Sent i går kväll klev jag på tunnelbanan i fel riktning och hamnade på station Östermalmstorg istället för Gamla stan. Förargligt förstås, när man bara vill komma hem och krypa i säng efter fyra timmar på swebuss. Men, som vanligt, var det en mening med fadäsen.
I väntan på tåget i andra riktningen hann jag stå en stund och titta på Siri Derkerts väggkonst. Och den här gången mer än tidigare gånger blev jag helt tagen. Känslan av det halvfärdiga och ändå fulländade är fantastisk.
Väl hemma plockade jag fram gamla minnen, bland annat från radion (Åsa). Tack.
Det väger inte jämt, det väger inte jämt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar