Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

måndag, mars 31, 2014

På planetens villkor



Att leva efter "försiktighetsprincipen" är ett ganska schizofrent tillstånd.

Läser i DN om den senaste klimatrapporten från IPCC, inklusive kommentar från den vetenskaplige  redaktören. Det talas om risken för 4 graders temperaturhöjning fram till 2100, att hundratals miljoner kommer att drabbas av översvämning och och att delar av jorden kommer att bli obeboelig. En av de svenska experter som varit med att författa rapporten tror att vi har fyra-fem år på oss att drastiskt minska utsläppen om utvecklingen skall kunna hejdas.
I DAGENS ETC är en artikel om Stormen Sven, som blev en påminnelse om vad vi kan vänta när vattennivån stiger drastiskt. Enligt artikeln kommer det att röra sig om en meter fram till 2100.
Så bläddrar jag lite i Falskt Alarm av Gösta Pettersson, och tittar in på Klimatupplysnings hemsida, för att bli påmind om hur olika man kan se på saker, även (s.k) fakta.
Sätter mig på cykeln för att träffa Jeppe som driver Movebybike i Stockholm. Vi flyttar ett kontorsmöblemang från ena änden av Garnisonen till den andra. Kul, kärran är fantastisk.
På bottenvåningen har Pär Holmgren och SMHI samlat ett par hundra människor i stora aulan för att diskutera klimatanpassning.

Jag litar inte på IPCC. Det ägnar sig åt skrämsel, liksom de som rapporterar därifrån.  Klimat är svårt, att spå klimat är ännu svårare, att ha en uppfattning om konsekvenserna av förändrat klimat är nästan hopplöst. Det säger sig självt att de som rapporterar om detta svåra måste ha massor av reservationer och förbehåll. Om de inte har det, utan istället uttalar sig mer och mer tvärsäkert och alarmistiskt för varje gång, då uppfattar åtminstone jag det som något i stil med propaganda. Och slutar lyssna.

MEN. Den livsstil vi ägnar oss åt känns inte OK. Omättliga behov, stress, krav på ständig tillväxt , roffa  åt sig innan någon annan hinner före, tänk i första hand på dig själv, miljöproblem kan fixas med ny teknik, brist på respekt för mångfald och planetens villkor  - allt det där känns helt ohållbart.
Därför kommer jag att leva som om IPCC har rätt.


Man kanske borde bunta ihop och benämna alla de, på olika nivåer, som föredrar skrämsel och dogmer framför nyfikenhet och dialog. Det kan bli en salig blandning av rasister, envåldshärskare, alarmister och dåliga chefer.

10 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Vi får återigen kunskap om det vi redan vet. Den dagen vi blir uttråkade på riktigt blir den allvarligaste dagen...

Roland Lidén sa...

Den som cyklat omkring på Jorden
de senaste femtio åren har sett
hur istiden är en myra som vandrar
från framrutan och bakåt på taket av en bil som rör sig i temperaturstegringens riktning
något som dämpas av avgaserna och havens förmåga att dämpa uppvärmningen.
Myran rör sig långsammare än bilen.
Men bilen åker egentligen på ett Tåg. Både bilen och tåget rör sig i samma riktning.
Tåget kallas för okunnighetens hav, eller överraskningarnas framfart.
Det innebär att bilen rör sig snabbare än den förstår och
att myran riskerar att hoppa över en istid.
Men att Du förstår eller vägrar att förstå bättre, är väl ett
styrkebesked ...

Jag skulle inte säg att jag vred om kniven, men något insåg jag.
Om klimatet kommer vi inte heller att bli överens!

Men filmen om de som är ute och cyklar i Detroit, den gillar jag!

ERIC SECHER sa...


Vet ? Om folk tog IPCC på allvar så skulle väl rimligen varenda kotte gå hem o tagga ner, sätta solpaneler på taket och sälja bilen.
Skrämsel brukar inte vara din favoritgren :)

Onkel Olof sa...

Jag menar att efter alla rapporter så blir vi lite avtrubbade. Inte konstigt att de måste skrämmas rejält.

För den dagen vi inte bryr oss längre har de ju på sätt och vis misslyckats och får inga forskningsanslag längre :)

ERIC SECHER sa...


Olof,
Men snälla, du menar alltså att IPCC avsiktligt skräms ? Är inte deras (enda) uppgift att presentera det vetenskapliga läget, inklusive alla motsägelser, sen är det upp till oss och våra politiker att förhålla oss.
Det är precis den här sammanblandningen av vetenskap och politik, där IPCC vill göra sken av att vara det förra men är det senare, som gör klimatdiskussionen så befängd.

Roland,
Det är inte du som avgör om du vred om eller inte. Det gör jag.

Roland Lidén sa...

Eric
Skyll Dig Själv!

ERIC SECHER sa...

Roland,
Det här får vi reda ut på tu man hand.

ERIC SECHER sa...

Roland,
Blir glad om du hör av dig.
ericsecher@hotmail.com

Roland Lidén sa...

Eric
Jag har skrivit upp din adress!
Roland

ERIC SECHER sa...


Roland,
Utmärkt ! :)