Har inte läst boken, den beramade, och tills dess borde jag kanske hålla tyst. Men en radio och en TV-intervju med David Lagercrantz räcker. Hur kan någon ta sig själv så högtidligt, ha så lite att säga och vara så olik den han står i tacksamhet till ?
Min vana trogen väljer jag att tycka synd om, istället för illa om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar