Vinnarskalle

Jag har inget intresse av motorsport, men har förstått taktiken att bromsa sig förbi någon, dvs man bromsar senare än framförvarande och kör på så vis om. Eller så kraschar man.
Om vi tar superintelligensen som  Nick Boström skriver om så kan den ge ojämförliga fördelar åt den som har tekniken, men den utgör också en eventuell risk för mänskligheten och universum. Den som bromsar utvecklingen sist kommer alltså att vinna, eftersom man då har den överlägset bästa tekniken. Kraschar man så går universum under (och då finns ju heller ingen som kan hålla en till svars.)
Detta är min bild av vad som pågår. Det är inte fråga om underkastelse utan gängse banalt tävlingsbeteende som genomsyrar samhället. Istället för att isolera det beteendet till sport och spel så är det nu en allmän inställning till vetenskap, samhälle och mellanmänsklighet. Vinnarskalle är inte det skällsord det borde vara utan används som en neutral beskrivning av personer eller som beröm. Det stora, stora problemet är att den vinnarskalle (individ, organisation eller nation) som kraschar drar med oss alla.

Gunnar Karlssson, professor KTH

SvD