Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

torsdag, oktober 31, 2013

Tick, tack, tick, tack ..




Igår var jag med om två operationer, helt olika till sin karaktär.
Den första var en brottningsmatch på sex timmat, långa stunder var vi osäkra på om det över huvud taget gick att komma vidare, till slut lämnade vi salen trötta och väldigt nöjda.
Den andra var en rutinoperation, där några små betydelselösa missar förlängde den förväntade operationstiden med fem minuter, jag lämnade salen utan att vara nöjd, trots att det gått bra.

Kanske är vi olika, men det passar inte mig att stå vid löpande band, där man hela tiden hör klockan ticka. Det tar fram min sämsta sida ; att bry mig för mycket vad andra ska tycka.

onsdag, oktober 30, 2013

På hal is



Meteorologen i Aktuellt inleder med att berätta om en konsekvens av klimatförändringarna. Nämligen att fler kommer drabbas av halka och underkylda regn när temperaturer kring noll flyttar norrut.
Hon pekar på en karta som visar ett orangefärgat bälte i norra Svealand, där människorna nu kan räkna med den nya faran.

Studsar numera till varje gång man talar om "klimatförändringarna" som något självklart.
Medeltemperaturen steg globalt 0,7 grader under 1900-talet, under 2000-talet har det legat still. Vi vet väldigt lite om klimatet framöver. Även om det inte låter så,  bl.a i TV.

- Dalkarlar, dalkullor och hälsingebor, kör som vanligt ! Försiktigt.

Mer om Klimatet

Hemligt Verk




På hemväg från Rusta i Västberga åker jag under E4:an för att komma upp på cykelbanan in mot stan. Solen gör ett försök att nå in, stenarna blir levande, det är vackert, jag stannar.
Och upptäcker att den största stenen har plåt med något skrivet på, i mörkret ser jag inte vad det står.

Nu vet jag att Vägverket tog "ett steg för ökad säkerhet" den 1 december 2003. I mörkret under E4:an.
Hur många visste det ?

tisdag, oktober 29, 2013

Vad synd !




Undrar om jag någonsin får ihop det ..

Sitter i min ombonade lägenhet, mätt och belåten, Åsa har precis berättat i telefon om sina möten under dagen med syriska flyktingar i Jordanien. Hon har svårt att ta in hur de kan vara så starka, respektfulla, och lekfulla, mitt i kaoset.

Tankarna flyger hit och dit ..

- Ingen kan göra allt , men alla kan göra något.
- Absolut.
- Men de flesta av oss kan göra mycket mer ?
- Ja, troligen.
- Varför gör vi inte det då ?
- Vi har väl nog med våra egna bekymmer.
- Men är inte dom jämförelsevis banala ?
-  Jo, i och för sig. Vi tänker väl att var och en får ta hand om sig.
- Så vi har egentligen ingen skyldighet ?
- Nej, vi har i alla fall ingen skuld, det är ju inte vi som startat deras
  inbördeskrig.
- Men skulle inte vi också må bättre av att strunta lite i våra "banala"
  bekymmer ?
- Kanske.
- Varför gör vi inte det då ?
- Vad besvärlig du är .. vi tror väl inte riktigt på det där, att vi mår bättre
  av att hjälpa andra.
- Varför inte ?
- Det fungerar inte så, det vet du. De mesta, med reklam och allt, går ju
  ut på att man skall tänka på sig själv och aldrig vara nöjd, det blir
  liksom inte så mycket över till det där du pratar om.
- Vad synd !
- Ja. Mest synd om dom vi inte hjälper.
- Men även synd om oss ?
- Ja, kanske.

måndag, oktober 28, 2013

Höst



                               I stormens öga är det kav lugnt (Tao)

                               29/10 : Inlägget känns inte helt rätt,
                               när man idag ser bilder på all skadegörelse
                               från sydligare breddgrader ..
                                         

Mästerverk



Tvärnitade när jag såg den här (olovliga) bilden på Katarina bangata häromdan. Och nu har jag svårt att slita mig. Den har väl inte tagit mer än någon minut att göra, men vartenda streck sitter precis där det ska, till och med  ZIP. Vilken känsla !

Man kan ju leka med tanken att den är gjord av (typ) Picasso och är värd miljoner, och snart kommer att tvättas bort av kommunens klottersanerare :)

Syriens samvete




I två år har människorna i den lilla syriska staden Kafranbel  samlats varje fredag på torget för fredliga demonstrationer. Under veckan har de diskuterat och röstat fram ett tema, som sedan illustrerats av satirtecknare. Muslimer, kristna, druser, alla sluter upp. Kafranbel, som utsatts för omfattande attacker, där tusentals människor fått sätta livet till, där 60 % av bostadshusen förstörts, har kallats Syriens samvete.
På idylliska galleri Tegen 2 visades fram till igår ett urval fotografier från de här mötena, plus några originalmålningar, och en satirfilm gjord av invånarna själva.

Vad ska man säga ? Vad ska man göra, mer än bara bli väldigt tagen ?
Jag vet inte.


söndag, oktober 27, 2013

8 Till 8




Ny bekantskap : 8 Till 8 - värsta trevliga mataffären på Swedenborgsgatan, och värsta coola loggan.
Och helt oväntat några bord att äta vid. Vatten att dricka tog man ur en kran. Gilla.

Inbromsning (3)



Häromdagen sattes inbromsningen på prov ordentligt.
Vi var inne på Akademibokhandeln för att hitta en guidebok om Jordanien till Åsa. På en av hyllorna stod en bilderbok om " legendariska cykelklättringar i Europa ". Jag sa inget då, men idag var jag tillbaks. Bara för att känna på känslan att avstå. Tittade på bilderna, läste sporadiskt, och kände igen mig. Men blev till sist rätt nöjd med att gå därifrån, utan att köpa.  Det räckte med att bläddra …


Inbromsning (2) ?




Har noterat att tuffa cyklister på stan har en liten lapp som sticker ut under sadeln, har sen förstått att det är stänkskärm modell mini.
Cykelhandlarn var med på noterna. - Aha, du menar en ass-saver ? - Förlåt, vad hette det ? - ASS-saver. - Jaha, nu förstår jag, rumpskydd.
Ganska genialt faktiskt. Genom att sitta nära det som skall skyddas behövs bara en liten skärm. När vägen är torr kan den lätt fällas in. Ryggen skyddar man med överdrag på ryggan.

Har svårt att inte dra paralleller ..
Genom att krypa nära den främling man vill förstå minimeras ansträngningen. Ett förlösande ord, ett leende kan räcka. Och när främlingen blivit vän kan man helt koppla av. På avstånd krävs det så mycket mer, om det över huvud taget går ..

Nödvändigt inköp ? Nja, men väldigt billig. Och två skall jag ge bort ..

Potatisland i träda



När hösten kommer tar växtligheten paus, går ner på sparlåga, något annat är inte möjligt.
När hösten kommer stressar de allra flesta på som vanligt, kanske t.o.m tar i lite extra, snart ska klapparna handlas.

Min egen rytm :
När hösten kommer infinner sig en inre ro, jag tänker klart, vågar drömma, och börjar agera.
När våren kommer infinner sig en oro, förväntningarna tynger, jag irrar hit och dit, och längtar bort.

fredag, oktober 25, 2013

BP



OO är tacksam för vattnet som kommer obegränsat ur den egna brunnen.
När jag ser bilden från Afghanistan i Läkare utan gränsers nyhetsblad sneglar jag mot alla varma jackor som hänger i hallen. Och känner tacksamhet. Men också skam. Varför just jag ?

Motgång kan ge styrka.
Framgång kan ge en annan styrka, att dela med sig ?

Behovs - och problemtrappan






Höstträdgård



                             

                               Vi ser på saker inte som de är
                                utan som vi är
                                                        (Kant)
                                                            ?

Hål i baken



                                        Många mil i sadeln sliter på baken.
                                        (Craft långkalsonger)

                                         Om jag slängt ?
                                         Nej, inte när man är mitt i en inbromsning !

torsdag, oktober 24, 2013

Insidan




En del av våra morötter blev alldeles vanskapta. Men ack så goda !

Det är insidan som räknas, brukar man säga. Det gäller inte på 2000-talet, men är förstås en from förhoppning för 3000-talet ..

Alla män


Om någon till äventyrs menar att jämställdhet är en ickefråga, att vi redan uppnått jämlika förhållanden mellan män och kvinnor, eller att de orättvisor och övergrepp som kvinnor utsätts bara gäller ett fåtal män som vi andra (män) inte behöver ta ansvar för, då är det här tänkvärd läsning. Eller borde vara.

Kan ju hoppas att publiceringen av Johan Ehrenbergs text i Aftonbladet innebär att den når utanför ETC-familjen. Men man skall nog inte hoppas för mycket, feminism är iskallt för tillfället. Inga orättvisor eller övergrepp i världen gör något större intryck, det mesta klassas som  överkänslighet, kverulans,  eller t.o.m manshat. Ett hat som till sist blir det enda rimliga, om vi män vägrar ställa upp för våra systrar, och bara gömmer oss bakom vår individuella förträfflighet.


En önskan




Ekonomieko 06.32 :

Idag väntas flera tunga kvartalsrapporter, X presenterade igår ett starkt resultat med X miljarder i vinst, Asienbörsen föll i morse med X punkter, Dow Jones låg still. Reporter X punktmarkerar Riksbanken under förmiddagen. Ekonominytt är tillbaks klockan X.

Idag, precis som alla andra dagar nu för tiden, kommer tusentals oroliga barn och vuxna gå till skolan och arbetet för att höra om prestationerna duger.

Om alla barn och vuxna slutade bry sig om att vara duktiga skulle börserna dyka och kvartalsrapporterna falla som stenar till marken, och världen skulle gå under ?

Önskar att alla barn och vuxna slutar vara duktiga. Bara nyfikna och snälla.


onsdag, oktober 23, 2013

Radiotjänst


När frågan om TV-licens kommer på tal brukar jag försvara mitt skolk med att dumburken bara är på några gånger i månaden.

 - Men du vill väl att det skall finnas reklamfri TV ?
 - Ja, verkligen !
-  Då borde du betala.
-  Du har rätt, verkligen, jag lovar.

- Har du betalt TV- licensen ?
- Nej, jag fattar inte hemsidan.
- Hur svårt kan det vara ? Ring då !
- Du har rätt rätt, verkligen, jag lovar.

Nu har jag betalt, det känns bra. Sent skall syndaren vakna.

PS Bara datorinnehav med internet innebär numera skyldighet att kontakta Kiruna. Så det var på tiden att jag slanta in DS

tisdag, oktober 22, 2013

Stor och Liten



I vissa sammanhang och vissa dagar är jag lika imponerande som båten i luften. Men för det mesta inte.
Utan mer som en jolle,
på alltför öppet hav.

Obetydlig, forts.




Lovade (mig själv) att återkomma till Religionen och Klimatet innan veckan var till ända.

Få saker är svårare än att ta ställning till det man inte förstår. Särskilt om man måste. Risken finns att man blir lurad.

Ångest är ett starkt ord, men det känns på sin plats när det gäller oron för global uppvärmning. Ända sedan hösten 2006 och programmet Planeten har jag lidit av det som numera går under benämningen klimatångest. Det späddes på ordentligt av Al Gore (An inconvenient truth) och Andreas Malm (Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent.)

Jag har under de här åren aldrig ifrågasatt 1. att det föreligger en global uppvärmning, 2. att den är orsakad av människan, och 3. att det kan få förödande konsekvenser för livet på jorden.
I andra sammanhang är jag ständigt på min vakt mot vad rädsla och skrämsel kan ställa till med, men att detta skulle kunna gälla global uppvärmning har inte slagit mig. Vilket grundar sig på, all den stund jag själv inte kan bedöma sakfrågorna, att jag litar på och har förtroende för de som framför varningen.

Men på senare tid har det långsamt hissats små röda flaggor. Som när vetenskapsjournalister och vetenskapsredaktioner redovisar IPCC;s senaste klimatrapport på ett sätt som är mer känslomässigt än sakligt, på ett sätt som påminner om ekonomiredaktionernas okritiska förhållande till behovet av ekonomisk tillväxt. I de korta nyheterna får vi höra att klimatpanelen nu "med 95% sannolikhet " kunnat fastställa ett samband mellan våra utsläpp och global uppvärmning. Det låter märkligt. Vari består osäkerheten ?
Kanske var det därför jag inte enbart upprördes över helsidesannonsen Klimathotet - En missuppfattning ? (www. klimatupplysning. se)  på Svenska Dagbladets nätsida för några veckor sedan.

 Falskt Alarm - Klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt, 200 sidor skrivna av kemisten Gösta Pettersson, sidor som jag nu har läst. Och jag har verkligen hamnat i tvivel. Om det (1) föreligger en global uppvärmning, (2) orsakad av människan, och med (3) förödande konsekvenser för livet på jorden.
Återigen, det bygger mer på förtroende för författarens sätt att framföra sitt budskap än min egen förmåga att bedöma sakfrågan. Men hans budskap rimmar med den skepsis man som naturvetare instinktivt kan känna för kurvor som plötsligt skjuter i höjden, när vi talar om ett ämne som ingår i alla livsprocesser, som ingår i en mängd jämviktsprocesser.

Men en persons invändningar kan väl inte spela någon roll om "en överväldigande majoritet av forskarvärlden" är enig ?
Jo, i det här fallet räcker det en bra bit. Pettersson redogör sakligt och minutiöst, och som jag uppfattar det utan bindningar, för många forskares rön och skepsis. Och hans redogörelse innebär med nödvändighet att IPCC, vars rapporter är den helt avgörande grunden för vår nuvarande uppfattning, mer framstår som vilseledande politiker än sanningssökande vetenskapsmän.

En kort sammanfattning av Petterssons mening  är att IPCC grovt överskattat människans betydelse, eller underskattat hennes obetydlighet, om man så vill.  Att klimatmodellerna misslyckas både med att bekräfta empiriska data och att utfärda prognoser. Att klimatpanelen hellre vill bekräfta sin egen idé än kritiskt ifrågasätta. Och att anledning till det skulle vara att välmenande miljövänner offrat sanningen för att kunna skrämma fram övergripande förbättringar och förändringar av miljö och ekonomi ? Eller som den amerikanske IPCC-representanten och Clinton/AlGore-medarbetaren Tim Wirth uttryckt det :
Even if the theory of global warming is wrong, we will be doing the right thing in terms of economic policy and environmental policy.

Några sammanfattande citat (som egentligen bara blir meningsfulla när man läst vad de grundar sig på) :

IPCC:s beskrivning av temperaturutvecklingen på jorden har mött förödande kritik från geologer, biologer, metereologer och astrofysiker. Statisiska experter knäckte Manns hockeyklubba, kemister har ogiltigförklarat bedömningen att koldioxidens uppehållstid är mer än tio gånger längre än den experimentellt befunnits vara. Strålningsfysiker har betecknat klimatologernas beskrivning av växthuseffekten som rent nosens. Matematiker, progostiker och många andra har på skilda grunder avfärdat klimatmodellernas förutsägelser som totalt otillförlitliga, något som besannats under de senaste decennierna.

Ingen lär vara omedveten om påståenden att vi människor orsakar en global uppvärmning som ger allt extremare väder med ökad frekvens av katastrofala översvämningar, orkaner, värmeböljor, köldknäppar och så vidare. Men hur många är medvetna om att flera decenniers forskningsresultat visat att 1900-talets globala uppvärmning inte har lett till någon statistiskt signifikant ökning av extrema vädersituationer ? Och ur många känner till att även IPCC har dragit den slutsatsen ? Känner ens flertalet skeptiker till att så är fallet ?

Genom att basera sina bedömningar på modeller som inte är validerade begår IPCC samma fel som som istidsalarmisterna gjorde på 70 talet. Man argumenterar för det aktuella budskapet genom vetenskapligt obefogad skrämselpropaganda istället för att ge en korrekt beskrivning av kunskapsläget. Det finns modeller som betonar växthuseffekten och spår att vi går mot varmare tider och det finns modeller som betonar solaktiviteten och spår att vi går mot kallare tider. IPCC intresserar sig till övermått för det förra och negligerar de senare. Den preferensen är inte vetenskapligt befogad. Den är politiskt betingad.

Om jag blivit av med min klimatångest ? Ja, till stor del !! 
Det är nog OK att sitta still i båten tills vi vet bättre. Om det närmaste decenniet inte heller innebär att temperaturen stiger trots fortsatta utsläpp, då kan vi glömma Global warming, och med full kraft ta oss an det som ovedersägligt är rovdrift och vanskötsel av Moder Jord, och människorna som befolkar henne.
Alternativt komma på något annat att bli livrädda för.

söndag, oktober 20, 2013

Obetydlig




Lovade (mig själv) att återkomma till Religionen och Klimatet innan veckan var till ända.

Alain de Botton skriver lättsamt och med ett leende på läpparna om en stor fråga, nämligen vårt behov av religion. Sant eller osant lämnar han därhän redan på första sidan, om han själv är troende får vi heller inte veta. Däremot massor om hur  religionen förstår, tar hänsyn till och värnar mänskliga behov. Behov som det sekulära samhället i hög grad misslyckas med att tillgodose.
Hans utgångspunkt är inte den ensamma, starka, pretentiösa, ständigt missnöjda individen med de högt ställda förväntningarna. Utan istället den ofullkomliga människan, i behov av tröst, vänlighet, gemenskap och vägledning. Han tar ut svängarna och försöker tillämpa religionens landvinningar på områden som t.ex utbildning, konst och arkitektur.
De kanske mest tänkvärda kapitlen handlar om "pessimism" och "perspektiv".

Vi är naturligtvis tacksamma för att det finns datorer och för att vi kan ta ett varmt ångande bad, men vi drabbas lika ofta av olyckor, sträckta ambitioner, krossade hjärtan, svartsjuka, ångest och död som våra medeltida förfäder. Men våra förfäder hade fördelen att leva i en religiös tid som aldrig begick misstaget att lova folk att lyckan kunde skaffa fast bostad på jorden.

Att acceptera att tillvaron till sin natur är frustrerande, att vi alltid omgärdas av avskyvärda realiteter, kan ge oss incitament att säga "tack" lite oftare. Det är signifikativt att den sekulära världen inte är hemmastadd i tacksamhetens konst; vi tackar inte längre för skörden, maten, honungsbina eller det vackra vädret.

Religionen är framförallt en symbol för det som är större än vi och en lektion i nyttan av att vi erkänner vår egen obetydlighet.
Den största faran med livet i ett gudlöst samhälle är att det saknar påminnelser om det transcendenta och att vi därför är oförberedda på besvikelser och den slutliga utplåningen.

Gösta Pettersson har skrivit om Klimatet. Jag läste färdigt igår, men har inte riktigt hämtat mig. I morgon tar jag sats. Det handlar om vår obetydlighet ..




lördag, oktober 19, 2013

Inbromsning




Många av mina nyinköp beror på
- otålighet
- att jag inte tillräcklig tagit ställning till behovet
- att jag inte tillräckligt övervägt
   lappa/laga/återanvända/låna/hitta/köpa begagnat
- men sällan eller aldrig för att jag gillar att handla

När "köpstopp" kommer på tal så är det inte rädslan att avstå från fler prylar som skrämmer. Utan rädslan att bli gniden, girig och ogenerös, en som i alla lägen bara har en sak i huvudet, nämligen att strypa alla utgifter. Gu´bevare.
Men det löser man förstås genom att exkludera givandet från köpstoppet !

Alltså :
1.
Fr.o.m nästa vecka handlar jag bara "det nödvändiga", vilket inkluderar gåvor och presenter.

2.
Avstår från att lista vad som är "det nödvändiga". Det är den goda viljan, inte disciplinen, som skall testas.

3.
Utvärdering vid årsskiftet. Med några siffror, och många intryck ?

PS
"Köpstopp" låter orealistiskt och pretentiöst.
"Inbromsning" låter bättre.

Tagga ner

torsdag, oktober 17, 2013

Subjektivt



Idag hade jag en patient som frågade om den vackra utsikten från mottagningen påverkade mig.
- Nej tyvärr, jag har vant mig, det är andra saker som avgör om jag trivs på jobbet.
Det var tydligen rätt svar, han blev eld och lågor och berättade om ett "subjektivitetsindex" han varit med att arbeta fram, som bekräftade den iakttagelsen.
Vissa patienter skulle man önska att det inte hade några åkommor, så att man kunde ägna tiden åt att diskutera annat ..

Hög tid



I morgon har vädertjänsten hotat med snö, och det ligger fortfarande potatis i jorden.
Hög tid att den saktfärdige får spaden i jorden !

(Kan förstås komma på en del att skylla på, men det blir bara fånigt ..)

onsdag, oktober 16, 2013

Deadline



Jag är inte så snabb i vändningarna, det mesta tar längre tid än det borde. Å andra sidan mår jag bäst av att få göra saker makligt, eller åtminstone så långsamt att man inte tänker på klockan. Gäller alla ?

Hur som helst, det är trist att inte göra färdigt. Som t.ex att sammanfatta "Religion för ateister" (Botton) och "Falskt alarm" (Gösta Pettersson). Lika bra att sätta en deadline. Typ den här veckan.

Sagt och gjort.

Religion för ateister
Falskt alarm

Back in town


                               Hammarby sjöstad - inte bara idyll

                               Skanstullsbron - skatare med svart kappa och dödskallemask och
                                            skugga av efterföljande cyklist (fotograf)

                               Mosebacke torg - hund med rosa gasballong
                                    Ringvägen

söndag, oktober 13, 2013

Stolt


Jobbar ganska framgångsrikt på att avstå från jämförelser och tävlingar, men att inte känna stolthet över barnen är för mycket begärt.

Guy Standing har åter varit på besök i Sverige, nu i samband med att hans bok om Prekariatet lanseras på svenska. Och studio 1 har  gjort en ny intervju.
Poängen, i det här sammanhanget, är att intervjun från förra året (av dotter Åsa) är så fruktansvärt mycket bättre. Helt objektivt :)

Birger Schlaug
Intervju 2013
Intervju 2012

lördag, oktober 12, 2013

Upp och ner


                               Solen går ner.

                               Solen går upp

Alla inlägg är väl mindre upprepningar. Den här gången känner jag verkligen att det är så.

Hemkommen från en resa är det oundvikligt att jämföra Stockholm med de ställen jag besökt. Det brukar inte utfalla till hemortens fördel. Inte den här gången heller.
När solnedgången färgar himlen gudomligt röd så reagerar vi stockholmare inte med att stanna upp och njuta, utan med att ta upp telefonen och dokumentera, för att sedan hastigt skynda vidare. Igår kväll stod vi på rad i Hammarby sjöstad med våra mobiler, en komisk och sorglig syn.
Om solen  sen behagar skimra lika vackert på morgonen, som idag, så åker telefonen hastigt upp igen.

Så gör man förstås inte om hetsen byts mot stilla lunk, om naturen är regel och inte undantag, om man inte har ett ständigt behov av bekräftelse ?

fredag, oktober 11, 2013

Batteribyte



Batteriet till bilen har inte fungerat på några veckor. Har räddats av snälla människor, startkablar och nerförsbackar. Köpte för en vecka sedan ett nytt batteri men det har blivit stående inne i bilen.
För att utmana ödet ? För att skjuta framför mig det där glada ögonblicket när man åter har en bil som startar ?
I Söderköping var jag tvungen att tanka, och samtidigt stänga av motorn. Så där stod jag och kom ingen vart. Eftersom det var på betryggande avstånd från storstaden tog sig mack-föreståndaren all tid i världen att få loss den väl dolda bulten som höll fast batteriet. Och så infann sig precis det där lyckliga ögonblicket som jag längtat efter. Som inte hade infunnit sig om jag bytt batteriet för två veckor sedan ?
Hade jag t.o.m på känn att landsorten skulle bjuda på en trevlig upplevelse ?

Det som i förstone framstår som fullständigt irrationellt blir i slutändan ganska förnuftigt.

ZERO

Efter bästa förmåga ..


Hemkommen från en inspirerande landsortsturné. Har inte mer än klivit innanför dörren så får jag rapport om att en patient vi/jag opererade i onsdags kommit tillbaka med en operationskrävande komplikation. Min känsla var att vi var så noggranna som man bara kan vara. Duger det ?

Men, utan att vara efterklok, min känsla direkt efter operationen var att vi utsatt den gamla kvinnan för ett onödigt stort ingrepp.

Kirurgi handlar i så oerhört hög grad om att hela tiden ha tentaklerna ute, och låta det omedvetna flyta upp till ytan. Eller i mer allmänna termer, att följa sin intuition.
Kort sagt, bra kirurgi är som livet självt.

torsdag, oktober 10, 2013

Alice Munro



Läser en recension av Alice Munro, skriven av Åsa Beckman 2009. Där förklaras varför hon aldrig kommer att få nobelpriset i litteratur !

Blir väldigt sugen på den här lågmälda författarinnan. Där tydligen det alldeles vanliga och vardagliga får liv och mening.

I år kommer jag att läsa årets pristagare.

Tre slags människor



I professionella sammanhang brukar man identifiera kvalitetsparametrar för att lättare kunna värdera en verksamhet. Tanken är att några få mätvärden ger en bild av helheten. De kan t.ex användas för att jämföra och sätta betyg, men också avgöra om en aktör över huvud taget kvalificerar sig för att delta på marknaden. Inom sjukvården diskuteras f.n om man ställer tillräckligt hårda krav  på privata aktörer, som primärt inte drivs av kvalitet, utan vinst. Återinläggningar, omoperationer och återfall är t.ex parametrar som skvallrar om kvalitén inom kirurgin. Om det bakom en dålig siffra döljer sig speciella omständigheter ( och krångliga patienter ) behöver man inte fördjupa sig i. Det finns s.a.s inga ursäkter.

Ett annat sätt att se på saken, som vi pratade om igår efter jobbet, är att försöka värdera/uppskatta känslan om vi gjort vårt bästa. Slarvade vi med att lyssna på patienten, hoppade vi över någon värdefull utredning, opererade vi vid rätt tidpunkt, o.s.v. Vi var överens om det är förvånansvärt lätt att göra en sådan värdering. Man vet med sig om något brustit, och känslan att man gjort det allra bästa av situationen tar man inte heller miste på. Det känns.
Det första synsättet bygger på förenklingar, rationalitet och misstro. Det andra på komplexitet, intuition och tillit.

Här i Västervik finns en kliniker i världsklass, hans närvaro, iakttagelseförmåga och intresse för enskilda patienter är oslagbar. Han kommer aldrig att inordna sig i System 1.

Och jag skrattar gott i hans sällskap, som igår morse :

- Det finns tre slags människor. De som kan räkna, och de som inte kan räkna.




onsdag, oktober 09, 2013

Västervik


                                                 
Lugnt och stilla tar vi oss igenom operationerna, klockan på väggen tittar jag inte på, det får ta den tid det tar, bara vi blir nöjda.
Så skall sjukvård vara, det är vi överens om, Magnus och jag.

Cyklar en sväng i mörkret utmed vattnet, några få är ute med sina hundar, annars är det lugnt. S.t Getruds kyrka är lika vacker på natten som på dagen.

Tidigare gånger har jag fått panik av den här stillheten, idag känns det rofyllt.

tisdag, oktober 08, 2013

Fårö



Fåren kommer springande när vi anländer till ön, paradisön. Det är en sagolik kväll, tyst och ljummen, dagens operationer känns redan långt borta.
På söndag börjar slakten, det vet fåren inte om. Tills dess fortsätter de beta på ängarna.

Att inte veta, bara beta.
Vi betar också, men tror oss veta.
Okunskap är en dygd ?

Lokalsinne



Mitt lokalsinne är nog inte sämre än genomsnittet, ibland får jag för mig att det t.o.m är bättre. Men jag kom inte underfund med korridorerna på Norrköpings lasarett, inte förrän jag fått syn på en karta över sjukhuset.
Ja, naturligtvis är det lättare att orientera sig om man har en karta. Men, man behöver inte gå omkring med kartan hela tiden, det räcker att se den en gång - för att få känsla för helheten, förstå hur dom har "tänkt".

Känns igen från mer sociala sammanhang. Det är t.ex svårt att fungera på en arbetsplats om man inte, en gång för alla,  har hierarkin klar för sig. Tyvärr, tyvärr.

söndag, oktober 06, 2013

En tragedi ?




Mer om sopsortering ..

Natten till igår var det någon som tömde sitt bohag på Tjärhovsgatan. Enligt en förbipasserande mamma med barnvagn var platsen full av folk igår, som rev och slet efter värdesaker, nu såg det ut som ett slagfält med dödade och sårade.

Eller vad var det egentligen som hände där, natten till igår ?
Konstfack ?

Stekpannan



Vid sopsorteringen (papper och glas) hade något lämnat en stekpanna på gatan. Den såg väldigt fin ut, och fick följa med upp till lägenheten. Ställde hen på plattan, och blev varse att hen inte var det minsta plan, och därför inte värd att spara. Men nu var liksom stekpannan mitt ansvar, och jag kunde knappast göra som den förra ägaren, och bara lämna den på gatan.
Gick ner till sjukhusets miljöstation, men där var låset bytt och jag kom inte in. Så jag ställde den på marken utanför. Kändes inte riktigt bra.
Kanske kommer någon förbi, ser den fina stekpannan, och tar med den upp i sin lägenhet. Och tänker, att eftersom den inte är så plan så kan den användas över eld, för på något vis måste ju en så fin stekpanna komma till användning, kanske någon tänker ..

Konst på väggarna



Kan ibland undra om jag valde rätt bana, eftersom tavlorna upptar betydligt större intresse än den senaste tekniken när jag kommer till ett nytt sjukhus.
Blygsel och besvärande omständigheter ( vad håller han på med .. ) betyder att jag saknar kort på de underbara bilderna från barnkliniken.

De tre översta, av Rune Claesson, heter: "Jag har inget sagt, inget hört, inget sett" (!)
Den färglada föreställer kuranstalten Kneippen.
Lejoninnan visar vägen till operation.
Skatan och Staden är bara exempel på av all fin grafik.
Om de tre männen vill ge eller ha, det vet jag inte.

Går det att mäta nyttan av konst på väggarna ?
Nej. Men det säger inte så mycket.