Mycket på den här sidan har handlat om generositet, så vad kunde vara lämpligare än att snubbla över en bok kallad Ge och Ta ?
Adam Grant är professor i organisationspsykologi vid handelshögskolan i Wharton.
Kort sammanfattat menar han att "givare", dvs människor som inte i första hand tänker på vad de skall få tillbaks, både är de mest framgångsrika och de mest misslyckade. Den risk som givaren löper är nämligen att bli utnyttjad och utbränd, en "dörrmatta".
Han levererar mängder av exempel på lyckosamma "givare", som tack vare den entusiasm och det engagemang de framkallar hos omgivningen, når framgångar som "tagaren" aldrig kan nå upp till. Givaren har inte sig själv i fokus, den personliga framgången blir en bonus, som hen gärna tonar ner.
En sympatisk och övertygande bok som jag varmt rekommenderar.
Och en tankeställare för altruister som riskerar att utplåna sig själva…
PS
En spännande detalj, för oss som är engagerade i könsmaktsordning :
Män och kvinnor förhandlade lön, männen landade på 48.000, kvinnorna på 42.000. Men vid ett nytt försök fick personerna instruktionen att föreställa sig att de förhandlade för sin mentors räkning, dvs för någon annan än sig själva. Då utjämnades skillnaderna !
Konklusion. Att män överlag är måttligt framgångsrika "tagare", och kvinnor överlag självutplånande givare ?
5 kommentarer:
Tror inte det handlar om att ge och ta.
Jag har arbetat som anställande- och lönesättande chef och en sak är ganska tydlig och det är att män ofta unnar andra en hög lön och kvinnor är bra på att håla varandras löner nere.
När en man får högre lön ses han ofta med respekt av sina bröder. En kvinna som får högre lön blir ofta bemött med misstro från sina systrar.
Märkligt.
Kan det vara en den "hämmande" faktorn?
Intressant, känns inte obekant.
Avund hos kvinnor som hämmande faktor ?
I alla fall Inte oförenligt med undersökningsresultatet ovan. Avundströjan kan man lämna kvar när man byter roll ?
Att hela förklaringen till löneskillnaderna mellan män och kvinnor inte kan vara att män medvetet håller nere kvinnors löner inser t.o.m jag.
Det här borde vi feminister prata mer om.
Borde nog lagt till att Grant också anger en mellangrupp, som kanske stämmer in på rätt många av oss -matchers.
Givare har inte fokus på vad man får tillbaks.
Tagare vill ha omedelbar kompensation.
Matchers vill ha det på sikt.
Ibland finns det en rädsla:
Om jag inte tar nu kanske jag inte får...
Vilket är definitionen av en tagare/matcher, givaren känner inte den rädslan.
Skicka en kommentar