Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

onsdag, december 31, 2014

Samsyn


så här långt fram på nyårsafton borde man inte blogga mer, men det har varit så himla mycket om det här himla nyvalet att jag inte kan låta bli, efter en god hummer och lite vitt-vin, att glädjas åt att någon tycker och tänker ungefär som jag själv gjort den sista veckan …


HÄR

Gott Nytt År !


Erstavik, igår

Himlen är fortsatt klar och termometern har krupit en bit över nollan, så det blir nog riktigt angenämt att gå ut vid tolvslaget.
Annars tycker jag det är lite läskigt med nyår. Har inget emot att ta ny sats och ge några lagom realistiska löften, men bär på en oro som gärna stegras den här kvällen. För egen del, för familjen, och för omvärlden. Tilliten är inte så hög som jag skulle önska.

Johan Rockström och Svante Axelsson har i alla fall skickat en hoppfull nyårshälsning på DN-Debatt. Vi har fortfarande chansen, och Sverige kan ta täten, är det korta budskapet. Inte olikt den teknikoptimism som Johan Ehrenberg nyligen gav uttryck för.
Själv är jag mer fallen åt Birger Schlaug, som lägger betoningen på att vi ändrar våra värderingar, och invänder att ökad effektivitet äts upp av rekyleffekter (dvs, det vi sparat in konsumerar vi på något annat). Se Planeten nedan.

Hur som helst, det är bara att hugga i och göra nya försök att leva som man lär. Förr eller senare går det.

Ett riktigt Gott Nytt År !



DN - debatt
Planeten

tisdag, december 30, 2014

Studio Ett



Idag lyssnade vi extra noga på Studio Ett eftersom dotter Åsa producerade. Så fungerar den som styrs av känslor …
Den jävige skall egentligen hålla tyst, men kan inte låta bli att tycka det var bra.

Att släppa in gamla gamla rävar som Bo Holmström känns risky-business, men det höll (apropå Väst-tyska ambassaden).
Inslaget om hjälp-på-plats i Rumänien och eldsjälen från Hoppets stjärna var så medryckande att jag hade svårt att koncentera  mig på matlagningen.
Men störst intryck gjorde nog ståuupparen och tanke-smedjaren Jonatan Unge när året skulle sammnfattas. Han, och de andra, fick frågan vad som berört honom mest 2014. Svaret blev :

- Det var förbudet mot att äta västkusträkor.
- Förlåt, hur menar du ?
- Det utfärdades ett förbud att äta västkusträkor undra några månader.
- Ja ..
- Och det visade sig att det gick inte,
  folk klarade inte av det.
- Och ..
- Jag menar, om vi inte ens klarar av att avstå från lite räkor under
  några  månader, hur skall vi då klara av alla andra krav som ställs på
  oss för att möta klimathotet.

Den satt, den bet, den tog.

Men, det kanske inte är så märkligt, eller förvånande, eller upprörande. Om räkdyrkarna verkligen upplevde att deras räk-konsumption var det som avgjorde barnbarnens framtid så skulle de nog avstå. Men nu gör de inte det, de tror att det är skrämsel och på låtsas, och därför fortsätter de att smaska i sig.
De är väl så vi fungera till mans ?

Studio Ett - året som gick ( 15 min)

Med i matchen



Många är upprörda över decemberöverenskommelsen, förkortad DÖ. Det talas om att demokratin är hotad.
Om vi röstade på personer snarare än partier, och varje riksdagsman eller kvinna i varje omröstning röstade efter sin egen övertygelse, då skulle vi nog i högre utsträckning uppleva att folket styrde, det vore mer demokratiskt. Men hur skulle det gå med regerandet, om det i varje omröstning i varje fråga vore upp till enskilda riksdagsledamöter att ha sin egen uppfattning ?
Nu har vi partier, där alla från samma parti röstar lika, och där överenskommelser mellan partierna sker utom synhåll för folket, debatten och omröstningen i riksdagen är bara en formalitet. Då blir det lite lättare att regera. Ännu lättare blir det om regeringen redan i förväg vet att den kommer att få igenom sina förslag utan att behöva förhandla med andra partier. Men hur går det då med demokratin ?

Är det viktigt med en stark regering ?
Är det viktigt med demokrati ?

Sverige är ett land i konkurrens med andra länder. Alla partier är överens om att ekonomiskt tillväxt är det överskuggande målet. Det kan bara åstadkommas med tydliga signaler till omvärlden, det kräver en stark och handlingskraftig regering, annars hamnar vi på efterkälken.

Utopia är ett land som egentligen inte är ett land. Bara väldigt många människor som är överens om att det bästa vi kan göra är att hjälpas åt, att olikheter oss emellan ökar våra chanser, att andras åsikter är intressantare än mina, att ekonomisk tillväxt är ovidkommande och skadligt, att demokrati inte är ett mål, utan en självklarhet.

- Men har du inte sagt att du gillar decemberöverenskommelsen, för att
  den minskar SDs inflytande ?
- Jo, det har jag sagt ..
- Och ?
- Man vill ju gärna vara med i matchen, tycka till om det
  som andra snackar om ..
- Men egentligen ?
- Egentligen är jag inte alls med i matchen.
- Nej, jag märker det.
- Märks det ?
- Ja, du lever i en drömvärld.
- Ja, så är det nog. Och du själv ?
- Jag är med i matchen.
- Kul för dig.

- Vi ses i morgon.
- Det gör vi.



måndag, december 29, 2014

Att ha i reserv



Det här blir ett fråga för terapeuten ..

Just nu är det fem grader minus, och det är inte lätt att hålla fingrarna varma, särskilt inte på cykel.
Så jag tog fram mina röda Hestar, det borde räcka, för minus 5.

Men det gjorde det inte, jag frös i alla fall.

Och så fick det vara, fingrarna fick värka.
Att "spela ut mitt sista kort", dvs vantarna jag köpte till Nepal som skall tåla minus 18, när det bara är minus 5 - nej, det tar emot.

Att ha i reserv, att inte vara helt blottad .. kommer på att jag gör likadant i branta uppförsbackar, vill ogärna peta i den där sista lättaste växeln, trots att det behövs.

Som vanligt ; irrationellt, och mänskligt (?)


in sweden



in sweden
we have swedish democrats
and nice weather,
some times ..

the apples and the tree ..



Prognos



Som så ofta här på östkusten, vädret från väster kommer senare, eller inte alls. Så tvärtemot rapporten envisades solen med att lysa även idag.

Det gillar jag förstås.
Att det inte blev som de sa ..

centralstationen





blev hängandes på Centralstationen några timmar i förmiddags, ryktet sa att de romska tiggarna skulle sätta sig på bussen för återfärd till Rumänien klockan nio, men det stämde inte, så istället slog jag dank, tittade på folk, gick på betaltoalett, köpte bok i pocketshopen, drack kaffe, tittade på folk, ringde till jobbet för att höra att de inte saknade mig, nej det gjorde de inte, läste lite, såg på folk, barnfamiljer är roligast, små samhällen i miniatyr, en del är harmoniska, andra inte ..

och kom att tänka på en annan dag, för några år sedan ;
skolk,

och den tveksamma slutsatsen :
no more skolking

Huskatt



Vi har en fin katt i huset. Den bor på nedre botten, men rör sig fritt mellan våningsplan och in - och yttergårdar, allt efter behag.
Själv kan hen förstås inte öppna några dörrar, men vi är många som passerar, ut och in, upp och ner.

Beroende av andra, men på egna villkor.
Kan det bli bättre ?

söndag, december 28, 2014

Sorg


Läser kommentarer för och emot decemberuppgörelsen. Svårt att få ordning och reda (som Anna Kinberg Batra  gärna säger) på alla infallsvinklar. Ju längre ut på endera flanken desto missnöjdare tycks det. Krävs nog lite tid och distans, innan man vet om det var av godo.
Känner fortfarande lättnad över att SD är neutraliserade.

Men samtidigt en innerlig sorg över att det inte finns något parti som tar rovdrift på människor och vår enda planet på allvar, och får lika mycket stöd som det tydligen går att få på främlingsrädsla.

Om någon säger ekonomisk tillväxt eller konkurrensfördel en gång till så går jag ut ..



lördag, december 27, 2014

Handslag



Regeringen och Alliansen har kommit överens om nya regler som skall möjliggöra för minoritetsregeringar att regera landet. Det blir (troligen) inget nyval.
Stefan Löven talar på presskonferensen om ett "handslag".  Dvs, man har tagit i hand och lovat varandra, men det går inte i efterhand (när någon bryter löftet) att hänvisa till någon lagändring.
Så går det till i den fackliga världen, och det är svårt att inte uppfatta detta som en seger för superförhandlaren, som under hösten beskyllts för att inte fatta riksdagens spelregler.
Alliansen (Annie Löf) menar att de här diskussionerna lika gärna kunde kommit till utan talet/hotet om nyval. Tro´t den som vill ..

Kanske visar det omvärlden hur man kan gå till väga för att inte de främlingsfientliga partierna skall ta sina parlament som gisslan ? Norge - Danmark - here we come.

På ett mer personligt plan så gillar jag handslag. Jag litar på dig, du litar på mig, det räcker.
Tillit.

- Men det här är en överenskommelse mellan de här personerna, är det inte sårbart ?
- Jo, kanske. Men det kan också vara början på något nytt. Vi är lite tafatta på tillit ..

Ha tillit

tisdag, december 23, 2014

GOD JUL






Efter några tunga arbetspass känns det bra med julafton i morgon. Sen gör hospitalet anspråk på mina tjänster igen; bakjour torsdag, framjour fredag, bakjour lördag. Man får glädja sig åt det lilla.

Det satt en duvhök i trädet på innergården. Vi glömde nästan att ronda, patienterna ville hellre se vad höken skulle ta sig till med skatan som retades.
Ett annat glädjeämne är att det fortfarande går att få tag på Palmoliv rakstift, som räcker i evighet.
Och så vädret. Sällan har jag sett vinterhimlen så bedårande som idag.

GOD JUL

lördag, december 20, 2014

Get the hell out of my ...





I bruna bakåtsträviga tider behöver man bli påmind om att världen ändå gjort en del framsteg.
Inte sällan är det modiga människor som gått/sprungit, före. Som Cathrine Switzer, 1967, i Boston Marathon.
(Året innan hade Bobbi Gibb som första kvinna sprungit Boston Marathon, men utan nummerlapp)

Get the hell out of my race and give those numbers,
lär race official Jock Semple ha skrikit åt henne.


det som är självklart idag var främmande igår
det som var självklart igår borde vara självklart idag ?




Konst i Farsta ?



Mer Konst i Trollbäcken ..



Pågår ..

Vad de ska "bli"? 
Ingen aning.




Konst i Trollbäcken








All you need ..


Ältavägen, Nacka, Sweden

torsdag, december 18, 2014

Tillväxt



De flesta känner nog att det står inte riktigt rätt till, åtskilliga försöker uttrycka sin förundran över galenskapen, somliga lyckas verkligen. Som Georg Monbiot.

Tillväxten : 
En destruktiv, omättlig gud som aldrig kan blidkas.

För första gången på 170 år ska det brittiska parlamentet debattera en sida av problemet - skapandet av pengar. Få känner till att 97 procent av vår pengatillförsel inte skapas av regeringen (eller centralbanken), utan av kommersiella banker i form av lån. Något demokratiskt beslut som tillåter dem att göra det har aldrig fattats. Varför låter vi det då hända ?
..
Den skulle kunna ställa den frågan som aldrig ställs: varför ? varför förstör vi miljön och välfärden för att generera tillväxt, när den tillväxten inte levererar belåtenhet, trygghet eller ens, för de flesta av oss, större välstånd ? Varför har vi satt tillväxten på en tron som, oavsett dess nytta, står över alla andra utfall ? Varför har vi inte , trots enorma och upprepade misslyckanden ändrat på modellen ? När nästa krasch kommer blir de här frågorna oundvikliga.


I naturen finns alltid gränser för tillväxt, ingenting växer till himlen.
Vi är en del av naturen, tro det eller ej.

Är det svårare än så ?

Steg tillbaka





Ibland är det bra att ta ett steg tillbaka och fundera på vad som är viktigt,
säger Stefan Lövén i DN med anledning av att S nu inte längre biter sig fast vid trainee-jobben.

En bra idé tycker jag.
Att ta ett steg tillbaka.
Och fundera på vad som är viktigt.

om Stefan tar ytterligare ett steg,
och funderar ännu lite till
på vad som är viktigt

så kanske
arbete
tillväxt
konsumtion
inte är lika viktigt
längre

Eller varför inte
ta tre steg
Steg 3

?

STEG 3 


onsdag, december 17, 2014

På sjukhus



Mamma och pappa på Dalens sjukhus.
Jag är inte säker på att resurserna och tiden utnyttjas optimalt, eller att vården håller yppersta medicinska klass. Men det känns tryggt, dom verkar bry sig. Varje gång jag ringer svarar någon vänligt, och tar sig tid. Det räcker långt.

Fjällgatan



Onkel Olof har sin mossa, jag har mitt mörker.
Här kommer säsongens första mysbild.
Från Fjällgatan.

Julhandel




Idag stor-handlade vi mat inför julen, och cykelkärran kom väl till pass.
Det blir en hel del poäng på det-känns-rätt-skalan att vara utan bil. Särskilt när det börjar snöa ..

Inte blev det sämre av att vi hade gott om tid, att det var mitt på dagen och lite folk. Värsta lyxen.

Prognos forts



Tillägg:

Om man vill komma bort från ekonomism - konsumism - och rovdrift (EKR) så får man visa att man menar allvar. Annars röstar vi på mer pengar i plånboken, igen.
Om man vill komma bort från orättvisor och ojämlikhet (OO) så får man visa att man menar allvar.
Annars röstar vi på Fi.

- Men varför har du då satt minus efter Fi ?
- Tror inte de lyckas ta plats, de andra 
  lyckas låtsas att de menar allvar.
- Men det går du förstås inte på ?
- Nej.
- Så det blir Fi igen ?
- Rätt uppfattat !



Du är inte min talman




Kan lyssna hur många gånger som helst på klipppet där Rossana Dinamarca avfärdar Björn Söder i riksdagen.
När andra talare sedan hakar på, och inleder sina anföranden med hälsningsfraser på olika främmande språk får det inte samma effekt, trots att de utför samma trotsiga handling.
Varför ?
Det finns bara en förklaring, det är sättet hon gör det på.
Det kommer så spontant, det låter så kaxigt, och ändå inte otrevligt, utan med glimten i ögat, det låter så självklart. Jag får en stark känsla, att här presenteras ett nytt och oprövat sätt att bemöta den paranoida rädslan för det annorlunda som breder ut sig. Vi skall inte svara med (mer) rädsla och beröringsskräck, utan vara precis sådär kaxiga och övertygade som Rossana. Tack !

- Men riksdagens ordningsregler, skall de inte respekteras ?
- Jag tror på civil olydnad, så länge ingen kommer till skada.
- Kunde just tro det  ..
- Då så !

(Det blir som sten-påse-sax-leken : Den (toma) SD-påsen försöker vi ta kol på med en sten, det går inte, den omringar oss. Men med saxen kan vi lätt sticka hål ..)




Sveriges riksdag

tisdag, december 16, 2014

Prognos


Tittar på valresultatet från september.

Socialdemokraterna (31.4)   
Vänsterpartiet  (5.7)
Miljöpartiet (6.8)
Moderaterna  (23.2)
Centerpartiet  (6.1)
Folkpartiet (5.4)
KD (4.6)
SD (12.9
Fi (3.1)

Hur går det i mars ?
Här kommer den första grova prognosen :

S:      -
V:     -
Mp:  -

M:    -
C:    ++
F:     +
KD: +

SD:  - -
Fi:    -


Om man vill komma bort från ekonomism - konsumism - och rovdrift (EKR) så får man visa att man menar allvar. Annars röstar vi på mer pengar i plånboken, igen.

Erkänner



Skall erkänna att jag redan längtar efter nya äventyr.
För att allting blir så enkelt då.

Man skall ta sig i mål,
och under tiden händer en massa oförutsedda saker.
Här hemma vet man inte vad som är målet,
och de ena dagen är den andra lik.

söndag, december 14, 2014

Om olikhet



I Afrika upptäckte jag något som borde varit den största av alla självklarheter.
Men ändå krävdes det en alltmer välutrustad mental och fysisk expedition som i perioder pågått under mer än tjugofem år för att jag på allvar skulle inse att alla människor faktiskt är släkt med varandra.
Hudens färg, språken, våra sätt att tillbe gudar eller tillaga vår frukost, betrakta dumheter eller skapa konst, tvätta våra kläder eller begrava våra döda, är gränser som aldrig kan överskugga detta faktum.

Alla människor är släkt.
Vi tillhör samma familj.

Inledning till Berättelse på tidens strand
av Henning Mankell

Känsla och förnuft - igen




Går helst på känsla, men ibland fungerar logik.

1. Cyklar med lite luft i däcket, ingen punktering.
2. Fyller på med mycket luft, ingen punktering.
3. Börjar cykla, efter fem meter pyser det ur.
4. Lagar hålet, som sitter på ena insidan av slangen (ovanligt)
5. Fyller på med mycket luft, ingen punktering.
6. Börjar cykla, efter fem meter pyser det ut.
7. Det nya hålet sitter på ena insidan av slangen, på andra sidan ventilen.
8. Inga glasbitar i däcket, insidan av fälgen är utan anmärkning.

Alltså :
Det måste finnas något som skadar insidan av slangen när den utsätts för extra belastning.
Att det nya hålet satt på andra sidan ventilen kan bero på att jag vänt på slangen efter den andra lagningen och utesluter inte samma mekanism vid bägge punkteringarna.
Vid närmare besiktning, med ledning av ovanstående iakttagelser, ser jag sprickan mellan kanttråd och däck, där slangen sannolikt pressats ut och kommit i kläm vid ökad belastning.

9. Fyller på med lite luft, ingen punktering.
0. Byter däck, fyller på med mycket luft, ingen punktering, ens när jag cyklar.

Kändes bra !

Indoktrinering ?



Man värjer sig så gott man kan mot alla tendenser att dela upp i vi och dom.
Men när jag ser den gulliga utsmyckningen av balkongen i Sjöstan så tänker jag på SD.

Norge, Danmark, here we come.
Va hemskt !

U - 3



Södermalm
Utanför, utsatta och utslagna i alla bemärkelser.
Ändå såg de mycket gladare ut än människorna på varuhuset.

- Skulle du vilja vara en av dom ?
- Ja, och nej.

lördag, december 13, 2014

Provoka 2014




Tycker förstås det är roligt att Fi blir uppmärksammade och uppmuntrade "för envis och engagerad kamp". Men provokation ?
Det beror kanske på vilken utgångspunkt man har. Dvs, man blir provocerad av det som utmanar, och kanske hotar, ens egen föreställningsvärd. Och omvänt, man blir inte provocerad när man delar uppfattning.
Själv blir jag oerhört provocerad av människor som gör anspråk på att vara förmer, allra helst om de försvarar det som princip.  
Vad det innebär att "förbättra samhället till det bättre" har vi olika uppfattningar om.

Alltså.
A tycker att X är ett bättre samhälle.
B tycker att Y är ett bättre samhälle.
A blir provocerad av Y.
B blir provocerad av X.
Men vem får priset för bästa provokation för ett bättre samhälle ?

Jag föreslår att A får priset, om A provocerat B mer än B provocerat A. Och tvärtom.

I min lilla bekantskapskrets tycks det mig att
andra blir mer provocerade av Fi
än jag blir av "förmer".

Bra val alltså !


Pro Voka 2014

fredag, december 12, 2014

Att gå sin egen väg



Blir nyfiken på de där gula öarna i de röda haven av korruption.
Som t.ex Uruguay, Guyane, Botswana, Förenade Arabemiraten och Bhutan.
Har de något gemensamt ?

I Bhutan strävar man efter brutto-national-lycka, i Uruguay har man haft en president som gett bort nästan hela sin lön (José Mujica), Botswana har en kvinnlig detektiv, mer vet jag inte.

Glädjen att övervinna en önskan




Skrev i föregående inlägg att jag sätter min tillit till att vi omvärderar vad som är viktigt, snarare än teknik och påbud.

I boken STORIES told by the Mother ( som grundade Auroville i Indien ) läser jag en historia om ett annorlunda förhållningssätt.

The Buddha has said that there is a greater joy in overcoming a desire than in satisfying it. It is an experience everybody can have and one that is truly interesting, very interesting.
There was someone who was invited - it happened in Paris - invited to a première of an opera. The subject was fine, the play was fine and the music not displeasing ; it was the first time and this person was invited to the box of the Minister of Fine Arts who always has a box for all the première at the government theatres. This minister of Fine Arts was a simple person, an old countryside man, who had not lived much in Paris, who was quite new in his ministry and took a truly childlike joy in seeing new things. Yet he was a polite man and as he had invited a lady he gave her the front seat and himself sat at the back. But he felt very unhappy because he could not see everything. He leaned forward like this, trying to see something without showing it too much. Now, the lady who was in front noticed this. She too was very interested and was finding it very fine, and it was not that she did not like it, she liked it very much and was enjoying the show ; but she saw how very unhappy that poor minister looked, not being able to see. So quite casually, you see, she pushed back her chair, went back a little as though she was thinking of something else, and drew back so well that he came forward and could now see the whole scene. Well, this person, when she drew back and gave up all desire to see the show, was filled with a sense of inner joy, a liberation from all attachment to things and a kind of peace, content to have done something for somebody instead of having satisfied herself, to the extent that the evening brought her infinitely greater pleasure than if she had listened to the opera. 

Hur skulle världen se ut om vi förhöll oss så ?
If there is a greater joy in overcoming a desire than in satisfying it
Skulle behovet av ny teknik och politisk styrning bli överflödig ?

Auroville

torsdag, december 11, 2014

Planeten


Jag vet att det finns gröna debattörer som tror att tillväxten är ett problem och din konsumtion är farlig, men de har inte tagit in vad ren energi och ren produktion egentligen innebär.
För första gången i mänsklighetens historia kan vi välja att bli rikare och friare tillsammans utan att någon annan behöver betala priset för det. Inte ens Moder jord.

Läs gärna hela Johan Ehrenbergs ledare i Dagens ETC.

Kommer att tänka på TV-serien Planeten från 2006. Där spaltade man upp människors attityder i fyra kategorier :

1. Ny teknik löser allt
2. Det går åt helvete hur vi än gör
3. Omvärdera, vad som är viktigt. Om tillräckligt många gör det ..
    nerifrån och upp.
4. Ökad styrning, global makt .. uppifrån och ner

Kanske kan man säga att Johan försöker göra en syntes av attityd 1 och 4, och delar av 3.
Själv sätter jag hela min tillit till nr 3.



PS
Läs gärna Birger Schlaugs invänding. 
Kommentar nr 25
Linje 3, även han ?

Levande







Inte förrän häromdagen upptäckte jag att stenen som ligger på mitt skrivbord är synnerligen levande.
Den här hämtad från en flodbädd i Schweiz i samband med ett sista farväl, så det känns bra att den får liv.

Man lever så länge man är ihågkommen, tror jag det heter.
Det känns också bra.

onsdag, december 10, 2014

På äldre dagar ..



För varje gång jag hör någon rapportera från en u-landstjänstgöring (idag var det Zambia) blir jag mer och mer frustrerad, och mer och mer betänksam om det är något för mig.
Uppdragen kan se olika ut, men har alla gemensamt att patienterna är sjukare, resurserna otillräckliga, orättvisorna enorma och att oklara tillstånd är regel.
Som ung kirurg var jag orädd och omdömeslös, beredd att ta mig an vad som helst, med åren har jag blivit en försiktig general som gärna låter andra ta över när mina egna färdigheter inte räcker. Förr var det såret och i någon mån patienten som gällde, nu är det patienten och världen utanför som intresserar. Jag har mycket svårare idag än för tjugo år sedan att se människor lida, att inte kunna hjälpa till. Och har större förståelse för dom som säger att de inte kan tänka sig att ta på sig ansvaret för andras hälsa.
Kanske är det här mitt sätt att smita från det jag borde göra. Av rädsla ?
Eller bara insiktsfullt ?

PS
Bilden kanske snarare illustrerar mina fåfänga försök att cykla ikapp med trettioåringar. Det försvarar jag med att ingen annan än jag själv kommer till skada ..

tisdag, december 09, 2014

Lugn





Auroville, Indien

Det var något speciellt med den där öppna platsen, mitt i den täta vegetationen.

Vet inte om den påminde om någonstans jag redan varit, men den omslöt mig med en väldigt stark känsla, en känsla av samhörighet, och lugn.

Bobby på moped, Andre på cykel. Vägen vi kommer ifrån leder till Bobbys Guesthouse, dit de första gästerna skall komma dagen därpå, vägen till vänster i korsningen till Bobbys work-shop (kläder), vägen till höger till Andrés workshop (läderväskor) och deras hem.




Turgubbe



Kan man vara tur - eller otursförföljd ?
Ja, det tror jag.

Blir påmind om det när mina två landsmän från cyklingen på Sri Lanka lagts in på sjukhus för tropiksjuka, samtidigt som jag obekymrat knatar på som vanligt.

Så känns det hela tiden, jag kommer lindrigt undan.
Att det skulle vara någon slags förtjänst är uteslutet.
Det är tur, bara tur.

Vad kan man förvänta sig av den med tur ?
Vad kan den med otur förvänta sig ?

Till var och efter behov.
Från var och en efter förmåga.

Återvinning




Urtavavlan till klockan på jobbet gick 
i tusen bitar

Nu är den lagad.

måndag, december 08, 2014

Omodern



Är det något fel på mig ?
I dagarna presenteras nobelpristagarna och deras upptäckter. Jag fascineras av deras hängivenhet, men inte av deras upptäckter.
Pristagarna i medicin har ökat vår kunskap om lokalsinnet och dess betydelse för minnesfunktionen. För den som vigt sitt liv åt att hitta vilka celler i hjärnan som hjälper oss att inte gå vilse är det naturligtvis fantastiskt att lyckas. Men för oss andra ? Jag kan bara tala för mig själv ; jag vill inte veta. Jag vill leva i okunskap, eller för att vara mindre (?) provokativ, i förundran och tacksamhet över skapelsen.
Men av denna nya kunskap kan man ju dra nytta, och kanske rentav bli bättre på att minnas, det är väl bra ?
Nej, jag ser det inte så. Jag blir glad varje gång jag märker att lokalsinnet leder mig rätt (det brukar det göra om man inte tänker för mycket ..), men har inget behov varken av att förstå hur det fungerar eller få det att bli bättre. Jag kan t.o.m glädjas åt ( det låter ju befängt) att det av och till sviktar.

Och på den vägen är det. På Sri Lanka var jag ensam om att trotsa påbudet om GPS och nedladdade kartor. Inte för att jag hittade bättre än de andra där i djungeln, utan för att bevara äventyrskänslan, det var ju därför vi var där. GPS:en  ersatte jag med en maskot, som påminde mig i utförsbackarna om mitt ansvar för nära och kära där hemma. När de andra förtvivlat konstaterade att den lilla skärmen slocknat på styret (för det gjorde den förstås), då blinkade jag åt kaninen, och kände mig väldigt nöjd.

Kreativitet - absolut.
Men nyfikenhet, som övergår i klåfingrighet och storhetsvansinne - helst inte.





söndag, december 07, 2014

En kollega



Slumpens skördar, igen.

Blev ståendes på Hamngatan med den dyra presenten från NK då jag fick syn på den tiggande kvinnan. Gick fram och la en slant i muggen, på väg tillbaks till den fastlåsta cykeln ropar en man.
- Aha, du gör en god gärning, det såg jag allt !
- Ha, ha, så du är mitt vittne ?
- Absolut !
Det var en kollega från jobbet, vi arbetar på olika kliniker och ses bara sällan. Nu fick vi en fribiljett till samtal om sådant man inte brukar prata om. Han berättade om tiggaren utanför hans Konsum, om hur hustrun kände en rumän som hjälpt till att tolka, hur de blivit goda vänner. Och att de sålt sin lägenhet och numera bodde på båt. Och en del annat, som man inte brukar prata om, på jobbet.