Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

söndag, augusti 30, 2015

Välkommen !



Dom har vant sig. Vi har vant oss. Det har nog uppstått någon slags balans, trots allt ståhej.
Välkommen Jimmie, att slå dig ner på konstgräset framför Medborgarhuset !

Varför blir jag så ledsen ?



Vem tycker du ska rädda oss … ?




Forts.
Gick ut för att tömma grovsopor.
Såg den lilla lappen med den i lilla texten under inkastet.
Tog ett kort, kopierade, ramade in den uppfordrande frågan.
Och hängde upp den på berget i hörnet Renstierna och Katarina.

Alt 1 : Varför jag ?
Alt 2 : Varför inte jag ?

lördag, augusti 29, 2015

Vem tycker du .. ?



De bägge bilderna har något gemensamt.

Vinnare


du fattige som avundas mig och min höga standard,
du som längtar efter mina möjligheter att välja,
och min obekymrade tillvaro

du kan trösta dig med att jag far ganska illa,
besviken över att standard inte är lycka,
att valen skapar ångest,
att motstånd behövs

om du får av mitt
och jag får av ditt
vore vi båda vinnare ?

fredag, augusti 28, 2015

Konst på gatan



Vid Universitetet är cykel - och gångbanan nyanlagd, nu fattas bara markeringarna i vägbanan som talar om var man går och var man cyklar. I väntan på att de standardiserade sprutmallarna skall anlända har någon asfalt-läggare (?) målat fotgängare och cyklister på fri hand med sprayburk, hela vägen förbi Universitetet och Naturhistoriska. Och de är verkligen gjorda med känsla, små mästerverk faktiskt, alla olika (förstås).

Du som målat ; dags att fundera på en alternativ karriär ?
Eller ska man tänka tvärtom ; vad roligt att man få konstnärliga utlopp som asfalt-läggare ?

Stackare


Har inte läst boken, den beramade,  och tills dess borde jag kanske hålla tyst. Men en radio och en TV-intervju med David Lagercrantz räcker. Hur kan någon ta sig själv så högtidligt, ha så lite att säga och vara så olik den han står i tacksamhet till ?
Min vana trogen väljer jag att tycka synd om, istället för illa om. 

torsdag, augusti 27, 2015

Jordens salt




Har nog aldrig kastats mellan ytterligheter i en och samma film som i Jordens salt.
Den brasilianska fotografen Sebastiao Salgado reser över jorden och dokumenterar människans misslyckanden. Efter Rwanda är han knäckt och fullständigt desillusionerad och lägger kameran på hyllan. Där trodde jag filmen var slut.
Men tillsammans med fru Lelila, som stått för idéer och research redan tidigare, återvänder han till Sebastiaos hemtrakt och förbarmar sig över den skövlade och obrukbara jorden. Som genom ett mirakel omvandlas det ökenlika landskapet till en bördig regnskog på femton år, sammanlagt har de planterad 2,7 miljoner träd av hundratals arter. Och ett nytt fotoprojekt tar form, Genesis. Livet återvänder ..
Numera är makarnas ägor naturreservat och inspirationskälla, Instituto Terra, och en påminnelse om att människan visserligen är ett ohyggligt rovdjur, men också en kapabel och omtänksam varelse.





Instituto Terra

tisdag, augusti 25, 2015

Anbefalles


Har det som varit politiskt inkorrekt och otänkbart blivit politiskt korrekt och självklart, har sverigedemokraterna och rasismen lyckats så väl ? Det verkar inte bättre. Inte för att SD får höga opinionssiffror, utan för att det i alla kretsar tas för givet att invandringen till Sverige är ett gigantiskt problem. Det är inte sant.
Tacksam för den sakliga sammanställning ETC tagit fram om alla de vanföreställningar och fördomar som florerar. Som att invandringen orsakar lägre tillväxt, högre arbetslöshet, sänkta löner, ökade klyftor, ökad kriminalitet, minskad trygghet, sämre skolresultat o.s.v. Den rekommenderas inte, den anbefalles.
HÄR
Kan beställas på kundtjanst@etc.se


PS
På trettiotalet var det politiskt korrekt att skylla på judarna. Är vi där igen, bara med nya syndabockar ?

måndag, augusti 24, 2015

Mutual aid : factor for evolution



"

It will probably be remarked that mutual aid, even though it may represent one of the factors of evolution, covers nevertheless one aspect only of human relations; that by the side of this current, powerful though it may be, there is, and always has been, the other current—the self-assertion of the individual, not only in its efforts to attain personal or caste superiority, economical, political, and spiritual, but also in its much more important although less evident function of breaking through the bonds, always prone to become crystallized, which the tribe, the village community, the city, and the State impose upon the individual. In other words, there is the self-assertion of the individual taken as a progressive element.
It is evident that no review of evolution can be complete, unless these two dominant currents are analyzed. However, the self-assertion of the individual or of groups of individuals, their struggles for superiority, and the conflicts which resulted therefrom, have already been analyzed, described, and glorified from time immemorial. In fact, up to the present time, this current alone has received attention from the epical poet, the annalist, the historian, and the sociologist. History, such as it has hitherto been written, is almost entirely a description of the ways and means by which theocracy, military power, autocracy, and, later on, the richer classes' rule have been promoted, established, and maintained. The struggles between these forces make, in fact, the substance of history. We may thus take the knowledge of the individual factor in human history as granted—even though there is full room for a new study of the subject on the lines just alluded to; while, on the other side, the mutual-aid factor has been hitherto totally lost sight of; it was simply denied, or even scoffed at, by the writers of the present and past generation. It was therefore necessary to show, first of all, the immense part which this factor plays in the evolution of both the animal world and human societies. Only after this has been fully recognized will it be possible to proceed to a comparison between the two factors.

...


To attribute, therefore, the industrial progress of our century to the war of each against all which it has proclaimed, is to reason like the man who, knowing not the causes of rain, attributes it to the victim he has immolated before his clay idol. For industrial progress, as for each other conquest over nature, mutual aid and close intercourse certainly are, as they have been, much more advantageous than mutual struggle.
However, it is especially in the domain of ethics that the dominating importance of the mutual-aid principle appears in full. That mutual aid is the real foundation of our ethical conceptions seems evident enough. But whatever the opinions as to the first origin of the mutual-aid feeling or instinct may be whether a biological or a supernatural cause is ascribed to it—we must trace its existence as far back as to the lowest stages of the animal world; and from these stages we can follow its uninterrupted evolution, in opposition to a number of contrary agencies, through all degrees of human development, up to the present times. Even the new religions which were born from time to time—always at epochs when the mutual-aid principle was falling into decay in the theocracies and despotic States of the East, or at the decline of the Roman Empire—even the new religions have only reaffirmed that same principle. They found their first supporters among the humble, in the lowest, downtrodden layers of society, where the mutual-aid principle is the necessary foundation of every-day life; and the new forms of union which were introduced in the earliest Buddhist and Christian communities, in the Moravian brotherhoods and so on, took the character of a return to the best aspects of mutual aid in early tribal life.
Each time, however, that an attempt to return to this old principle was made, its fundamental idea itself was widened. From the clan it was extended to the stem, to the federation of stems, to the nation, and finally—in ideal, at least—to the whole of mankind. It was also refined at the same time. In primitive Buddhism, in primitive Christianity, in the writings of some of the Mussulman teachers, in the early movements of the Reform, and especially in the ethical and philosophical movements of the last century and of our own times, the total abandonment of the idea of revenge, or of "due reward"—of good for good and evil for evil—is affirmed more and more vigorously. The higher conception of "no revenge for wrongs," and of freely giving more than one expects to receive from his neighbours, is proclaimed as being the real principle of morality—a principle superior to mere equivalence, equity, or justice, and more conducive to happiness. And man is appealed to to be guided in his acts, not merely by love, which is always personal, or at the best tribal, but by the perception of his oneness with each human being. In the practice of mutual aid, which we can retrace to the earliest beginnings of evolution, we thus find the positive and undoubted origin of our ethical conceptions; and we can affirm that in the ethical progress of man, mutual support not mutual struggle—has had the leading part. In its wide extension, even at the present time, we also see the best guarantee of a still loftier evolution of our race.

"
(Peter Krapotkin, 1902)

På låtsas



 Bilder från helgens cykling. Man kan låtsas att de hör ihop.

 När de tre syskonen från Afghanistan kom till Sverige fick familjen bo i ett övergivet hus i skogen, nu bor de i Skärholmen och är mina bästa lekkamrater. En vill bli läkare, en vill bli fåraherde som sin far, den tredje vill måla graffiti. 

Eller

fåren på ängen är obekymrade
de gör vad de ska 
och samtidigt vad som faller dom in

människorna däremot
lever sällan upp till andras förväntningar
och gör klokt i att inte få några infall

man kan önska
att fåren fick vara som får vill vara
och människorna som människor vill vara

lördag, augusti 22, 2015

Människovärde





Bredvid rulltrappan upp till den stora konferenssalen ( i Örebro) hänger en fotoutställning. Finska designers har skapat baddräkter för bröstcancer-opererade kvinnor.
Blir väl till mods av att stanna upp. Inget äckel, inga krymplingar, utan bara stolt och vackert.
Känns som om bilderna kan illustrera en högre sanning. Den att alla människor har samma värde, oberoende av .. you name it.

fredag, augusti 21, 2015

2084




Häromdagen kikade jag in in i cykelaffären för att handla lite olja då cykeln gnisslade betänkligt. Bakom hen som servade mig stod en annan hen som utan att titta upp sa att du skall blanda en flaska torr med en flaska fet så blir det perfekt. Jag gjorde som hen sa, och det blev verkligen en perfekt blandning.


