Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

söndag, mars 27, 2016

Gränslöst







Åhléns reklam för gränslösa kläder, i betydelsen att medelålders människor kan klä sig som unga.
Det finns andra gränser som känns viktigare ..

Tänk dig en framtid utan uppdiktade gränser för människor. Möt världen utan rädsla, läs undersökningen om ras, kön, religion, och etnicitet på ingenmanniskaarillegal.se

lördag, mars 26, 2016

Achilles


Hälsenorna mår inte riktigt bra och jag tvingas lämna Södermalm för att få hjälp av en kiropraktor på NORR-malm.
Och får syn på nya fina statyer.

Inget ont som inte ..



Hjalmar Söderberg -Kungl. bibl.


Anders Zorn, Rosenbad

torsdag, mars 24, 2016

Insändare



Tänker tanken att jag skriver en insändare till Södermalms-nytt för att framhålla Ersta sjukhus´svårigheter och kvalitéer. Det känns som en overklig tanke, eftersom ingen skulle bry sig.

Igår fick jag uppleva hur annorlunda det är utanför storstaden. Redan tidigt på morgonen var en förstorad kopia av inlägget jag skrev i Västerviks tidning uppklistrat på mottagningen, många kom fram och tackade, sjukhuschefen uttryckte sin uppskattning när vi möttes i matsalen (han hade fällt en tår ..), chefen för medicinkliniken hade spritt på fejan, flera av patienterna på dagens telefonlista uttryckte sin tacksamhet och på nätet talades det om upprop, bl.a.

Är förvånad och glad över reaktionen, får en overklig känsla av att folk bryr sig, att det går att påverka, att man alls inte behöver vara så uppgiven.

VT

onsdag, mars 23, 2016

Odlad




Så föll jag för frestelsen att köpa odlad lax på rea, 98. kronor kilot.
Det känns så där. När man betänker  hur en lax egentligen vill leva, och hur mycket annan fisk som får sätta livet till för att föda odlingen.

Typiskt mig/svenskt/västerländskt/människor
att erkänna en brist,
och sen är det bra ?


Bättre då att vara en Dandy
som inte låtsas
utan som bara
är sig själv
nog

Tavlan visas för tillfället på Konstakademin.

Man ur huse



Så drar centraliseringsvågen fram över Västervik igen, den gör det med jämna mellanrum. Och då gäller det att stå upp för det som är värt att strida för, annars går det illa. Stor vill bli större handlar sällan om kvalitet.
Har dragit mitt strå till stacken med en insändare i Västerviks Tidning.

VT


tisdag, mars 22, 2016

Terror




Läser recensionen i SvD av svenska Anna Sundbergs bok om livet som terrorist. Någon timme senare  inträffar terrordådet i Bryssel med ett trettiotal döda och många fler som är svårt skadade. Kan känna att hennes vittnesmål i högre utsträckning än bombdådet är en påminnelse om att vi alla löper risk att drabbas. Inte genom att befinna oss på fel plats vid fel tidpunkt (en risk som vi när det precis har hänt sannolikt överskattar), utan att känslan av meningslöshet (som den västerländsk civilisationen så framgångsrikt odlar) kan driva t.o.m en alldeles vanlig svensk kvinna rakt i famnen på terrorister.

Jag fortsätter att tro på det godas chans. Det är för många som varje dag visar att de vill andra väl för att man ska sluta hoppas . Men det blir svårt om vi envisas med att ha tävling och konkurrens istället för samarbete och omtanke som värdegrund.

Ingenting känns mer meningsfullt än att glädja andra.
Ingenting kan kännas mer meningslöst än att bara tänka på sig själv.
Förnekar vi det så har terroristerna ett övertag.

Anna Sundberg

fredag, mars 18, 2016

i ögonen


det är något som inte stämmer, tänker jag, om avtalet mellan EU och Turkiet,
Turkiet bryr sig inte  om flyktingarna, de tänker bara på sina möjligheter att bli en del av EU, och EU bryr sig inte heller om flyktingarna, de tänker på att flyktingarna blivit ett så stort problem att det kan vara värt att höja insatserna i spelet om Turkiets medlemskap i EU, till syvende och sidst har EU mycket lättare att fördra ytterligare en mer eller mindre auktoritär regim i gemenskapen än att EU-länderna, eventuellt,  tvingas avstå från lite av sin välfärd för människor som flyr från något som EU-medborgarna över huvud taget inte kan föreställa sig

det är verkligen något som inte stämmer, tänker jag,
avståndet är för stort och vi saknar förmåga att överbrygga, de som förhandlar i Bryssel måste sitta i en gummijolle på Medelhavet för att förstå, så begränsad är homo sapiens i sin inlevelseförmåga, vilket är djupt tragiskt med tanke på att vi, homo sapiens, alldeles på egen hand har skapat villkor som faktiskt kräver att vi har en oändligt mycket större förmåga att leva oss in i det som sker långt borta, på de där platserna som vi utan problem handlar med och köper arbetskraft ifrån, osv, så när vi säger att någon inte inte stämmer så handlar det till syvende och sidast om att vi inte insett homo sapiens begränsningar, hur många rymdskepp hen än bygger så kan hen bara bry sig på riktigt om den hen ser i ögonen

Frid


Borde göra det till en vana att åka till Skogskyrkogården.


Hat


Jag vill ha en förlåtande inställning till människor. Dels för att det så ofta finns förlåtande omständigheter, dels för att jag tror att världen blir bättre om vi hellre förlåter än hämnas.
Men det finns en gräns, så känns det, när förlåtelsen inte är ärligt menad, när hatet tar överhand.
Jag tycker Norge, både de anhöriga som drabbades och nationen som helhet, klarade av att tygla sitt hat på ett helt fantastiskt sätt. Känns fruktansvärt att de nu skall behöva uppleva en ny rättegång där massmördaren, som aldrig varit i närheten av att ångra det han gjorde, gör anspråk på en "mänskligare" behandling i fängelset. Det kokar inombords bara av att skriva de här raderna.

onsdag, mars 16, 2016

Liv och Horace



Läser i ETC hur Maria Svealand ondgör sig över män som håller låda och kvinnor som vackert lyssnar, med anledning av TV-serien där Horace Engdahl och Liv Strömquist åker på bildningsresa i Europa. Och det är lätt att nicka instämmande, Horace är precis så överlägsen och precis så ointresserad av sin samtalspartner som Sveland påpekar. Ändå är det märkligt. Dels för att Liv Strömquist är medveten om patriarkala strukturer mer än de flesta, kalla det gärna feminism, dels för att hon verkar så uppriktigt road. Hur tänker hon ?

Vi är vana vid att man antingen tar avstånd från eller angriper den som är annorlunda. Att bara mötas och vara nyfiken på känns främmande, det leder ingen vart, det ger inga resultat.
Jag är inte så säker på det. Inte Liv heller, tycks det.

Liv och Horace 

tisdag, mars 15, 2016

I rulltrappan



Finn fem fel :

På väg upp i rulltrappan från T-centralen hör jag rop och skratt och undrar var det kommer ifrån. Väl uppe ser jag en utländsk barnfamilj där mamma, pappa och två systrar  hejar fram lillebror som håller på att springa upp för rulltrappan som går neråt. Han får ta i allt vad han kan för att inte stå stilla på fläcken, några gånger är han på väg att snubbla, till slut är han uppe och hela familjen jublar.
Scenen som varar några sekunder känns overklig. Den får mig att må bra hela kvällen.


torsdag, mars 10, 2016

Mustang





Asyl är rätten att söka skydd, och frihet.
Det känns märkligt att Turkiet, som värnar om allsköns ofriheter, har fått det förtroendet.
Den som vill känna på vad Turkiet förmår rekommenderas filmen Mustang. Högsta betyg.


Kan på rak arm inte komma på någon verklig ofrihet som jag lyder under. En ynnest jag inte delar med särskilt många.

Den som lever i ofrihet har ett mål med sitt liv. Att bli fri.
Den som lever i frihet har inget mål.


Bromsmedicin



Troligen är jag både naiv och korkad men förstår ändå inte. Eller så gör jag det.
För varje flykting som skickas tillbaka från Grekland till Turkiet skall en (annan) flykting under ordnade former ges uppehälle i något annat europeiskt land (?) Samtidigt är (huvud)poängen signal-politisk, dvs den här reformen skall avskräcka människor att anlita smugglare över Medelhavet, på samma sätt som de skärpta reglerna i bl.a Sverige drastiskt minskat flyktingströmmen. Konsekvensen kan bara bli att flyktingar som tagit sig till Turkiet blir kvar där, och Fort Europa kan andas ut.

Tycker (fortfarande) att det mest skrämmande inte är vad vi gör och inte gör, utan den långsamma avtrubbningen. Likt en sjukdom som smyger sig på och inte blir uppenbar förrän det är för sent. Jämförelsen med trettiotalet är oundviklig.

Behöver någon påminnelse varje dag. Som bromsmedicin.
Såg häromdagen ett kort avsnitt ur en teaterpjäs som visade ett antal flyktingar i en flotte där barnen tappades i vattnet. Det räckte för att det skulle knyta sig i magen. En liten stund.
Skulle önska att Stefan Löven fick andra frågor när han ställs till svars. Som mentalt förflyttar honom från den ombonade förhandlingsmiljön till skräcken och smärtan hos de som stängs ute, som fullt ut ifrågasätter våra rättigheter och skyldigheter gentemot människor i nöd.

Här en välskriven påminnelse, i dagens ETC.


PS
Skäms i efterhand för mitt inställsamma beteende mot överheten på tågstationen i Hyllie i december. Mitt behov (av bekräftelse) kom plötsligt i förgrunden, precis som de gör hela tiden, varje dag, när jag/vi flyttar fokus från verkliga problem till låtsasbekymmer.










måndag, mars 07, 2016

naiv


några dagar i stockholm och perspektivet är som förbytt, det går inte att värja sig, kvinnan som tigger på pendeltåget till huddinge har något i blicken, jag fastnar, hon märker det, och kliver av där jag kliver av, och när ingen ser smyger jag till henne en sedel, i andra riktningen, några timmar senare ; - jag heter lena och är 24 år och hemlös, i natt sov jag på en toalett, idag har jag fått den här jackan och en sallad av snälla människor, vore tacksam om ni kan ge mig några kronor, jag önskar er en bra dag, - ingen, ingen, INGEN, reagerar, reagerar över huvud taget, det kännas helt absurt, är jag med i dolda kameran, har inget mer i fickan, får för mig att hon kliver av på södra station men hon är borta, jag vill fråga alla som inte reagerar vad de tänker, jag undrar verkligen, vad är det som händer ??

- du är så fruktansvärt naiv
- nej, det är du som är omänsklig
- åk tillbaks till ditt gulliga v-vik
- ja, kanske det
- du gör ingen skillnad här, tvärtom
- tvärtom ?
- de får för sig att det lönar sig..
- lönar sig ?
- att tigga, att inte anstränga sig
- vad vet du om det, att de inte ansträngt sig ?
- annars hamnar man inte på gatan
- är du säker på det ?
- ja ..
- så det kan inte hända dig ?
- nej
- säker ?
- ja, tror det
- men om, skulle du inte bli glad om folk gav ?
- gav ?
- gav en slant
- hm
- kan inte vara lätt att stå där och tigga .. rätt förnedrande .. eller hur ?
- jo ..
- varför ger vi inte då ?
- det sa jag ju !
- de får skylla sig själva ?
- ja, typ
- är du säker på det ?
- fan vad du är jobbig
- jag vet
- du passar bättre i v-vik
- ja kanske det
- ok, jag ska tänka på vad du sagt, vi ses
- det gör vi




Diary


2016, nära trollbäcken
hammarby sjö, fastfrusna svanar, på långt håll
olof, ständigt aktuell
älskade v-vik
dito
katarinavägen
har glömt var, södermalm
compact living, yes








Selvi



14 år gammal tvingas Selvi gifta sig med en man som sedan misshandlar henne, ett öde hon delar med miljontals indiska flickor. Hon finner sig inte, utan flyr från mannen och familjen till ett hem där hon får livet tillbaka. Under tio år får vi följa henne i underbara och gripande dokumentären Driving with Selvi, som visades igår på Feministisk filmfestival.

Gläds med Selvi, och alla andra starka individer som av egen kraft tar sig ur de mest hopplösa situationer, för att sedan tänka (som Gudrun S) att alla andra inte lika starka behöver hjälp av strukturer  som omöjliggör dessa orättvisor. För att i nästa stund tänka att det blåa och det röda i bästa fall kan förenas om det enskilda ödet inspirerar till allmän handling.

750 miljoner kvinnor tvingas gifta sig före 18 års ålder, 250 miljoner före 15 års ålder, av dessa finns en tredejedel i Indien.

Feministiskt filmfestival. Av kvinnor, om kvinnor. Tyvärr, verkligen, nästan bara med kvinnor i publiken.



fredag, mars 04, 2016

Småskaligt



Livets olika faser. Då tänker man mest på det där att växa upp, skaffa sig en utbildning, bilda familj, visa att man duger, och till sist acceptera att man inte duger.
Men mitt i de stora svepen finns mindre fluktuationer, som t.ex hur mycket man bryr sig om andra. För tillfället varvar jag ett gott liv på landet i veckorna (nyfiken på jobbet som en nykläckt kandidat ) med bekymmerslösa hembesök i helgerna. Den nyvunna harmonin, och frånvaron av dagliga påminnelser om livets orättvisor har fått min glöd att svalna, de storslagna rädda-världen-planerna lever ett undanskymt liv.
Hur som, blev glad när jag läste om arkitekten utanför Malmö som trotsat Migrationsverkets regler och utan ersättning delat med sig av sitt hem till ett antal vuxna flyktingar. Vinst för dom (förstås), vinst för honom (faktiskt).
Skulle ha lättare att se mig själv i spegeln om jag gjorde något liknande.

DN-Åsikt



onsdag, mars 02, 2016

Heja, heja


Morgon, middag och kväll har Sveriges radio rapporterat att Hillary Clinton vann de senaste primärvalen (super-tuesday) i USA.
Men det kanske inte är hela sanningen ?

PS
Ser gärna att världens mäktigaste ämbete (?) innehas av en kvinna.
Men just nu hejar jag på Sanders. (Under förutsättning att inte Clinton har störst chans att besegra Trump ..)

PS2
Apropå det där med distans, att inse att man befinner sig mitt i en galenskap, som t.ex att överge ett nomadliv i frihet för ett jordbrukarliv i slaveri ; vem har bestämt att det är så himla viktigt att rapportera morgon, middag och kväll om det amerikanska presidentvalet ?

begagnad





idag har jag köpt en ny cykel,

rätt onödigt när man redan har flera cyklar, kan tyckas,
men saken är den att i västervik har jag bara en cykel, en s.k fincykel, som jag inte gärna lämnar obevakad, dvs den står inomhus eller är med in på banken, om ni förstår, vilket i och för sig är lite hysteriskt eftersom jag har en heltäckande hemförsäkring i folksam, som efter vad jag tagit reda på idag ersätter utomhusstöld upp till ett värde av 20.000 kronor, vilket är ganska exakt vad den röda fincykeln är värd, vilket inte betyder att jag utan vidare är beredd att förlora "den röde" även om jag får full ersättning, och, för att komma till saken, så har (även) den vänstra  hälsenan av oklar anledning packat ihop så pass att t.o.m korta promenader som den från lägenheten till sjukhuset är en riktig pina, för att inte säga pinsamma, eftersom folk undrar varför i hela världen hen går så långsamt (känner mig som en  fönster-tittar-sjuk, som stannar till och låtsas titta i skyltfönster för att inte avslöja att man faktiskt inte kan gå längre),

så,
i den belägenheten,
dvs förhindrad att promenera  och enbart innehavare av en cykel som inte kan lämnas vind för våg utomhus,

är det inte så himla konstigt att jag idag köpt en om-målad damcykel för 499 kronor av en hippie i stadens utkanter

bara så att ni vet

På allvar




För somliga är livet en lek.
För andra är det på blodigt allvar.
.

tisdag, mars 01, 2016

En fälla




Forskare hävdade tidigare att jordbruksrevolutionen var ett stort språng framåt för mänskligheten. De berättade en saga om framåtskridande drivet av mänsklig hjärnkraft. Evolutionen gav undan för undan upphov till alltmer intelligenta människor. Med tiden blev människorna smarta nog att kunna dechiffrera naturens hemligheter så att de kunde tämja får och odla vete. Så snart de lyckades med det lämnade de glatt det hårda, farliga och ofta spartanska livet som jagare-samlare och blev bofasta för att njuta av det behagliga, välnärda livet som jordbrukare.
Denna saga är en fantasi. Det finns inga belägg för att människan blev intelligentare med tiden. Jägare-samlare kände till naturens hemligheter långt före jordbruksrevolutionen eftersom deras överlevnad hängde på en ingående kännedom om de djur de jagade och de växter de samlade. Istället för att förebåda en bekvämlighetens nya tidsålder kastade jordbruksrevolutionen ut bönderna i ett i allmänhet svårare och mindre tillfredsställande liv än det som jägar-samlare hade haft.
De senare tillbringade sin tid på mer stimulerande och varierade sätt och löpte mindre risk att drabbas av svält och sjukdom. Jordbruksrevolutionen ökade visserligen den totala mängden livsmedel som stod till mänsklighetens förfogande, men detta omsattes inte i bättre kost eller mer fritid. Det omsattes istället i befolkningsexplosioner och övergödda eliter. Den genomsnittliga bonden arbetade hårdare än den genomsnittliga jägaren-samlaren och fick i utbyte sämre kost. Jordbruksrevolutionen var historiens största svindel.
Vem bar ansvaret ? Inte kungar eller präster eller köpmän. Bovarna var en handfull växtarter, däribland vete, ris och potatis. Dessa växter domesticerade Homo Sapiens, inte  vice versa.

Evolutionens valuta är varken hunger eller smärta, utan kopior av DNA-spiraler. Precis som ett företags ekonomiska framgång mäts enbart i antalet kronor på bankkontot, inte efter de anställdas lycka, mäts en arts evolutionära framgång i antalet kopior av dess DNA. När det inte finns några DNA-kopior kvar är arten utrotad, precis som ett företag utan pengar är bankrutt. Om en art kan uppvisa många DNA-kopior är den framgångsrik, och arten frodas. Ur detta perspektiv är 1000 kopior alltid bättre än 100. Det är detta som är kvintesssensen av jordbruksrevolutionen: förmågan att hålla fler människor vid liv under sämre förhållanden.
Men varför skulle individer bry sig om denna evolutionär kalkyl ? Varför skulle någon överhuvud taget sänka sin levnadsstandard bara för att öka antalet kopior av Homo Sapiens genom ? 
Ingen skrev under ett sådant avtal. Det var en fälla.

Med tiden blev "veteavtalet" en allt tyngre börda. Barn dog i massor och de vuxna arbetade i sitt anletes svett. Genomsnittsmänniskan i Jeriko 8500 f Kr förde ett mycket hårdare liv än genomsnittsmänniskan i Jeriko 9500 f Kr eller 13000 f Kr. Men ingen förstod vad som hände. Varje generation fortsätter att leva som sina föräldrar med bara små förbättringar här och var. Summan av en rad "förbättringar", som var och en skulle göra livet lättare, blev paradoxalt nog en kvarnsten runt dessa bönders hals.
Varför gjorde människan en så ödesdiger felkalkyl ? Av samma anledning som människor genom hela historien gjort felkalkyler. De var oförmögna att se den fulla konsekvensen av sina beslut. Varje gång de beslutade att arbeta lite extra - låt säga med att hacka fälten först i stället för att sprida fröna på ytan - tänkte de : " Jo vi måste arbeta hårdare, men skörden kommer att bli så riklig att inte behöver bekymra oss om magra år längre. Våra barn kommer aldrig behöva gå och lägga sig hungriga. Livet kommer att bli fantastiskt." Det verkade vettigt. Om man arbetar hårdare kommer man att få ett bättre liv. Det var planen.
Den första delen av planen gick friktionsfritt. Människor arbetade verkligen hårdare. Men de förutsåg inte att antalet barn skulle öka, så att det extra vetet skulle behöva mätta fler. de tidigare jordbrukarna förstod inte heller att barnens intag av mer gröt och mindre modersmjölk skulle försvaga deras immunsystem, eller att de permanenta bosättningarna skulle bli smitthärdar för infektionssjukdomar. Der förutsåg inte att de genom att bli beroende av en enda näringskälla skulle vara mer utsatta för torkans härjningar. Bönderna förutsåg inte heller att deras bågnande kornbodar under goda år skulle locka till sig tjuvar och fiender, vilket skulle tvinga dem att resa murar och gå vakt.
Men varför övergav människorna inte jordbruket när planen baktände ? Delvis för att det tog generationer för de små förändringarna att ackumuleras och omvandla samhället. Och delvis för att folkökningen brände alla broar. Om plöjning ökade en bys befolkning från 100 till 110, vilka 10 skulle frivilligt ha svultit för att de övriga skulle kunna återvända till den gamla goda tiden ? Det fanns ingen väg tillbaka. Fällan hade slagit igen.
Jakten på ett lättare liv ledde till svåra umbäranden, och inte för sista gången. Något liknande händer oss. Hur många nyexaminerade akademiker har inte tagit krävande anställningar på framgångsrika företag och dyrt och heligt lovat att de skall arbeta hårt för att tjäna ihop så mycket pengar för att kunna sluta arbeta vid 35 och då äntligen kunna ägna sig åt sina verkliga intressen ? Men när de nått den åldern har de bolån, barn som ska studera, hus i förorterna så att familjen behöver minst två bilar och inställningen att livet inte är värt att leva utan goda viner och semestrar utomlands. Skulle de återgå till att gräva upp rötter ? Nej, de fördubblar sina ansträngningar och fortsätter att slava.
...
Vi trodde att att vi sparade tid, i stället har vi skruvat upp hastigheten på livets grottekvarn till det tiodubbla och gjort livet ängsligt och spänt.

Teorin om lyxfällan rymmer en viktig lärdom. Mänsklighetens sökande efter en bekvämare liv frigjorde enorma förändringskrafter som förvandlade världen på ett sätt som ingen hade föreställt eller önskat sig. Ingen planerade jordbruksrevolutionen eller strävade efter att människor skulle bli beroende av spannmålsodling. En rad små vardagliga beslut, som mestadels syftade till att mätta några magar och skapa en smula trygghet, fick den ackumulerade effekten att tidigare jägare-smalare tvingades framleva sina dagar med att bära vattenhinkar under brännande sol.


Ur Sapiens, Yuval Noah Harari