När jag skulle plåta sjuksköterskan under Årstabron vara telefonen inte längre kvar i jackfickan. Såg framför mig förlorade kontakter, och pengar. Åkte så fort jag kunde tillbaks över bron i motvinden och svängde ner på stigen jag cyklat tjugo minuter tidigare. Vilken glädje när jag såg mannen i backen som försökte låsa upp min telefon. Han berättade att någon förbipasserande hade lagt den på en sten...
Ärliga människor, det värmer mer än vårsol.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar