänker, är glaset halvfullt eller halvtomt.
50 % - genetik, man föds med förmåga eller oförmågan att bli lycklig.
Inte särskilt upplyftande .. eller ?

En som inte hänger läpp är Johan Ehrenberg. Hans ledare i Dagens ETC är nog det gladaste tillropet jag någonsin läst. Lycka till !





PS
Detta är inlägg nummer 3000.
- Grattis !
- Till vad då ?
- Till prestationen förstås !
- Jag ser det inte så ..
- Nej, jag har märkt det. Kom igen nu !
- OK, jag ska försöka ..

Gunther och Eric i Sudan 2007


onsdag, februari 18, 2015

Erkännande


Tillstår att jag stängde av kvällens Uppdragning granskning, om den svenska IS-soldaten. Stod inte ut, vare sig att se eller höra.

Den förlåtande "vargen" behöver matas, men jag vet inte vad den äter ..

På jakt




Hade ju sett det, helt säkert, USB-minnet som André skickat i ett brev från Indien. Men nu var det spårlöst borta.
Vände upp och ner på hela lägenheten. Hade jag sett i syne, eller blivit skvatt galen ?

Istället för att riva runt kanske jag skulle tagit några djupa andetag och satt mig ner och tänkt efter. Och lite tidigare kommit på att det var fastklistrat på baksidan av brevet.
Blev i fall varse att somligt åkt i sopen som inte borde vara där ..

Stories



Favorit i repris 

Att offra sig



Nu gäller det att hålla huvudet kallt !

Aktuellt/Rapport och alla andra nyheter talar om ökad risk, ökad bevakning, ökad risk för storkonflikt, ökat behov av starkt försvar. Osv. Kort sagt, nu får vi vackert tugga i oss vår beskärda del av Bush - war - against - terrorism - doktrinen.
Mitt i flödet av terroristnyheter, men ändå på samma tema, berättas om en rulltrappa på Östermalm som inte fungerade och orsakade en allvarlig klämskada, vilket medfört att rulltrapporna i stan stängts av i väntan på utredning.

I ett land som inte behövt spilla människoliv i väpnade konflikter på tvåhundra är det inte så lätt att leva sig in i det som händer utanför våra gränser. Ingen av oss har far - eller far/morföräldrar som stupat i krig, något som på ett påtagligt sätt skiljer oss från våra europeiska systrar och bröder.
Kommer osökt att tänka på David Eberhart, han som upprörde svenskarna med det han kallade "trygghetsnarkomi". 

Nå, hur kall ska man förhålla sig ?
Om inte iskall, så nästintill, skulle jag säga.
Annars gör vi det som terrorister eftersträvar, blir rädda.
Och när rädslan ökar, då ökar risken för upptrappning.

När bomben smällde i London för några år sedan gick londonborna ner i tunnelbanan som om ingenting hade hänt. Det är naturligtvis det bästa sättet att neutralisera terrorister. Men det förutsätter mod, det förutsätter att man är beredd att offra sig, offra sig för andra, för en högre princip, det förutsätter att man inte tar fred för givet ?

- Nå, handen på hjärtat, är du beredd att leva upp till det  ?
- Ja, för egen del, absolut. Men snälla, fråga inte om familjen ..

tisdag, februari 17, 2015

Kapitalism

.

Kapitalism löser inte någon av de tre stora kriser vi brottas med ;
ekonomi, ekologi, energi.


Demokrati - på riktigt eller på låtsas ?
Ekonomi - planlös eller planerad ?
Ekonomi - ingenting för kvinnor ?
Sverige - extremast i världen ?
Latinamerika - varför så tyst ?
Dags att dra i nödbromsen ?
Finns det hopp ?
Absolut !

Folk er folk



Vad annorlunda det blev, när romerna idag istället för att sitta på marken med pappmuggar gick omkring och sålde tidningar. Offer-rollen var borta, och vi trätte och skrattade (i ögonhöjd !) om vem som skulle få sälja. Människan är en känslig varelse ..

Folk er folk är ett norsk ideel organisation som vill hjälpa romer. Samma upplägg som Situation Stockholm ; en tidning som säljs för 100 kronor, försäljaren behåller 75. Enligt Wikipedia i Stockholm sedan januari 2015.
Åtskilliga miljoner har det blivit sedan starten 2012. Som till skillnad från mycket annan hjälp hamnar i rätta händer.

Mer av den varan !

Läs mer

Folk er folk. Dvs det där självklara, som inte längre är så självklart, som ibland till och med förlöjligas, nämligen ; att alla människor har samma värde.

måndag, februari 16, 2015

Börje Salming ?




På fiket kom det fram en man som undrade om jag var Börje Salming (!) Han satt några bord bort och kunde omöjligt koncentrera sig på sitt arbete vid datorn förrän vi rett ut om den store hockeylegenden satt i samma lokal, tyvärr blev jag tvungen att göra honom besviken. Undrade sedan förstås om jag skulle känna mig smickrad eller sårad . Själv har jag svårt att se likheten ..

Grand Old Lady


Dalens centrum

Hade ingen aning, men fick precis veta att jag förbrukat min fria kvot av SvD på nätet den här månaden, nämligen 25 artiklar. Lite snopet. Men å andra sidan, avundas inte papperstidningar som skall räkna ut hur de kan ta betalt för det vi tror ska vara gratis.
Nej, det blev ingen nätprenumeration, inte den här gången. 25 artiklar i månaden, det kanske är ganska lagom ? Och sen finns ju biblioteken, hållbarhetens grand old lady, som ägar-och-jag-vill-ha-min-egen-samhället gör sitt bästa för att knäcka. Hoppas det misslyckas. Det borde misslyckas.


söndag, februari 15, 2015

Förvirrad


Har åkt några turer fram och tillbaka idag mellan hemmet och sportaffären för att få ordning på Ewas nya skidor. Hur många centimeter framför foten skall fästet sitta, bl.a ? Vilket förstås är rätt ovidkommande när människor får sätta livet till i nya attentat några mil härifrån.
Det känns förfärligt, och förvirrat. På vilket ben skall man stå, vilken varg skall man mata ? Öka sin förståelse för det som är annorlunda och främmande, och ta risken att man blir lurad, eller betona skillnaderna, hävda sin rätt och ta strid, och ta risken att konflikten och våldet trappas upp ?
Visst ska vi hävda det fria ordet, och vägra låta oss skrämmas. Men samtidigt blir jag beklämd av att höra, från någon som tror sig veta, att Lars Vilks mest av allt vill mucka med konstetablissemanget (som han inte får vara med i) och egentligen är rätt ointresserad av islam.
Vilket ben man ställer sig på kanske handlar om läggning. Jag har lätt för medkänsla och att förlåta, men konflikträdsla gör att jag ofta brister i uppriktighet. För mig känns det självklart att mata den varg som inte tar strid. För mig går världen framåt när vi sätter oss ner och pratar för att förstå varandra, inte när terroristlagarna skärps. Jag har lätt för påven, som hjälpt till att bryta dödläget mellan Kuba och USA, och svårt för Lars Vilks, som häller bensin på lågorna.

Efter att ha sett filmen på den nioåriga pojken i Malmö är det lätt att känna avsky för (alla) de som på minsta sätt tar vakten i försvar, eller ifrågasätter att det rörde sig om övervåld. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad som rör sig huvudet på den som kan misshandla en liten pojke på det sättet. Hur mår han idag ? Ångrar han sig ? Vill han skylla det inträffade på andra ?
I det här fallet ligger det nära till hands att stänga igen dörren och vägra lyssna på bortförklaringar och ursäkter. Men jag tror, i min enfald, att man alltid ska lämna dörren på glänt. Och t.o.m lyssna på de som inte uppfattar det inträffade som övergrepp. Men det sista tar emot, verkligen.

PS
Att jag har svårt att veta vilken "varg" som skall matas framgår tyvärr av tidigare inlägg under året :

Två vargar
Att låta sig luras
Fosterland
Dilemma






Steget före



Häromdagen välte den kinesiska damen som sitter vid fönstret i mitt arbetsrum. Det bar sig inte bättre än att den högra foten gick av. När jag reste henne upp såg det otäckt och samtidigt lite komiskt ut. Och symboliskt ?

Om man verkligen vill ta ett kliv framåt, och göra skillnad, 
då gör det ont.

fredag, februari 13, 2015

Seende




Det talas om halvtomma och halvfulla glas, dvs man betraktar samma företeelse med olika inställning. Det halvtomma glaset är att på väg att bli tomt, det halvfulla på väg att fyllas, kort sagt pessimisten och optimisten.
Annorlunda blir det att betrakta samma sak med olika ögon, från ett annat håll, oberoende av värdering och läggning. Att helt enkelt vända på steken, att se och tänka utanför boxen. Ingen dum idé, särskilt när alla är rörande överens. Om t.ex att Putin är Ond och Obama är God.

Blev tagen på sängen när SvD visade några logotyper som kan ses på mer än ett sätt.
Mellan E och X i FedEx bildas en vit pil, i färdens riktning.
Det vita tomrummet mellan det svarta F:et och det röda i Formul 1 utgör är en majestätisk etta.
Ljusets skiftningar på alptoppen hos Toblerone döljer en björn.

När man väl upptäckt det nya perspektivet blir utmaningen att se allt på en gång, och inte ett i taget. Det där som nyhetsbevakare brukar ha lite svårt för...

Jag ser något som inte du ser.
Du ser något som inte jag ser.
Ska vi se tillsammans ?

Burfågel


torsdag, februari 12, 2015

I vågor



Mycket går i vågor, utan att man riktigt förstår vad som ligger bakom. Sagt av en som precis hävdad i en kommentar att man alltid har ett val.
Hur som helst, för tillfället sätter jag hellre på en skiva än lyssnar till radio, tittar på TV eller ser en film.
Är inne i någon slags meditationsfas, som på ett omedvetet sätt skall ta de där besluten som det medvetna förnuftet ändå bara går bet på.

Vill inte veta mer, eller få mer intryck,
bara vara, bara följa med.
Inte med strömmen,
utan motströms.

Amen



Gorillan mitt i rummet




Aldrig har så få fått ta så mycket och gett så lite tillbaka som 2014.
Johan Ehrenberg

onsdag, februari 11, 2015

Icke våldsamt motstånd





Från ETC:

Jamila Raqib är vd för Albert Einstein Institution, en ideel förening som grundades av forskaren Gene  Sharp 1983, vars målsättning är att forska och publicera böcker kring icke - våldsam kamp i konflikter.
Nu är hon i Sverige och föreläser, inbjuden av Miljöpartiet.

Fastnar för hennes tydliga distinktion mellan icke våld och icke-våldsam kamp (icke-våldsamt motstånd, icke våldsam aktivism). Det förra handlar om pacifism och ett moraliskt principiellt avståndstagande från våld, det senare om pragmatism, hur man effektivast uppnår sina mål.

I grund och botten handlar det om att förstå sig på makt, hur man får makt och hur man kan förneka en motståndare den makten. Icke-våldsam aktivism kan fungera även mot grupper som IS och Boko Haram.
Det grundläggande i vår analys är att makt kommer från olika delar av ett samhälle - institutioner och individer - och vi samtycker och lyder makten. Genom det får olika system makt. Icke våldsam aktivism fungerar genom att strypa den makttillförseln, genom att störa tillförseln av andra resurser, pengar och rekrytering.
Vi menar att militärt ingripande inte är effektivt, det finns extremt få exempel där sådant har lyckats. Det är mer uppbyggt för att vi ska känna att vi har en roll i det som händer.

Klart uppiggande !
Sen kan man ju bara hoppas att Miljöpartiet i regeringen tar intryck av den inbjudna gästen, och inte säljer vapen till diktaturer.

albert eisntein institution

Befrielse




I julklapp fick jag en årsprenumeration av tidningen Modern Filosofi, som kom med sitt första nummer i september förra året. Vilken befrielse, och bekräftelse ! Plötsligt känner jag mig inte alls lika ensam, flummig och inåtvänd, nu när det finns en hel tidning där mitt eget grubbleri återfinns på nästan varenda sida. Tack Åsa !
Oj vad jag ska läsa sakta och med eftertanke. T.ex artikeln om Cittaslow, nätverket som sjunger långsamhetens lov (sid 11).


PS
För att kunna fortsätta utgivningen krävs det förstås att fler hakar på.
Det gör man här.

  

måndag, februari 09, 2015

Ny rakborste




Sedan den gamla rakborsten försvann på en resa har jag fått hålla till godo med en som släpper ifrån sig strån, som hamnar i ansiktet och i munnen. Förgäves har jag letat efter en ny, för att bli av med det här dagliga irritationsmomentet. Så idag, på ICA i Dalens centrum (var annars?), fick jag syn på en.
Det ska bli ohyggligt spännande och se hur den uppför sig.

Hinder



Nytt på Skanstullsbron

Om människor mår dåligt, så dåligt att de kan tänka sig att hoppa från broar - då bygger vi stängsel.
Kanske också ett exempel på vilken varg man matar ?

Sailor is waiting ..


9 February. Blue sky in the afternoon.

Sailor takes warning


February 9. Red sky in the morning

Stolthet




Hade återigen vägarna förbi Dalens Centrum för att hämta en bok de reserverat på biblioteket, och passade på att sitta ner i den trevliga tidningshörnan. Och fann vad jag sökte, ständigt söker - goda uppslag hur vi, enskilt och tillsammans, kan förhindra destruktivt beteende.

SvD, Idag-sidan. Agneta Lagercrantz intervjuar neuropsykologen Barry Karlsson som forskat om stolthet. Stolthet, som kan vara av godo eller av ondo, som kan innebära att man antingen känner (naturlig) skam och reflekterar över varför man blivit kränkt och i bästa fall försonas med sig själv och den andre, eller blåser upp sig och går in i en "upptrappningsspiral". Karlsson menar att stress är avgörande för om vi förmår ta steget tillbaka istället för att stänga av och ge igen.

Dåtida, nutida och framtida konsekvenser av hur vi hanterar vår stolthet (vilken varg vi matar ..) kan knappast överskattas.

Teknik och ekonomi i all ära, tror inte vi löser några stora frågor som rör vår överlevnad om vi inte först tar in och respekterar grundläggande kunskap om människan. *
It´s biology, my friend.

SvD
Två vargar

* dit räknas även Vladimir Putin




söndag, februari 08, 2015

I fönstret



Det slog mig, att
apan blir en påminnelse om begränsningarna (kan)
den goa nallen om drömmarna (vill)
och kossan om kraven (bör)

Willbur Can



Möte i Kungsträdgården



Träffade en cykelburen luffare i Kungsträdgården. Det stora embalaget på kärran var frigolit för att isolera mot marken vintertid. Cykeln hade han cyklat hem från solkusten.
Han ondgjorde sig över nittiotusen utlänningar som var orsaken till att han inte fick något socialbidrag.
Den hemlöse mannen såg sliten ut, och jag avstod från att säga emot, istället hjälpte han mig att spänna fast min pakethållare, och blev glad för tjugolappen jag hade över.

Han skulle nog vilja ha lite av min standard, jag skulle vilja ha lite av hans frihet ..


Sol



Vissa dagar är vackrare än andra. T.ex idag.

torsdag, februari 05, 2015

Bakåtsträvare


PS
Hagens invändningar mot det snabba, slappa och ytliga resandet har många dimensioner. Att resa mer sällan, planera och längta, ta tid på sig, utsätta sig för svårigheter, som vi en gång gjorde, vore det inte något att sträva efter ?

Birger Schlaug vill att tillväxtsamhället skall ersättas med utvecklingssamhället.
I mina öron låter det rätt lika, fast lite finare.

jag vill inte utvecklas,
utan
bara
vara
i balans,

med mig själv
med andra
med livet

?

Kvar på marken



Läser Cecilia Hagens krönika i Expressen om vårt vidlyftiga flygande.
Och lägger den bredvid funderingarna om Vill - Bör - Kan.
Vi flyger kors och tvärs för att vi kan.
Och för att vi vill.
Bör glöms bort.

Bör blir enkelt när man inte kan.
Men att vilja och kunna det man inte borde är en utmaning.
Som kan lösas på ett (?) av två (?) sätt :

- Man tvingar sig, och har massor av karaktär.
- Man laddar "bör" med så mycket tillfredsställelse att det inte blir
  någon uppoffring.
Det senare har förstås större förutsättningar att lyckas..

Jag har flera långväga cykelresor på gång. Att ta sig dit utan flyg skulle kosta åtskilligt och ta massor av tid i anspråk. Cecilia Hagen har tydligen bestämt sig för att det får kosta (tid och pengar), annars får det vara. Hennes inställning är en "rövspark" (Onkel O), som jag vill/bör/kan ta på allvar.
Oberoende av hur andra gör ..



Cecilia Hagen


onsdag, februari 04, 2015

Kriminellt




Vad är det som händer - 
när det blir kriminellt att hjälpa sina medmänniskor ?

Vilket fruktansvärt förslag.
Kan gott tänka mig att sitta av några månader ..

(Onkel Olof upplyste)

Livspussel



Såg nyligen bilden av den här antika skulpturen, och kom att tänka på Vill - Bör - Kan, även kallat Willbur Can.

Den illustrerar frustrationen som infinner sig när det man vill och bör inte är det man kan.
Eller när det man kan inte är det man vill eller bör.
Eller när det man vill inte är det man bör.
Eller det man bör inte alls är det man vill.
Eller ..

Kort sagt, när livspusslet inte går ihop.

Willbur Can

tisdag, februari 03, 2015

Långkok




Kommer inte till ro på kvällarna, klockan blir både och tre innan jag slocknar.
På dagarna är man upptagen av plikterna,
på kvällarna vill jag leva och ta ifatt,
börjar i en enda, som ger nästa,
i all oändlighet,
så känns det

I kväll har jag skalat och hackat,
nu puttrar ett långkok på spisen,
det lägger band på grubbleriet,
så känns det




Lättare sagt än gjort ..



Götgatan, Södermalm

Franska för nybörjare



Ännu en lysande fransk skoldokumentär (SVT)
T.o.m bättre än Etre et avoir och Entre les murs ?

Vi har alla vår historia, sa lärarinnan.

Värt att komma ihåg, 2015.


måndag, februari 02, 2015

Återseende



Får av och till höra att min blogg lite väl mycket framhäver mina bedrifter och pekar ut andras misslyckanden. Det stämmer säkert.
Efter att ha tillstått det kan jag berätta att jag är mycket nöjd med min lediga eftermiddag.

Cyklade turen runt Ältasjön, cykelvägarna var inte precis plogade så det sved i benen, men det är ju meningen. Vid Skogskyrkogården erinrade jag mig ett löfte jag gav somras, nämligen att hälsa på John, som tvingades flytta från Ersta med den vackra utsikten till Dalen med betong och Nynäsväg.

John bor på första våningen, men u-båtslivet under kriget gjorde honom rädd för bränder, därför har han för vana att ta rullstolen ner till bottenvåningen. Istället för på rummet hittar jag honom därför i köket bland personalen, med omedelbar närhet till fönstret ut mot gården .. Vi får kaffe och tårta, och hinner gå igenom både det ena och det andra innan svettlukten från min tröja gör sig gällande.
I vår blir det kanske en öl på pizzerian strax intill.

Stannar till i Dalens centrum, handlar på ICA och tittar in på biblioteket, granne med badhuset. Människor sitter runt det stora bordet och läser tidningar, bibliotekarien är hjälpsam och vänlig, det är vackert inrett och det känns väldigt välkomnande. Har jag kommit ut på landet ?
Kan inte låta bli att slå mig ner en stund och njuta av "folkhemmet".

För det mesta är jag kräsen, men ibland räcker det med lite.


Lagom





Besöker Naturkompaniet i Sickla köpkvarter. Vilka valmöjligheter, vilket överflöd, men ..
Matt, mätt och tagen går jag ut i snögloppet med oförrättat ärende och cyklar vidare. 
Utmed Ältavägen ligger en liten röd stuga där det bor en hemlös man den varma årstiden, nu är det igenbommat. Han brukar språka glatt med folk som åker förbi, och kan berätta att han också haft det väl ställt ..
Hemkommen läser jag Stina Oscarsson i ETC Helg. Klok som vanligt, och en av få som tar tjuren vid hornen, och inte i svansen ( eller någon annan ovidkommande kroppsdel ..)

Jag tror faktiskt inte problemet är att tågen går för sakta. Jag tror att problemet är att vi arbetar för mycket. Med meningslösa saker för att skapa tillväxt. Jag tror problemet är att vi inte hinner reflektera över de existentiella frågor vi alla bär på och istället försöker fylla de svarta hålen inom oss med till exempel en soffa. Jag tror problemet är att vi inte hinner göra oss vän med den ofullkomlighet som det innebär att leva och jag tror det vore bättre om vi gjorde det än att arbeta ihjäl oss för att leva ett par år till.” 

”Du vill alltså inte att vi ska bota cancer?”, skriker min motdebattör. 
Sen var debatten slut, men vad jag menar är, att jag tror att vi skulle behöva minska vår konsumtion oavsett om den påverkar klimatet eller inte. Och jag tror vi måste börja tala om konsumismen utifrån ett existentiellt perspektiv och inte utifrån ett eventuellt klimathot. Detta för både klimatets skull men framför allt för oss som människor. 
Inte en ouppvärmd stuga i skogen, men heller inte överflöd och köpkvarter, utan något mitt emellan ? 


ETC helg.