I morgon åker vi till Manhattan och hälsar på Åsa. Hon sliter på Columbia, sedan början av augusti.
I september 2003 åkte vi till Bulle och Schweiz för att hälsa på Sofie, som gick igenom ett annat stålbad.
Ingenting är mer märkvärdigt än barnen, deras lycka är vår lycka, deras motgångar är våra motgångar. Och så ska det förbli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar