Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

söndag, februari 02, 2014

5G



Läser i tidningen om nästa generations mobilnät, 5G, som kommer att ha 1000 gånger högre kapacitet utan att kosta mer. Fantastiskt !
För att sedan luta mig tillbaks i den sköna tjänstesoffan i Västervik och börja undra, undra vad alla fantastiska tekniska framsteg egentligen gör för skillnad. Hur mycket lyckligare blir man av att mobilnätet har tusen gånger högre kapacitet ? Svaret kanske är givet, man blir inte ett dugg lyckligare. Däremot skulle man bli olyckligare om alla andra har snabbare mobiler.
När det kommer uppgifter om nya tekniska framsteg blir jag provocerad, känner ett behov av att ifrågasätta från grunden, att göra ärliga jämförelser med det som var, att kort sagt vara en äkta bakåt-strävare.

Så här tänker en äkta bakåt-strävare om tekniska framsteg :
Tekniska framsteg som löser ett problem eller tillgodoser ett befintligt behov är av godo.
Tekniska framsteg som inte tillgodoser ett befintligt behov kan ifrågasättas.
Tekniska framsteg som skapar nya behov bör ifrågasättas.
Hen är också intresserad av att gradera och rangordna olika former av behov, vissa behov är mer grundläggande och djupt mänskliga än andra, vissa behov betyder mer än andra för välbefinnande och lycka.
När bakåt-strävaren tänker tillbaka på tiden före mobiltelefonen så blir hen ganska brydd, och kan med glädje minnas tiden när man inte alltid var anträffbar, när man höll utkik efter telefonkiosker för att slå en signal hem till familjen, familjen som inte alls var orolig över uteblivna signaler.
När bakåt-strävaren sitter och knappar på sin blogg så inser hen att det i själva verket är ett kreativt behov som lika gärna kan komma till uttryck på annat sätt, ett sätt som kanske inte i lika hög utsträckning vädjar till omgivningens gillande och bekräftelse.
När bakåtsträvaren skall ta sig från A till B så blir hen inte sällan varse att ju enklare och långsammare desto mer tillfredsställande.
När bakåt- strävaren känner efter ordentligt så märker hen att det som betyder allra mest är fortfarande närhet, verkliga möten med verkliga människor, något som inte kräver några tekniska framsteg alls.
Bakåt-strävaren har också känslan att det är något bedrägligt i att man aldrig får vara nöjd.

Att vara bakåtsträvare är per definition negativt värdeladdat. Har inget riktigt bra förslag på hur man ger samma funderingar en positiv laddning.




2 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Ny teknik som hjälper är bra… ...om den fungerar.

På mitt jobb har de just nu graderat upp hela systemet och det skapar bara förseningar, frustration och sämre undervisning eftersom inget fungerar smidigt längre.

Då får man improvisera :)
Improvisation kan ibland ses som bakåtsträvande...

Roland Lidén sa...

Som den flöjel jag är så håller
jag bara med . . .

Alternativen är väl då moderaternas
folkhem eller centern lokalsamhälle,
med starka 3,5 %, utanför demokratin
men inte på jorden,
men någon annan stans...
i en annan tid ...
när resurserna tagit slut
och det enda som återstår
är många vilsegångna får ...
Att jag orkar ...