tisdag, januari 21, 2014
Besviken
Blir mer och mer besviken och förbannad på mig själv att jag lyssnat så välvilligt till Belinda Olsson. När det i själva verket är både upprörande och sorgligt att feminism ännu en gång skall framstå som något katten släpat in. Att välbärgade män är gladare utan feminism är tråkigt men inte så förvånande, men när en ung kvinna får tre timmar på bästa sändningstid för att förlöjliga en rörelse som ytterst arbetar för mänskliga rättigheter så känns det för djävligt. Kvinnor drabbas av lägre löner, sämre karriärsmöjligheter, mycket mer hem - och dubbelarbetearbete, mycket mer våld osv, osv. Istället för att belysa och uppmuntra arbetet att förändra dessa missförhållanden så riktar man strålkastarn mot de " som inte riktigt känner sig hemma i dagens feminism ". Visst, det är bra med debatt, när den handlar om det som är problemet. Att somliga tycker att de får hjälp i sin strävan att inte döma efter kön genom att använda ordet hen, om andra tycker att de sätter fokus på den objektifiering av kvinnor som är så oerhört förhärskande genom att visa brösten offentligt så är det knappast ett problem värt namnet. Utan bara ett uttryck för att man på olika sätt kan försöka föra den här kampen som alla på pappret bekänner sig till. Lika ledsen kan man bli att en debatt om feminism och könsmaktsordning inte ens snuddar vid tanken att detta bara är en del av annan underkastelse, allt annat vi finner oss i. Som ytterst handlar om att acceptera den starkes rätt.
När ilskan lagt sig kan man blicka bakåt. De som nu tycker att Belinda Olsson säger vettiga saker när hon plockar upp uttrycksformer som känns främmande är säkert precis samma människor som för hundra år sedan tyckte det var stötande med kvinnor som tog sig ton och krävde allmän rösträtt.
Fortsätt alla ni där ute och gneta på i kampen mot det som är orätt. Räkna inte med några sympatier idag, de infinner sig först i efterhand, när kampen är över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Vissa problem består:
All feminism handlar faktiskt inte om jämlikhet
Feminismen tilltalar allt färre av dem den arbetar för
Vad jag tycker som medelålders vit man är inget problem...
En sak som slår mig när jag läser igenom dina blogginlägg om feminism är att du faktiskt ser kvinnor som svagare än män.
Det finns inget som visar att det finns en tro på att kvinnor är kapabla att förhandla sin egen lön, driva sina egna frågor eller dela ut rövsparkar när så behövs. De utmålas mer som offer för historien, männen och omständigheterna. Det är synd om dem helt enkelt.
Kanske är det här knuten finns. Att synen på kvinnor inte förändrats och då blir vi förvirrade när motsatsen bevisas...
Tack för en intressant synpunkt.
Tycka synd om är nog alltid en återvändsgränd, och visar på bristande respekt, det har du påtalat tidigare och jag håller med. Men somliga kommer i kläm, och det kan man försöka förstå, och ändra på.
Det ligger i allas intresse att ge alla samma grundläggande rättigheter , vare sig man föds kvinna eller man, svart eller vit., och det är allas ansvar att sträva dithän. Ju mer alla inser att alla vinner desto bättre, ju fler som motsätter sig desto sämre.
Ju mer man inser att alla vinner på ökad jämlikhet (Jämlikhetsanden) och ökad jämställdhet desto mindre intressant blir det att ge någon skulden, desto mer intresserade blir alla att försöka förstå vilka mekanismer som lägger hinder i vägen.
Om man verkligen vill förstå varför det fortfarande finns så mycket kvinnofällor (lön, dubbelarbete, våld) så är det nödvändigt att intressera sig för hur vi uppfostrar våra barn, hur tidigt vi förväntar oss olika beteenden från flickor och pojkar.
Om man verkligen vill sträva mot ökad jämställdhet och samtidigt inser att vi motarbetar den processen redan i tidig barndom så är det oundvikligt att man blir nyfiken på ett uttryck som hen, utan att för den skull tro att det skulle innebära något trolleri. Att istället håna och förlöjliga ett sådant initiativ tror jag är uttryck för att man innerst inne inte köper jämställdhetstanken.
Läste för en tid sedan boken "Ge och ta" (annat inlägg). Där berättas om ett försök där män och kvinnor förhandlar lön, männen lyckades 25% bättre. Försöket gjordes om, men kvinnorna ombads att istället för att förhandla för sig själva låtsas att det förhandlade för chefens räkning. Då utjämnades skillnaderna.
Den som är nöjd vid sakernas tillstånd kanske säger " vad var det jag sa, kvinnorna har sig själva att skylla ". Den som vill förändra blir nyfiken, och undrar hur det kunnat bli på det viset, och hur vi kan använda den nya insikten för att uppnå jämställdhet mellan könen. För den som vill förändra är nyfiken på allt som har det syftet. Att somligt kan verka lite stolligt gör honom inget.
BO gör ett bra program som ifrågasätter F om de inte gått för långt. Precis som männen redan gjort.
Dagens kvinna är inget annat än gårdagens man. Hittils ska tilläggas.
I varje kvinna bor en man
I varje man bor en kvinna
Men man får inte glömma att en man är en man.
En kvinna är en kvinna.
/ Realist
Kan jämställdhet gå för långt ?
Gör mitt bästa för att glömma bort att en man är en man och en kvinna en kvinna.
Och hoppas att alla blir lika kvinnliga.
Ansvarsfulla, omtänksamma och ointresserade av egen vinning.
Tydligen! För det feminismen vill är att få den position som de anser männen ha. DE gör exakt som de anklagar männen för de få feminister som når den position de strävar efter.
Så dagens kvinna är inget annat än gårdagens man.
Eller ännu tydligare. Kvinnan har tagit fram mannen inom sig & kallar sig sen feminin.
Så visst har feminismen gått för långt.
/ Realist
Jag tycker inte att kvinnor "har sig själv att skylla", men den bild du lite romantiskt utmålar av kvinnan skulle få många moderna kvinnor att känna sig "klappade på huvudet".
Saken är ju den här jag är man, du är man och kvinnor är kvinnor. Inget är bättre eller sämre än det andra.
Jämlikhet handlar inte om att alla ska vara lika androgyna för att få samma respekt…
Realist,
Du gör som jag, försöker diskutera jämställdhet och kvinnligt/manligt samtidigt. Det är livsfarligt.
Jämställdhet är en fråga om rätt, mänsklig rätt, den kan aldrig gå för långt. En man och en kvinna utför samma jobb lika bra och kvinnan får sämre betalt för att hon är kvinna. Att inte bli behandlad och bedömd som individ, utan som kön.
De som nu gör stor affär av att feministisk kamp kan ta sig många uttryck har nog någonstans i hjärtat accepterat en sådan könsmaktsordning.
Vad kallas den man som tagit fram kvinnan inom sig ? Allt möjligt, men garanterat något nedvärderande, eftersom det manliga är normen. Vilket jag tycker är oerhört sorgligt.
Du är en av dom som hjälpt mig att se det absurda och förödande i hävdelse och ständig konkurrens.
Att förena ökad jämställdhet, dvs rätten att bli bedömd som individ och inte kön, med kampen för ökad mänsklighet, där omtanken om nästan kommer i förgrunden. Strikt logiskt är det ingen motsättning, men visst är risken stor att den senare får stryka på foten.
Olof,
Varför är detta så svårt ? Det är ju en självklarhet att man har rätt att bli bedömd som individ oberoende av hudfärg, varför är det inte lika självklart när det gäller kön ? Kvinnor får fortfarande stå tillbaks för män just för att de är kvinnor, det går inte att hävda något annat.
Menar du att det faktum att många kvinnor idag inte vill kalla sig feminister skall tolkas så att de accepterar sämre lön för samma arbete, mer dubbelarbete,större risk för att utsättaas för våld osv.
Vadå romantisk,klappa på huvudet ? En gång för alla nu : inte tycka synd om, utan gemensamt rätta till det som är orätt.
Eftersom begreppet feminism tydligen är helt förbrukat i betydelsen jämställdhet så kalla det då för något annat, som inte väcker så mycket negativa känslor. För i grund och botten kan vi omöjligt vara oöverens om målet i sig.
En sista fråga : Har du invändningar mot Gudrun Schymans sätt att tala om feminism ??
På tal om könsroller som flippat ur.
För ett år sedan arbetade jag som rektor. Då var det lugnt. Nu när jag valt att arbeta med de minsta barnen som lärare i åk 1 får jag hela tiden frågan om hur det går och hur jag tycker att det är.
Att jag de facto är utbildad till just detta verkar inte ha någon betydelse.
Men att vara man, arbeta med små barn och ha en fru som tjänar mer än en själv är faktiskt riktigt bra. Man får tycka precis vad man vill i jämställdhetsdebatten :)
Ja, urflippade könsroller badar vi i överallt och hela tiden !!
Kanske har nämnt det förut; om inte varje dag så åtminstone flera gånger i veckan träffar jag patienter, inte bara äldre, som framhåller att de träffat en kvinnlig läkare, dvs av kvinnligt kön. Av någon anledning är det värt att framhålla.
(En överväldigande majoritet av dagens medicinstudenter är kvinnnor)
En rektor är en man, en småstadielärare är en kvinna i människors föreställningsvärd. Om du tycker det är trist, vad göra ?
Det går att hitta hur många exempel som helst på att vi sitter fast i könsstereotyper, vilket mer eller mindre omöjliggör ett samhälle där kön inte spelar roll.
Inte konstigt att man blir nyfiken på alla försök att förstå var det tar sin början, och på de som seriöst försöker angripa vid roten. Typ genusdagis.
Att förlöjliga deras initiativ verkar kontraproduktivt.
Pratade med några kvinnliga kollegor på jobbet. Ingen vill för död och pina kalla sig feminist. Men naturligtvis är de intresserade av kvinnors rätt.
Jag blir mer och mer förundrad över hur de här självklara strävandena har kunnat dras ner i smutsen. För tio år sedan tävlade alla om att kalla sig feminister, nu är det parias. Det är något absurt över alltihop. Finns det något djupt mänskligt behov av att hitta nya grupper man kan svärta ner som kommer till uttryck ? Muslimer, judar, romer, homosexuella,feminister... Läskigt.
Sverige har ett parti som koncentrerar sig på jämställdhetsfrågor, Feministiskt initiativ. Vilken kritik kan riktas mot deras sätt att driva dessa frågor ?
Skicka en kommentar