Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

måndag, januari 05, 2015

Emotioner




Läser i Läkartidningen en telefonintervju med Hans Rosling, som för tillfället är stationerad i Liberia som rådgivare i arbetet att helt och hållet eliminera smittan i landet. I oktober insåg han att den här smittan kunde gå helt över styr om vi inte agerade, och därför har han tillfälligt tagit paus från alla andra uppdrag för att på plats bistå med sina epidemiologiska kunskaper. Den store optimisten är uppenbart skakad.

Så får han en fråga där jag hoppar till på svaret :

Jag vet att du ogillar frågan - men ser du optimistiskt på de kommande månadernas utveckling  ?
Det finns ingen plats för emotioner här. Min uppgift är att vara saklig.
...

Och så nästa fråga :

Vilka lärdomar har du dragit av tidigare arbete med epidemier ?
Jag lärde mig hur man arbetar i ett samhälle där människor i extrem fattigdom har drabbats av stigmatiserande sjukdom. Man kan inte åka rakt ut i byar med blanketter som folk skall fylla i. Istället får man börja med att kontakta politiska och religiösa ledare och sedan den lokala ledaren i byn och därefter familjeöverhuvudet. Först därefter kan man närma sig människor som kan vara smittade och kartlägga deras kontakter. Det är en förtroendekedja som tar tid att bygga. Förtroendet kommer aldrig att uppstå mot staten eller en organisation, utan mot den som besöker de drabbade.

Det finns ingen plats för emotioner här. Min uppgift är att vara saklig.
Det svaret sammanfattar på något sätt hela vår världsbild. Sorgligt, eller dråplig om man så vill, blir det när världsbilden rasar i nästa andetag. För vad, om inte just emotioner, är det när man bygger upp förtroende och respekt människor emellan ? Och detsamma gäller i alla livets skiften, och ändå intalar vi oss hela tiden att bara det som kan mätas är det som räknas. Om det vore så enkelt skulle vi väl inte ha något klimathot, bara som ett exempel, eftersom alla för länge sedan sålt bilen och slutat äta kött.

Riktigt sorgligt blir dom om man betänker att vi går omkring med en hjärna gjord för ett liv på savannen, där snabba, känslomässiga beslut och förtroende var avgörande för överlevnaden, när vi i själva verket borde överlämna alla större beslut till datorer. Sorgligt, inte för att det i och för sig är omöjligt att låta maskinerna ta över, utan för att meningen med livet inte handlar om fakta, utan om emotioner.

Igår eftermiddag åkte jag skridskor med mina barn. Solen sken en kort stund, isen var spegelblank, vi lät bli att hetsa, vi bara njöt, det var en välsignad stund, full av mening. Som inte går att mäta.

Människan är ett emotionsdrivet djur som fått förnuftet som en tveeggad bonus
Förnuftet sitter ytterst som en mössa.
Den lilla mössan lider av storhetsvansinne.
(Åsa Nilsonne)

Amen

Läkartidningen

4 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Jag tycker inte det här är så konstigt. När det är kris, alltså kris på riktigt och inta bara att man fått fel julklapp, så måste man ta beslut utan att låta känslorna styra.

Känslor får oss lätt att tveka och värdera fel saker och det har man liksom inte råd med.

När krisen är över får känslorna styra igen...

ERIC SECHER sa...


Svårt med ord, svårt med definitioner ..

Låter som du talar om "känna efter". Dvs något ganska medvetet, som tar tid.
Med känslor menar jag snarare något intuitivt, något vi inte kan sätta ord på.

Såg för en tid sedan ett TV-program(!) där man utsatte folk för sociala experiment, det gällde aggression, attraktion m.m Och allt utmynnade i att vi är oändligt mycket mer lika våra sex miljoner äldre släktingar schimpanserna än vi någonsin vill tillstå.

Jag är naturvetare, och biolog, om än inte särskilt nyfiken :) och har läst Lasse Berg. I min värld har vi en mycket gammal hjärna, som är ett resultat av den miljö som vi skulle anpassa oss till. men hjärnor förändras under miljontals år, nu skall vi anpassa oss inom loppet av några år.
Visst, vi anpassar oss, det är vi bra på, men i grund och botten så är det däggdjurshjärnan, det limbiska systemet, som styr oss, dvs känslorna.

Mer konkret : Livet har inte blivit en millimeter bättre för att vi har bil, TV eller internet. Det enda som verkligen betyder något är att jag inte hamnar utanför, tillhör en gemenskap och ( i andra hand ) får utlopp för den jag (JAG) är (kreativitet). Om det sen är stenålder eller någon annan ålder spelar ingen roll.

Jag tror, och försökte uttrycka det i inlägget " Ha tillit ", att de ursprungliga människorna levde i en större balans med de här grundläggande förutsättningarna.

Snälla. säg inte att det inte är är konstigt :)

Onkel Olof sa...

Diskuterar vi inte vad Hans Rosling menar?

Vad vi tycker och gör är vi ju rätt överens om sedan tidigare :)

Kände plötsligt att jag är glad att inte jag satts att ta hand om en pandemi som dödar hundratals...

ERIC SECHER sa...


NEJ, vi diskuterar vad JAG menar :) :)

Ja, det ansvaret är jag också glad att slippa ..