Balans är ett ord som är positivt laddat. Jämvikt likaså.
Jämlikhet däremot, är man vara för eller emot.

- Vad är skillnaden ?
- Ingen förlorar, respektive någon förlorar.
- Förlåt, kan du förklara.
- Ingen förlorar på att oljan är balanserad. Men rika med makt
  förlorar på jämlikhet.
- OK. Men den som är rik med makt kan bli fattig och betydelselös.
- Då byter hen sida, och gillar jämlikhet.
- Men inte förr ?
- Nej.
- Hm. Måste det vara så ?
- Ja. 2015.
- Då ser vi fram emot 2084.
- Ja, det gör vi.

torsdag, augusti 20, 2015

Basinkomst




Det finns vanliga politiker och riktiga politiker.
Vanliga politiker kan anpassa sin politik hur mycket som helst för att få röster, eller sitta i regering.
Riktiga politiker är opinionsbildare med visioner, rösterna kommer i andra hand.
Annika Lillemets är en riktig politiker, som inte ger upp sina ideal, ens när det egna partiet sviker.
Här ett klockrent inlägg om basinkomst.



Här tar Mr Basinkomst - Lasse Ekstrand ut svängarna ordentligt
FB - Basinkomst Stockholm


onsdag, augusti 19, 2015

Örebro



Kirurgveckan är i år förlagd till Örebro. Passar bra, då staden är full av installationer och konst med anledning av 750-års firandet.
Vi har gjort en iakttagelse, nämligen att nästan alla cyklar utan hjälm i Örebro. Det kanske inspirerade konstnären till verket på bilden.
Ett och annat har jag lärt mig, störst intryck gjorde som vanligt de mjuka föredragen, om det där som inte enkelt går att mäta.

söndag, augusti 16, 2015

Play Me




Igår besökte vi kulturveckan i Stockholm. Hade sett fram emot de 7000 dominoblocken som skulle falla från Klara kyrka ut i Strömmen. De 200 blå-klädda arrangörerna sprang tätt efter, folk skymde varandra   och den fallande lättbetongen gav inte ifrån sig något ljud. Känslan infann sig inte.
Behållningen blev istället en spelning i Kungsträdgården. Där stod ett av festivalens sex pianon som vem som helst fick spela på. När vi satt under almarna kom en pappa och son förbi. Pappap intog pianot och efter en stund började sonen sjunga. Vilken pipa ! De drog några hits, och gick vidare. Vet inte om de hörde våra blyga applåder.
Så skulle hela livet vara oftare ! Opretentiöst, spontant och generöst.
(Känner mig rätt ensam om den åsikten. Pampigt, planerat i detalj och dyrt gör större intryck, tycks det.)

(Bilden föreställer några som dök upp lite senare)

Ritual



Då och då slår jag upp några sidor i Inbördes hjälp av Krapotkin. Snart så regelbundet att det påminner om den troendes böner och ritualer. Vi behöver (bägge) ständigt påminnas, eftersom omvärlden innehåller så många frestelser att tänka och handla tvärtemot övertygelsen. Människan har överlevt och skapat sig ett gott liv genom att samarbeta, inte genom att tävla och konkurrera. (Det förstod Darwin, men inte hans uttolkare.) Amen.

onsdag, augusti 12, 2015

I skymningen



Sitter i solnedgången på trappan till Medborgarhuset och intar en hemmagjord sallad och Ramlösa. Har hittat en plats där man kan iaktta alla utan att själv bli iakttagen, perfekt. Nedanför trappan står en mörkhyad man och sjunger. Han har en fin stämma, det låter arabiskt, det är nog böner. Bläddrar i telefonen, en mås släpper sig på trappsteget bredvid, läser hur Fredrika Ek tar sig helskinnad med cykeln genom Iran. När jag tittar upp är den skönsjungande naken, och polisen på väg. De bägge kvinnorna hjälper honom varsamt på med kläderna och sedan vandrar de i armkrok (ja faktiskt) över torget. Sött. Nu märker jag istället att det är en annan man längre ner på trappen som söker kontakt. Jag uppfattar det som en invit, och packar ihop matlådan och rullar vidare i skymningen. 

Djurrätt


Djurrättsaktivist. Svårt att hitta ett ord som är mer förknippat med extremism.
Men jag börjar ta intryck. Fan, har dom rätt ? Vad har vi för rätt, att behandla andra djur som om de vore till för oss ? ETC, igen, hjälper till med uppvaknandet.

