Den fina trehjuliga liggcykeln tog sig med god fart över Danvikstullsbron. Körde bakom en stund, det såg verkligen bekvämt ut. Gled upp vid sidan om och ropade något berömmande, men hon som trampade fortsatte bara att titta rakt fram, bakom mörka solglasögon. Gjorde ett försök till, med hög stämma, med samma dåliga resultat.
Efteråt undrade jag verkligen. Var hon döv ? Eller bara väldigt koncentrerad ? Eller trött på alla kommentarer ? Eller rädd ? Eller sjuk ?
Vi svenskar är blyga av naturen, men har nog egentligen lika stort behov som andra av kontakt. Blygseln brukar (nästan alltid) släppa när det finns något föremål att kommentera, men inte den här gången.
Vore kul att få en chans till ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar