Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

torsdag, juni 06, 2013

Mansdiskriminering ...




Lyssnar på Nationaldagsmorgon i P1, samtidigt som jag läser Nina Björks artikel om (dansk) sexism. Det är sällan bra att göra flera saker samtidigt, men den här gången var det inte helt fel.

Istället för att fira uppehåller sig programmet, inte oväntat, vid vårt kluvna och reserverade förhållande till bemärkelsedagen. De inbjudna har olika infallsvinklar, varav en hakar i Nina Björks artikel.  Programledaren undrar vem som hade rätt i vårens REVA - rasism debatt, Jonas Hassen Khemiri eller Jasenko Selmovic. Jonas levandegjorde den strukturella rasismen, Jasenko kontrade med att varna för överdriven offermentalitet. Man verkade eniga om att ingen kunde avfärdas, och provsmakade på tanken att det  inte behöver vara någon motsättning mellan ståndpunkterna, att de kan samsas sida vid sida. Kan detsamma sägas om jämställdhet å ena sidan,  och kvinnlighet/manlighet å den andra ? Det har jag funderat länge på.
Läser Björks artikel flera gånger , men får  inte riktigt svar på frågan om det över huvud taget är meningsfullt att tala om manligt och kvinnligt, eller om det bara är konstruktioner som ytterst syftar till att vidmakthålla en maktstruktur, på samma sätt som rasism. I det ena fallet är det könet som definierar underlägsenhet, i det andra hudfärgen.

I den sista delen av artikeln skriver hon:

Nörmark målar upp en bild av Sverige som ett land där feminismen har segrat, och han tror att en sådan seger skulle innebära att kvinnor nu fötrycker män här. I Sverige har vi enligt honom, skapat ett samhälle "på kvinnors premisser", vi har "infört kvinnliga värden som kulturell norm och aktivt kuvat det som män sätter värde på", vi har fråntagit männen "deras lagenligt uppnådda privilegier" och vi "jagar män utifrån deras sexualitet".
Jag kan lugna dig, Dennis Nörmark. Inget av detta har skett. Vi lever i samma kapitalistiska ekonomi som ni, i samma liberala samhälle som ni. Det innebär - som varje materialist vet - att det ställs samma krav på oss som på er, att det ekonomiska systemet sprider samma normer här som hos er. De kraven och de normerna handlar om just det som Nörmark kallar "manligt", dvs en beredskap och förmåga hos den enskilda att vara ensam och stark, att konkurrera ut sina medmänniskor (som skolelev, som arbetstagare, som företagare, som bostadsköpare), att med vassa armbågar slå sig fram mot toppen av hirarkin. Solidaritet och rättvisa får stå tillbaka för konkurrens och ökade klyftor.
Huruvida man tycker att detta är bra eller dåligt har inte att göra med vilket kön man har, utan med vilken politisk dröm man bär på. Inte heller feminsiter är är ense om hur vi ska förhålla oss till denna poltiska och ekonomiska utveckling; vissa av oss kämpar för kvinnors rätt att konkurrera på lika villkor som män i ett samhälle där ekonomisk tillväxt är övergripande mål, vissa av oss önskar ett helt annat samhälle. Men att vi feminister skulle "vunnit så in i helvete" stämmer helt enkelt inte.
Det som möjligen stämmer är att vi lyckats uppnå en lägre toleransgrad för sexism i Sverige än i Danmark. Att talande påklädda män betraktar och kommenterar  tysta, naka kvinnor ser vi inte som ett "föregångsbeteende" för oss att ta efter. Den historien är urgammal och den har funnits, och finns forfarande, även hos oss. Om den är mindre accepterad här idag än den är hos er är det resultatet av feminsistisk kamp. Jag är övertygad om att många av mina danska systrar ser detta som en framgång.
För detta är ju också en fråga om makt, vem ska ha rätt att avgöra huruvida objektifiering av kvinnokroppar i offentligheten ska ses som förnedrande sexism eller som ett härligt bejakande av könskillnader. Jag hävdar min rätt att kalla det för det förstnämda. Och ja, Nörmark, det beror delvis på att jag som kvinna ser mig som ett offer för den sexismen. Ser mig som ett offer eftersom jag är det - att vara ett offer är inte som du tror något som den enskilde fritt väljer att vara eller inte vara. Däremot är jag ett offer som vägrar acceptera handlingen som gör mig till ett offer.

Instämmer. Men jag sitter kvar med min fråga, om vi huvud taget har anledning att prata om manligt och kvinnligt. Det närmaste svaret jag kommer är :


Betonandet av skillnader mellan könen har aldrig stått i jämställdhetens tjänst. Jag hittar inga argument för att det skulle göra det idag heller.  

Det är säkert så. Eftersom de som framhåller skillnaderna nästan aldrig är de som vurmar för jämställdhet. Men återigen, finns det några skillnader ?

Jag drabbas av en skrämmande tanke, nämligen att jag egentligen tänker som Nörmark, att jag inte heller är för jämställdhet. Enda skillnaden är att jag skulle önska att kvinnor fick styra den här världen. Eftersom jag lever i tron att det där som Nina räknar upp (beredskap och förmåga hos den enskilda att vara ensam och stark, att konkurrera ut sina medmänniskor, och att  solidaritet och rättvisa får stå tillbaka för konkurrens och ökade klyftor) inte vore lika möjligt i en värld styrd, och präglad, av kvinnor.
Onkel Olof kommenterade ett tidigare inlägg om intelligens (Att välja (bort)) , med samma förskräckande budskap på slutet, med : Mansdiskriminering … 
Den gången duckade jag helt, och så kanske det blir igen, eftersom "antingen eller" alltid bjuder emot. Bättre då att hänvisa till andra, som lyckas nyansera, som Eva Moberg, Elin Wägner, och Tao Te Ching (vers 28) :
De första fotstegens moder.
Jämställdheten har bara ytligt påverkat värdesystemet.

17 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Det finns ett talesätt som säger:
"Att välja mellan två onda ting är fortfarande att göra något ont"

Att låta kvinnorna enkom bestämma löser egentligen ingenting. Inte heller att ha dåligt samvete för att man är man.

Frågan är: Vilken värdegrund vill vi ge till våra barn?
Vilket kön har framtiden?

Inget hoppas jag...

ERIC SECHER sa...

Olof,

Att välja mellan "manlighet" och "kvinnlighet" tycker jag inte är att välja mellan två onda ting, utan mellan ont och gott.
Att välja kvinnor framför män bär förstås emot. Men kanske enda sättet att odla den "kvinnlighet" som världen så väl behöver ?
Att som man bli ställd åt sidan p.g.a sitt kön är förstås diskriminerande. Men inte ät mer än rätt, med tanke på att det omvända gällt i årtusenden ?

Håller med om att det är en viktig fråga/den viktigaste frågan, vilken värdegrund vill vi ge våra barn. Precis som Eva Moberg framhåller.
Men hon skriver också :

Kruxet är att mansrollen är uppbyggd som försvar - murar , vapen, makt, stöddighet, tigande, oberördhet - mot just det som måste utvecklas: prestigelöshet, självkännedom, empati, kringsyn, ömsesidighet, och sårbarhet (utan vilken ingen känslomässig utveckling kan äga rum). Män kan inte bejaka dessa sidor hos sig själva så länge de ser ner på dem. De män som tagit upp kampen mot denna "manlighet" ser jag som den främsta - för att inte säga den enda - hoppingivande faktorn för närvarande.

Men min fråga finns kvar. Har män och kvinnor samma förutsättningar att vara det vi idag lägger i "kvinnliga" ? Jag vet inte. Vet bara att testosteron, som kvinnor har i låga och män i höga halter, är ett väldigt potent hormon.

ERIC SECHER sa...

Hur ska vi förklara att de som ägnar sig åt mikrolån i fattiga länder ( som t.ex Barnevik och Hand in Hand ) så samstämt kommit fram till att pengarna bara förvaltas ansvarsfullt om de ges till kvinnor ? Arv/genetiskt eller miljö/tradition ?

Onkel Olof sa...

Så möe skitsnack! som vi säger i Broby.

Jag menade inte att välja mellan manligt och kvinnligt utan mellan matriarkat eller patriarkat, lika illa båda.

Låt kvinnorna bestämma då. Jag har själv sagt upp mig som chef, och ser gärna att en kvinna tar över, men helst ser jag att den mest kompetenta människan får jobbet.

Handlar inte detta egentligen om något annat?

ERIC SECHER sa...

Olof,

Jaha, det var tråkigt.

Jag öppnar dörren på glänt för att matriarkat INTE är lika illa som patriarkat, men säger samtidigt att antingen - eller alltid bär emot.

Kan det vara så att det är "möe skitsnack" eftersom du tycker att det här med jämställdhet, manligt och kvinnligt inte är så mycket att snacka om, det ligger bakom oss ? Och att det faktiskt inte är mer komplicerat än att den mest kompetenta får jobbet ?
Åker Eva Moberg och Tao Te Ching också ut med badvattnet ?

Är den så korkad, frågan om det över huvud taget är meningsfullt att tala om manligt och kvinnligt ? Och att den frågan hänger ihop men den viktiga/ste frågan om vilken värdegrund vi vill ha ? Finns det manliga och kvinnliga egenskaper, i din värld ?
Hur ska man värdera Barneviks erfarenhet ?

Du har ställd den där frågan tidigare, att det vi/jag pratar om egentligen handlar om något annat. Svårt att bemöta, om du inte berättar vad det skulle vara.


PS Skall erkänna att din uppsägning gjort intryck ..




Anonym sa...

Intressant, Olof. Jag har själv gjort den "resan" två gånger av livskvalitetsskäl och ämnar aldrig köpa någon returbiljett. Trots att jag i våras riskerade jobbet för att jag vägrar hoppa på tåget igen. Får man vara nyfiken och fråga varför du väljer att sluta?
AK

Onkel Olof sa...

Tao te ching åker verkligen inte ut med badvattnet efter som den verkligen uppmanar till ett jämlikt förhållningssätt. Yin och Yang finns ju allting och man ska hitta sin balans i detta. Alltså kvinnor har manlig aspekt i sig och män har kvinnlig. Det är när vi försöker balanser om detta som det inte blir så bra. Men det är lika dåligt åt vilket håll du än ändrar jämvikten åt.

Lite är just detta som stör mig i jämställdhetsdebatten. Den handlar inte om jämvikt, utan om ena eller andra sidan. När då man plötsligt försöker lyfta upp kvinnor och kvinnlighet och trycka ner män och det manliga, så är man lika illa fast tvärt om. Man sänker sig till den låga nivå man inte tyckte om hos motparten och tycker att det är jämställdhet, när man borde höja sig till en högre nivå där man faktiskt kan se det goda och dåliga i alla individer och mötas på lika villkor.

Vad tror jag då att det här handlar om egentligen?

Samvete så klart. Samvete och och självförtroende. Om dessa varit starkare skulle vi lätt kunna möta vem som helst med respekt...

ERIC SECHER sa...

Samvete (rättskänsla) .. känns lite ovant i det här sammanhanget, men varför inte ?
(http://ericsecher.blogspot.se/2012/09/samvete.html)

Men snälla, snart blir jag orolig att vi läser olika rader:
ÄR DET MENINGSFULLT ATT ÖVERHUVUDTAGET PRATA OM MANLIGT OCH KVINNLIGT ?
FINNS DET MANLIGA OCH KVINNLIGA EGENSKAPER, I DIN VÄRLD ?

Onkel Olof sa...

Nej, egentligen inte...

ERIC SECHER sa...

Då är du nog överens med nästan alla feminister. Och oöverens med flertalet andra.

Onkel Olof sa...

Ja på den punkten. Men inte med de som generaliserar män som våldsverkande barbarer och en paria för världen...

På Wikipedia fanns 11 sorters feminism sist jag läste. Vilken tillhör du?

ERIC SECHER sa...

Tack för tipset.

Jag tillhör troligen den numera besegrade falangen, som framhåller biologiska skillnader parallellt med jämställdhet, kallad särartsfeminism.

Det är så klart trist att tillhöra fel/gårdagens kön, det tycker jag också. Men ..

Alla män är paria för världen. Fel
Många män är paria för världen. Rätt
Alla kvinnor är paria för världen. Fel
Många kvinnor är paria för världen. Fel
Män är mer paria för världen än kvinnor. Rätt

"Låt kvinnorna bestämma då", som du skrev.
Män passar bäst som nördar ?

:)




Onkel Olof sa...

Jag passar bäst som nörd i alla fall :)

ERIC SECHER sa...

Jag också :)

Anonym sa...

Lite kul att den enda kvinnan (jag) i en diskussion om könsdiskriminering blir nonchalerad. Tur att jag både har humor och lite av Olofs läggning. :-)
AK

ERIC SECHER sa...

AK,
Jag är också nyfiken ..

Anonym sa...

:-)
AK