På hemväg från dagdrömmar på varvet stannar jag till vid Konsum på Nytorgsgatan.
Där sitter en rumän och tigger. Han har suttit där sen i höstas, vid samma stolpe. I vintras hade han det inte lätt. Vi har försökt att språka många gånger, men det går dåligt. Tror mig ha förstått att han återvänder till hemlandet någon gång i maj.
Läser varje vecka i lokaltidningen alla tänkbara, ofta motstridiga, uppfattningar om tiggarna i stan. Tycker det är svårt att veta vad som borde göras.
Vet bara, har man en gång börjat bry sig om någon är det svårt att sluta. Och för att börja bry sig krävs kontakt, ögontakt, annars vaknar inte empatin och spegelneuronerna. Så är vi en gång skapta ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar