Krita

Konst på Skellefteå lasarett

sitter i en vindsvåning i Skellefteå, klockan är halv elva, ute är det ljust som på dagen, solen har värmt upp lägenheten så det räcker hela natten, bakjours-sökaren ligger på bordet och flinar lite retfullt, än så länge är den tyst, efter två dagar har den värsta oron över att vara vilsen och bortkommen på det nya stället lagt sig, när det blir lite tid över fortsätter jag bläddra i boken om gratislunchen, om den där olycksaliga oljan som efter flera miljoner år letade sig hela vägen upp till jordytan, som inledde oss i frestelse, att leva på krita

Det är lättare att tänka klart när solen inte går ner.
Är det det inte dags att vända om ?