Vid förnyad genomläsning av Fersntröms inlägg fastnar jag för ett ord vi inte berörde, men som kanske innehåller kärnan i hans kritik. Arbetsmoralism. Övertygelsen att mitt värde som människa är avhängigt om jag har eller inte har ett arbete, moralen som sanktionerar att den som saknar lönearbete är i utanförskap.
Bläddrar mig tillbaks till Roland Paulsen, och hans omistliga bok om arbetssamhället.
Det avgörande är inte hur många timmar vi jobbar, utan den betydelse vi ger arbetet ?
Att i en diskussion vurma för något som aldrig tidigare provats, där andra hellre ser justeringar av rådande ordning , innebär att man påtar sig rollen som naiv och godtrogen. Då får man, som Birger Schlaug gjort hela livet, trösta sig med Elin Wägner :
en fågel värjer sin bur
det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort
den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten
fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren
vet den ingenting
4 kommentarer:
Eric, hur kommer det sig att du inte säger upp dig? Och lever på a-kassa och sedan ekonomiskt bistånd? Och lever på det frihetliga vis du förespråkar?
AK
Trist, om du tror att det är vad jag är ute efter.
Trist, när två som (kanske) vill åt samma håll inte lyckas kommunicera bättre.
Nej, jag tror faktiskt inte att det är vad du är ute efter. Uttryckte mig medvetet provokativt och vad jag ville med det tror att du själv kan räkna ut. :-)
AK
Nej, faktiskt inte.
Skicka en kommentar