Om någon skulle föreslå att vi borde föda upp, frihetsberöva och döda sextio miljarder landlevande djur varje år för att framställa produkter som ingen behöver skulle den personen framstå som vansinnig. Ändå tänker många att veganer och djurrättskaktivister är extrema.

ETC

Spekulation



Det är inte roligt att hela tiden ifrågasätta och leta fel, det finns så mycket att glädjas åt, och det ska också lyftas fram. Men det kan inte hjälpas, jag är inne i en upprörd fas.

Läs ETC så förstår ni varför. Ingen kan ju tycka något annat än att det är helt sjukt att det är bankerna som tjänar de stora pengarna. På spekulation. Och när bubblan spricker, då är det vi som vackert får betala.

ETC

tisdag, augusti 11, 2015

Snälla Karl Johan




Läser ett reportage i ETC om arbetsvillkoren på en fabrik I Kambodja som levererar kläder till HM.
Och blir förstås upprörd. I stort sett ingenting har hänt sedan reportern Carina Lundin var där för arton år sedan. Lönen är inte ens hälften av en levnadslön och arbetsvillkoren är omänskliga. Samtidigt som HM hade en vinst 2014 på 20 miljarder efter skatt. O.s.v

Försvaret brukar lyda att de här länderna är/skall vara tacksamma för de arbetstillfällen som skapas.
Men snälla Karl Johan Persson, skulle det inte kännas bättre när du går och  lägger dig på kvällen om du och aktieägarna fick lite mindre och de som tillverkat fick lite mer, om du visste att de som faktiskt gör det möjligt för dig att leva ett liv i överflöd åtminstone har till livets nödtorft ?

- Är inte det där med rättvisa rätt ute ?
- Ja, tyvärr.
- Och ändå blir du upprörd ?
- Ja, just därför !
- Var glad och tacksam att du har det så bra istället.
- Nej, det tänker jag inte vara.
- Du kan ändå inget göra.
- Ännu större anledning att bli upprörd !
- Jag tycker faktiskt synd om dig.
- Det är inte mig du skall tycka synd om, knäppskalle !
- OK. Vad sägs om en bira ?
- Ja, om jag får bjuda.
- Du är rätt knäpp ..
- Jag vet.


ETC




söndag, augusti 09, 2015

På två hjul





Idag har jag cyklat till Lillsved på Värmdölandet.
Fredrika Ek cyklar jorden runt.
Det är en viss skillnad.
Och lite likt.

på två hjul,
på nya vägar,
det går lätt,
det tar emot,
det är alltid lika skönt
att komma fram

The Bike Ramble


Genväg



Har många bilder på stigar, det är bland det vackraste jag vet. Att försöka tala om varför vore dumt.

Blev lite full i skratt av den på bilden, vid Danvikstull. Inte precis någon hisnande genväg.

Vägen av asfalt och stigen kommer till på olika sätt. Den ena anläggs på kort tid, efter beslut av någon myndighet, det andra uppstår spontant under lång tid, utan att någon tillfrågas.
Det förra är demokratiskt, det senare är ännu mer demokratiskt.



lördag, augusti 08, 2015

Ärlig


För mig har Nina Björk blivit barnet i Kejsarens nya kläder
Som säger det som alla vet, men ingen vågar säga.
Hon klarade sig bra i TV. Ut-frågaren ifråga-satte allt hon sa, han ställde frågor som om kejsaren var påklädd. Det hade han inget för.
Och så fick jag en liten, liten knuff till. Att våga vara ärlig.

Räkna(s)


Som svar på en kommentar igår, om "kall" :

Everything that can be counted  does n´t necessarily count.
Everything that counts cannot necessarily be counted.
Allt som går  att räkna på kanske inte räknas.
Det som räknas kanske inte går att räkna på.

fredag, augusti 07, 2015

Lön för mödan.


Någon pratade om möjligheten att tjäna massor av pengar på att vara beredskap, dvs finnas till hands utan att arbeta. Försökte hävda att det inte skulle kännas så bra, att inte göra rätt för inkomsten.
Fick ingen förståelse. Varför skulle man tacka nej ?

Ser massor av anledningar, men inget som håller 2015.

Fredagsmys



Nina Björk står för sin sanning i Kunskapskanalen, klockan 21.
Det kanske räddar fredag-kvällen.

måndag, augusti 03, 2015

Columbia



Igår satte sig lillasyster på planet till New York för ett års studier på Columbia.
Efter storasysters alla utflykter borde vi vant oss. Men det känns.

Avgipsad



Optimisten :
- De avgipsade perioderna är forfarande längre än de ingipsade.