Å ena sidan skall man vara ärlig, å andra sidan inte ständigt leta fel…
Alla är på gott humör, vi har trevligt, och vi ser på stora vackra bilder av Jens Assur på Liljevalchs.
Utställningen vill visa det Afrika som inte är AIDS, svält och väpnade konflikter, ett Afrika som toppar alla tillväxtlistor, ett Afrika som hoppas, tror och kan. Väl hemma infinner sig en annan känsla.
Känslan att afrikanerna skall pådyvlas vår materialism och ensamhet. Inte en enda bild (?) av all den glädje och gemenskap som kontinenten kryllar av, utan städer fotograferade på håll, marknader sedda från ovan (vilken omsättning har de per dag ?), allvarsamma människor som tittar bort från varandra, eller ner på klockan, eller bara ensamma. Avståndskänslan är så stark att jag till sist undrar om Assur, som den konsumtionskritiker han är, egentligen har en annan avsikt än den han talar om ?
Alla bilder är lika stora, lika skarpa, lika vackra, komplexiteten och konflikterna blir osynliga. Kina är Afrikas nya kolonialmakt, Assur visar en bild av en kinesisk arbetsledare som kisar bakom ett mätinstrument, vem kan ana en ockupationsmakt bakom den linsen ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar