Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

fredag, oktober 31, 2014

Ebola





Uppdragning granskning visade häromdagen ett gripande reportage om Läkare utan gränsers arbete med att hjälpa de ebolasjuka. Första tiden dog alla, ingen kom levande ur tältet. Men efter ett par veckor kunde några lyckliga, till allas omåttliga glädje, kliva ut som friskförklarade.
De som överlever är immuna. Flera av dom  stannar kvar eller återvänder för att hjälpa till, och behöver då inte använda all den skyddsutrustning som annars krävs för att inte själv bli smittad. Så är det med den unga kvinnan på den översta bilden, kunde Svd berätta häromdagen. Hon förlorade sin fästman, nu hjälper hon till att ta hand om barnen, som kanske är de som far mest illa av att bli omhändertagna av människor  bakom plastskynken och visir.

Att ha en unik egenskap eller förmåga som kan rädda livet på andra. Det låter fantastiskt, och avundsvärt. Men vid närmare eftertanke, är det inte precis den belägenhet vi i den rika världen befinner oss i hela tiden . Födda i länder utan naturkatastrofer, epidemier eller krig och med ett stort materiellt överskott har vi ofantliga möjligheter att hjälpa andra som inte haft samma tur. Men vi ser det inte riktigt så. Utan snarare att vi gjort oss förtjänta, och dom har sig själva att skylla ?
Har OO rätt, när han menar att talet om människors lika är meningslöst ? Jag vill inte tro det.

Hur som helst, oerhört glädjande att det kommer uppgifter om att dödstalen minskar, eller är det antalet nyinsjuknade som minskar ?

onsdag, oktober 29, 2014

Enkla nöjen
















man kan väl skatta sig lycklig
som blir så glad av några stenar
här i en sluttning
på hammarbyhöjden

några tillkomna utan beräkning, en är fabriksgjord
några växlar skepnad, en gör de inte

liv kontra livlöst,
människans begränsning

S:t Helena






Läkatidningen skriver i senaste numret om lundadoktorn Attila Frigyesi som är anställd på S:t Helena, vulkanön i sydatlanten dit Napoleon förvisades. Ön har 5000 invånare och fungerar fortfarande som en slags engelsk koloni, än så länge är det båt som gäller för besökare, en flygplats står klar 2016.  Klimatet är subtropiskt och temperaturen är behaglig hela året, men sjukhuset är dåligt utrustad och det är svårt att värva kvalificerade medarbetare. Attila är där med fru och fyra barn, på sjukhuset är han en av fyra läkare. Tidigare har det burit av till Färöarna och Grönland, enkla förhållanden och avlägsna öar utgör en ständig lockelse, som den ö-älskare (nesofil) han är.
Lockande ? Ja !

Läkartidnngen

Öar


Hunden



Följer upp gårdagens Biot, och Realists kommentar, med dagens Göran Greider.

Att ha hund är att dagligen träna sig i empati.

Noterar att Greider varit hundrädd ..

Hela artikeln

tisdag, oktober 28, 2014

Ensamheten tar livet av oss



En skrämmande betraktelse av Georg Monbiot.

Vad är det för tydlig social förändring som utmärker vår tidsperiod i förhållande till de som föregått den ? För mig är det uppenbart. Det här är ensamhetens tid.

Vi har slitit sönder den naturliga världen, nedklassat våra livsvillkor, överlämnat våra friheter och utsikter till nöjdhet till en tvångsmässig, splittrande, glädjelös hedonism där vi, efter att ha förbrukat allt annat, börjar leva på oss själva. Därför har vi förstört mänsklighetens själva väsen: vår samhörighet.



Hela artikeln



Vardagsdrama




Satt djupt försjunken med Naomi Klein, This changes everything, när jag hörde en smäll från korridoren. Lät som någon tappade en flyttkartong, men det räckte inte för att jag skulle resa på mig från fåtöljen. Några minuter senare kändes det i alla fall litet obehagligt, borde nog kolla vad det var som small.
I korridoren låg min granne raklång och till synes livlös, det rann blod från hans huvud ut på golvet. Till min lättnad var han vid medvetande, om än lite förvirrad. Hustrun stod vettförskrämd i dörröppningen och vågade sig inte ut, för golvet var spegelblankt och nybonat. Maken hade inte läst den luddiga informationen i hissen, nu skulle han gå med några tidningar till damerna en trappa ner, och då bar det sig inte bättre.
Det blev några timmar på Södersjukhuset med datortomografi och sex stygn, men inga frakturer.
Pratade med städfirman i telefon, de gick inte alls i försvar som jag väntat mig, utan var bara bestörta och skamsna. I eftermiddags var de här för att försöka skrubba bort damtidningarna som etsat sig fast i boningsvätskan. Det gick inte. Så nu har vi ett originellt konstverk på golvet, till minne av Bertils vurpa.

måndag, oktober 27, 2014

Ensam




Har man ingen att leka med får man leka själv.
Det betyder inte att ensam är stark ..

söndag, oktober 26, 2014

Helgens konst




Högbergsgatan, Södermalm

Munken



Det händer att jag stannar till på konditori Munken på morgonen, man får gott kaffe och två morgontidningar.
Häromdagen hade jag glömt låset till cykeln, vad gör man ?
Den vänlige konditorn verkade närmast smickrad (nåja) att få härbärgera min dyrgrip.
Win - win ?

fredag, oktober 24, 2014

Rätt fråga





Fick en kommentar på inlägget om höger och vänster som "skaver"

Mitt problem med vänstern är att man gärna ser att den styrande eliten ska kunna dra alla individer över en kam, och sticker man ut och inte hejar på kollektivet (som styrs av eliten) så är man korkad och oansvarig.

Nytänkare, driftiga personer och folk med goda idéer ses ofta mer med avundsjuka än med beundran. Det är mer legalt att känna en miljon på massans lotteri än att arbeta sig till samma summa.
Det visar sig ju om inte annat i att lotterivinsten är skattefri och inte det ihoparbetade kapitalet.

Problemet med ett för individualiserat samhälle är att den lilla människan kommer i kläm. Full anarki har en tendens att skapa otrygghet även för den starke.

Jag har valt att tro på individens förmåga att kunna klara sig själv, för att på det sättet skapa ett öppnare, friare och starkare "kollektiv".

Men jag är ju höger, så jag är väl inte objektiv ;)


Min fysiologi-lärare på Karolinska sa ; - Det svåra är inte att svara, utan att ställa rätt fråga.
Så istället för att reflexmässigt argumentera emot, vilket är lätt, så borde  jag fundera på rätt fråga. 
Den bästa jag kan komma på, idag, är :

Vad är det som får mig att må bra ?
Att göra saker tillsammans.
Att vara i ett sammanhang.
Att kunna glädja andra.
Att vara generös.
Att ge.

Vad är det som får mig att må dåligt ?
Att göra saker ensam.
Att vara utesluten.
Att göra andra illa.
Att vara girig.
Att ta.

För mig har de där svaren blivit lika med vänster.
Men uppenbarligen kan vänster förknippas med något helt annat.

torsdag, oktober 23, 2014

Vackert



Grannen har tagit in sina balkongblommor och ställt i korridoren, och satt upp en skylt "RÖR EJ".
Hur han tänkt, och hur det skall gå för uteblommorna i värmen, det vet jag inte. Men det är vackert.
Vackert tänkt ?

S:a


Jag vill må bra och vara lycklig
     Men är rätt nöjd med att inte må dåligt




onsdag, oktober 22, 2014

Iaktta



Man kan tänka och teoretisera för att få ordning på tillvaron, men längst kommer man nog genom att bara iaktta, och känna efter.

Tar en fika på Kulturhuset för att värma mig efter en cykeltur i den isiga vinden. (Stackars ubåtsreportrar som står och huttrar ute i skärgården ..). Mitt emot sitter två sällskap.
Till vänster två medelåldersmän som pratar och gestikulerar, på turkiska tror jag, mycket mimik, total inlevelse, det värmer.
Till höger en pappa med sin ca treåriga son i knät, han håller upp en mobil i luften framför sonen, det är tecknad film på skärmen. Pappan tittar långa stunder frånvarande ut i luften, ingen säger något, jag ryser  till.

Inga slutsatser, bara iakttagelser.

tisdag, oktober 21, 2014

Höger eller Vänster ?




Det finns en fråga som hela tiden skaver, som inte får något svar. Varför somliga går åt höger, och andra åt vänster.

Jag växte upp i en Stockholmsförort där Moderat var lika självklart som Tomten.
Som vuxen har Vänster blivit lika hemtamt som Huset jag bor i.
Den Gösta Boman vi älskade och dyrkade har blivit en ful gubbe.
Andra gör den omvända resan.

I familjen och på jobbet hjälps vi åt och ställer upp för varandra, vare sig vi lägger vår röst till höger eller vänster, på festen och i bastun är skillnaden obefintlig, vi njuter av varandras sällskap.

Jag har min idé, som påverkar andra.
Andra har sin idé, som påverkar mig.
För att min idé skall få spelrum måste andra vara beredda att lyssna.
För att alla idéer skall få plats måste alla ta hänsyn och visa respekt.
För att den lilla människan skall kunna växa måste den stora massan bereda plats.
När den stora massan bereder plats kan min idé, och mitt självförverkligande, komma i kläm.
Men min idé är inget värd om den saknar värde för andra ?

Ensam är stark , kan man förledas att tro så länge det går bra.
Ensam är svag, kan man förledas att tro när massan bestämmer.

Vi behöver varandra när motgången kommer.
Vi behöver varandra för medgång.
Individen är till för kollektivet.
Kollektivet är till för individen.

Är det Höger ?
Eller Vänster ?


måndag, oktober 20, 2014

Omvänd bevisbörda


Har lyssnat till två skakande reportage av Daniel Velasco om hur kriminella sjukvårdare frikänns, skyddas om man så vill, av tillsynsmyndigheter och rättsväsende. Blir även illa berörd av hur kallsinniga och rationella de tillfrågade är, man hör inte någon av de överordnande eller de myndighetsansvariga som brister ut och tillstår att det som skett är fruktansvärt och aldrig borde hänt.

I brottsmål gäller att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad, det skall vara utom allt rimligt tvivel. Om man får förtroendet att vårda sjuka, svaga och utsatta människor så kan jag tänka den förbjudna tanken, efter att ha hört programmen, att det omvända skall gälla ; man är skyldig tills motsatsen är bevisad. Men då hamnar man i det som drabbade barnläkaren på Karolinska sjukhuset, som fick bevisa sin oskuld, vilket var förfärligt åt andra hållet.

Det kanske inte är principerna man skall fastna på. Utan avsaknaden av sunt förnuft och medmänsklighet.

P1 - dokumentär

Varken det ena eller det andra ..



söndag, oktober 19, 2014

Pånyttfödd



Vet inte hur det kom upp, men vi började snacka pingis, bl.a den fantastiska TV-dokumentären om det svenska pingisundret.
Så i fredags eftermiddag gick fyra glada kirurger ner i sjukhusets gymnastiksal och riggade upp ett bord. För min del var det nog trettio, möjligen fyrtio, år sedan sedan jag slog på en pingisboll. Men efter en stund började slagen sitta. Vilken känsla, vilket under !
Åh va´ roligt vi hade.

Dagslända



Somligt varar för evigt, det mesta inte, sällan vet man vad som är vad.
Utom ibland.
Häromdagen jobbade några hantverkare med att reparera muren framför Ersta diakoni. Den grova putsen hade släppt på en del av muren och de slängde med vana rörelser på ny vit. Hur vackert det än blev så kan man utgå ifrån att den skall målas över för att smälta in med det gamla. Inga protester i världen skulle väl kunna stoppa det ?

Wabi Sabi

fredag, oktober 17, 2014

Missanpassad



Återkommer ständigt till samma frågor. Men vad ska man göra, det går ju inte att reflektera över det som inte berör.
Den bedårande utsikten är min arbetsplats, häromdagen var den overkligt vacker.
Men det vackra gör ont, kontrasten blir för stor, varför just jag ?
Otacksam är inte rätt ord. Missanpassad ?

Omvänt. Den dagen jag råkar illa ut så kommer jag ha lätt för att säga "varför inte jag" ?

torsdag, oktober 16, 2014

Min spis



Vanskött och vacker.

Secretariat



Igår var Åsa på middag, hon undrade varför jag har en häst i  bokhyllan.
Återgav historien om bloggvännen som i samband med en (ovärderlig) diskussion om tävlan och jämförelse berättade om galopphästen Secretariat. Hästen som sprang för att den älskade att springa, inte för att vinna. Med filmen som jag köpte följde hästen som står i hyllan.

På senare tid har jag fått ett nytt förhållande till jämförelser och tävlan. Behovet av självhävdelse och bekräftelse har minskat, kan faktiskt glädjas lika mycket åt andras framgångar. Samtidigt som intresset för för tävling och jämförelser i sig långsamt ebbar ut. Vilket jag av och till saknar ..

Om några veckor bär det av till fjärran östern för att tävla. Ser fram emot en plats i kön, vacker natur och bra kompisar.

PS
Flygresorna skall kompenseras med köp av solceller i Katrineholmsparken.

Secretariat
Egen El

tisdag, oktober 14, 2014

Moralisk formel


Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det är, när jag tänker efter, den enda trosbekännelse jag har. Den geniala formuleringen är Louis Blancs, den är hundrafemtio år gammal. Jag har aldrig, under hela mitt medvetna liv, hört någon som lyckats invända mot denna moraliska formel. Jag tror att den är uråldrig. I någon form kan den ha uttalats för hundra-femtiotusen år sedan när de första Homo sapiens, i flockar på kanske femtio eller hundra individer, rörde sig över savannen eller ned mot havsstränderna.
Denna trosbekännelse utgår på en och samma gång från individens behov och från den sociala gemenskapens behov. Det är min bergspredikan. Det är de sociala instinkternas bergspredikan.

Göran Greider,  Den solidariska genen s 174


En nutida västerlänning invänder kanske :

- Då lönar det inte att anstränga sig.
- Då åker den late snålskjuts på den flitige.
- Stora behov kan simuleras.

Mot detta kan invändas :

- Formeln förutsätter tillit, och avvisar misstänksamhet.
- Och bygger på övertygelsen att generositet är lönsammare än girighet.




måndag, oktober 13, 2014

Min cykelkärra



är bloggens linslus n:o 1,

och representerar

tro
hopp 
och
kärlek

?

söndag, oktober 12, 2014

Nöjd




I veckan som gick överlät jag den större segelbåten till bättre behövande, inom familjen.
Det kändes bra, riktigt bra.

Motstånd



Så har jag för första gången satt min fot på en golfbana, som följeslagare och åskådare. Mycket känsla och mycket nerver såg det ut att vara, skall erkänna att jag inte var oberörd. Men det finns ett motstånd mot den där sporten, som skall, eller inte skall, övervinnas.

onsdag, oktober 01, 2014

Man ser det man vill se ..



Liljeholemens båtklubb

Gullmarsplan

Erstagatan

Ersta sjukhus

Hongkong


Löven är inte röda, men visst är det höst.
En gravplats, från förrförra seklet.
Vem vill inte ut i gryningen ?
Photoshop ? Nej,  det är på riktigt.
Demonstranter, som målarunderlägg.