Blir inte klok på hur det känns att Storbritannien röstat för utträde ur EU. Ska erkänna att jag dagarna efter tycker det är mer spännande än skrämmande. EU i sin nuvarande tappning är ett misslyckande. För lite makt åt parlamentet, otillräckligt samarbete där samarbete krävs, och för mycket inblandning i frågor som kan skötas lokalt. Kanske krävs det en väckarklocka av den här kalibern för att något skall hända.
Annars framhåller (väldigt) många att alla är förlorare, att valkampanjen varit vilseledande och att engelsmännen redan ångrat sig. Får intrycket att folk med inflytande inte respekterar att majoriteten faktiskt röstat som de gjort.
Alla stämmer inte in i kören, så här skriver Olle Svenning i AB:
Inom EU-området råder massarbetslöshet och usel tillväxt. Klassklyftorna har ökat dramatiskt , en rikt elit står mot en alltmer utsatt arbetar-och underklass. Unionen har i huvudsak verkställt finansvärldens intressen men nonchalerat krav på social rättvisa, fördjupad demokrati, fackliga fri och rättigheter.
En TV-korrespondent rapporterade på midsommaraftonens morgon att (kloka) människor i Bryssel sagt att nu gäller tre saker : Regret - Respect - Restart. Dvs, beklaga, respektera och börja om.
Beklaga misslyckandet, respektera resultatet, och se det här som en bra anledning att reformera europasamarbetet. Känns som en bra sammanfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar