För ovanlighetens skull blev det en lördag framför TV:n. Två timmar Peter Mattei.
Jag är ingen operaälskare och världsartisten Mattei kände jag inte till (vilken säger något om mitt ointresse), kort sagt hade jag inga förväntningar. Men efter en stund var jag helt fast. Det var något alldeles speciellt med den där rösten, och den intensiva personen.
Väldigt häpen att jag kunde bli hän-för-förd av en baryton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar