Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

söndag, maj 29, 2016

Begränsad




Det var solen som satte den övre gränsen för vad som kunde åstadkommas. Man kan se det som en budget med fasta ramar. Arvodet var litet och omöjligt att förhandla upp. Men å andra sidan kunde man räkna med att solen alltid satte in nya pengar. Varje år samma summa, för en i princip oöverskådlig tid. Energin var både begränsad och obegränsad : människan var bunden till sina bestämda anslag, men kontot gapade aldrig tomt. Ny kraft flödande in samma stund som tuppen gol.

Den industriella revolutionen  förändrade kalkylen. Det var som om vi fick ett oväntat arv från en okänd, stenrik faster; det strömmade plötsligt in en förmögenhet på kontot av mycket mer koncentrerad energi. Det var historiens fetaste gratislunch. Och vi har inte kunnat låta bli att för varje år öka vårt uttag.

Therese Uddenfeldt - Gratislunchen s 110,


Jag tror jag föredrar de spelregler som rådde så länge vi var hänvisade till den direkta solenergin, och inte den koncentrerade. För oss, som fått smaka på gratislunchen, skulle det svida ordentligt. Men man vänjer sig. Tillfredsställelsen att leva i balans, på jordens villkor, är belöning nog.

Absolut ..


Som så många gånger förr tycker jag i efterhand att ett inlägg här på bloggen blev ofullständigt (inte hela världen), felaktigt (värre) eller kan misstolkas (värst).
Angående gårdagens inlägg om ideellt arbete utomlands ;
Man skulle kunna tro av texten att min bror tycker jag ska utsätta mig för fara, vilket det onekligen innebär att jobba för MSF. Så är det inte, tvärtom. Han bara önskar att jag inte fegar, utan gör det jag innerst inne vill. Han har så rätt.
Det finns förstås mycket man kan uträtta som kirurg i länder med dålig tillgång på läkare utan att vara vid fronten i en väpnad konflikt.
Jag anklagar inte kollegan från Damaskus.

lördag, maj 28, 2016

Absolut



Min bror tycker det är på tiden att jag arbetar för Läkare utan gränser (MSF), han påminner mig då och då, senast idag. Absolut, det duger inte att bara prata (och blogga), det krävs handling också.
Problemet är att jag med stigande ålder och minskad hunger att få operera helst undviker krig och meningslöst våld. Hellre skulle jag hjälpa till att vaccinera barn, typ. Vilket förstås är slöseri med resurser, om man kan operera.
Åt middag häromdagen med en syriskt kirurg från Damaskus. Han berättade att ungefär åtta av tio kollegor gett sig av, de flesta till Tyskland. Dvs, om man skall vara hård, de lämnar sina landsmän i sticket.
Alla står sig själv närmast, man offrar sig bara till en viss gräns, somliga mer än andra.
Men man ska leva som man lär, absolut.


fredag, maj 27, 2016

Mirakel




Från den långsamma cykeln ser man en del märkliga saker.
T.ex stenar som står på högkant utan att trilla.

Men det var inget mirakel, utan en artistisk bonde, på fälten runt omkring fanns fler alster.

Från sidan sett






När man sitter i bilen på motorvägen känns det rätt OK. Står man vid sidan om vägen känns det inte OK. Man blir ledsen och stressad, och undrar vad för samhälle vi skapar.
Men vem har sagt att man skall hänga på gångbroar ?

fr Västervik - t Stockholm


Efter nio trivsamma månader på landet har jag återvänt till stan.
Vinden blåste rakt i ansiktet hela vägen,
kanske för att få mig att tvivla ?

Raggmunken med fläsk i Valdermarsvik gick inte av för hackor, inte väggmålningen vid Södertälje Syd heller, rapsen färgade landskapet gult, oron kom krypande när jag åkte över gångbron vid Hallunda.
Hemma bra men borta bäst ?







söndag, maj 22, 2016

Till låns


Kanske inte så klyftigt att ha en bok om peak-oil som reselektyr i New York. Hur som, när oljan sinar är festen över, tro inget annat.
Rekommenderas ?
Ja !

lördag, maj 21, 2016

Sweden and South Africa

Grattis Åsa !



Utanför journalistskolan, vid fötterna på Thomas Jefferson, 
author of Declaration of independence.

Så for vi stolta föräldrar över Atlanten för att fira Åsa, som stått pall för trycket på University Columbia, NY. Nog har jag undrat många gånger varför man ska pressa sig så hårt, men mer yin och mindre yang tillhör min ålder, inte Åsas. Grattis du älskade !

söndag, maj 15, 2016

Skugga





jag trivs i bakgrunden, i skuggan,
mer och mer för varje år,
ibland är det brist på kurage och bara fegt,
men för det mesta är jag nöjd med att låta andra ta plats,
tro det eller ej

med tiden
blir det mer yin och mindre yang,
tänker jag efter att ha läst den HÄR fina artikeln i tidningen Syre




lördag, maj 14, 2016

Val




Läser i Aftonbladet:

Margareta Larsson lämnade SD och blev politisk vilde. Trots att hon sedan avhoppet inte deltagit i något riksdagsarbete plockar hon ut fullt arvode på 62.400 i månaden.

Vad kan få dig att bli verksam i riksdagen igen ?
Jag har inte tänkt i de banorna, att jag just det datumet ska bli verksam igen. Jag tar en dag i taget.

Men samtidigt säger du att du inte kan försvara att du tar ut pengarna från riksdagen ?
Nej det går inte. Hur ska jag kunna göra det ? Det är moraliskt förkastligt, jag håller med om det. Jag förstår att människor är upprörda. Men jag har valt att göra det.

Varför, när du säger att det är moraliskt förkastligt och förstår att folk är upprörda ?
För att jag har möjligheten att kunna göra det.

Men du har också möjligheten att inte göra det.
Ja, det är sant, men jag har gjort ett val.


Margareta Larsson har alltså gjort valet att handla omoraliskt eftersom hon kan.
Det är lätt att bli upprörd. Men jag undrar om hon med sin uppriktighet sätter fingret på en attityd som hon långtifrån  är ensam om. Hela vår västerländska livsstil är ur ett moraliskt perspektiv helt förkastlig, men vi fortsätter så länge vi inte tvingas till något annat.

Vill - Bör - Kan.
Likt råttor satsar vi på kan, istället på det vi vill, och bör.
Eller ?

Willbur Can

fredag, maj 13, 2016

Ta om/i hand.





Det är inte fel att förenkla, så länge man inte förvanskar.
Har flera gånger försökt att ha en bestämd uppfattning om den manlige muslimske politikern som nekar ta den kvinnliga journalisten i hand. Och kunnat konstatera att det var inte så självklart som jag trodde.
Anna Klara Bratt tillstår förtjänstfullt ( i Syre)  att det här är svårt. En rättighet, två diskrimineringsgrunder och den kroppslig integritet krockar. ...Vems makt, och på vems bekostnad ?


Jag vill ha rätt till min tro och min uppfattning.
Du har rätt till din tro och din uppfattning.
När uttrycken för våra skildra uppfattningar möts måste vi visa hänsyn. Jag kan välja (och så väljer vi för det mesta idag) att fokusera på min rätt, och utgår i från att du gör detsamma. Alternativt kan jag fokusera på dig, och du gör detsamma.
Det skulle betyda att den manlige muslimske politikern intresserar sig för och bryr sig om hur den kvinnliga journalisten reagerar på att den utsträckta handen inte tas emot. Kanske kommer han fram till att det just där och då gör mer skada att hålla fast vid sin övertygelse, eller inte. Och journalisten gör detsamma. Kanske möts de i en ökad förståelse.

Jag är för att vi är.
(ubuntu)

A K Bratt
Ubuntu

måndag, maj 09, 2016

Gustav



I en svart-vit värd gillar eller ogillar.
Jag ogillar Gustav Fridolin och tycker han borde avgått.

Att försöka förklara varför man gillar eller ogillar kommer nog rätt sällan nära sanningen. Det handlar om en känsla som man gör bäst i att inte sätta ord på.

Om jag ändå gör ett försök så låter det så här :
En person som tar sig själv på stort allvar, som lätt viftar bort de misstag han begått  (t.ex toma löften om kolkraften i valrörelsen), som i sin iver att få sitta kvar vid makten verkar obekymrad om sitt eget ansvar för motgångarna (har svårt att inte tycka det är stötande), okunnig (i jämförelse med språkrörskollegan), okänslig och stryktålig, en robot. 

Nystart med Gustav ? Knappast.
Skäms.


söndag, maj 08, 2016

3



det händer att jag vill skriva på bloggen utan att veta vad,
idag är en sådan dag
...
mest glad är jag i alla fall för att Ewa till slut
fick vistas en helg i min landsortsbubbla
...
ett plus ett kan i bästa fall
bli tre




torsdag, maj 05, 2016

Åsa




I en svart-vit värld gillar eller ogillar man.
Jag gillar Åsa Romson, hoppas hon får sitta kvar.

Att försöka förklara varför man gillar eller ogillar kommer nog rätt sällan nära sanningen. Det handlar om en känsla som man gör bäst i att inte sätta ord på.

Om jag ändå gör ett försök så låter det så här :
En person som inte tar sig själv på för stort allvar, som viftar bort beröm (t.ex för insatsen i klimatförhandlingarna), som i sin iver och övertygelse ibland pratar först och tänker sen (de där grodorna som kommer ut har jag förvånansvärt lätt att överse med), kunnig, sårbar och samtidig stryktålig, av kött och blod, mänsklig.

onsdag, maj 04, 2016

Människor



Såg den här texten häromdagen. Den föll på läppen.
Som att länge ha stått framför ett märkligt hus och undra hur man kommer in, när någon obemärkt kommer förbi med en nyckel som passar.

Upphör inte att förvånas över att så mycket blir så fel när det finns så många människor som både vill och förstår väl.
Alla förstår och vill att vi ska vara rädda om varandra och den enda jord vi har, och ändå är vi inte det.
Istället skapar vi regler. Helt i onödan.

Vi som är människor förstår att det är fel att ...
För er andra är det förbjudet.






söndag, maj 01, 2016

Oxfam har ordet


De 80 rikaste personerna i världen äger lika mycket som den fattigaste halvan tillsammans. 
Förmögenheten hos världens 80 rikaste växer med en halv miljon dollar per minut.
Den rikaste procenten av jorden befolkning äger idag 44 % av jordens tillgångar. Med nuvarande utvecklingstakt kommer de snart att äga mer än resten. (Dvs mer än 50%)
Om världens miljardärer betalade 1,5 % mer i skatt skulle alla världens barn kunna gå i skolan.

- Det har pågått en klaskamp de senaste 20 åren,
  och min klass har vunnit.
Warren Buffet

Jag får intrycket att det här inte uppfattas som särskilt upprörande.
Livet är orättvist, så är det bara, det finns inte mycket jag kan göra.

Thea




Vissa motiv återkommer varje år här på bloggen. Dit hör den där dagen när båtarna kommer i sjön. Det är pirrigt, och känns skönt när det gått vägen, båtar är mer än annat förknippat med missöden och strul. Idag gick det som på räls.
Glad och stolt (?) att intresset går i arv. Och imponerad av hur väl omhändertagen hon blir, Thea.