Allt oftare får man höra att patienterna är "speciella". Det är sällan eller aldrig menat som beröm, utan snarare en varningsflagg ; var på din vakt !
En sorglig och märklig trend, samtidigt som vi pratar vitt och brett om "fria val". Var, om inte i vården, kan man förvänta sig intresse för individen bakom numret och namnet ? Det finns där förstås, men vi fostras i föreställningen att flödet och produktionen är viktigast. Och då blir de "speciella" lätt grus i maskineriet.
- Hon är lite speciell.
- Ja, vem är inte det, brukar jag försöka svara.
Den sköterska jag jobbade med idag hävdade att hon använde ordet som smicker.
Då är nog hon rätt speciell ..
En av dagens mottagningspatienter, med ett mindre ljumskbråck, väckte min fascination och beundran. Hans motiv för att vilja åtgärda bråcket var att han , 74 år gammal, ville fortsätta springa ikapp med hissen, fem trappor upp i en gammal fastighet ( högt i tak) på Östermalm. Hissen tog 30 sekunder på sig, hans personbästa var 26 sekunder !
Astrid Seeberger - Den skamlösa nyfikenheten.
4 kommentarer:
det är väl det udda som ger flexibiliteten i samhället?
Jo. Men nog är det lite paradoxalt att vi i tider av individualism och "valfrihet" är mer avvisande till det udda ?
Hyckleri ? Det vi kallar valfrihet är egentligen förtäckt likriktning ?
Instämmer, har också funderat en del på hur vanemässigt vi ofta säger att någon är lite speciell. Själv arbetar jag inom en verksamhet som ska omhulda mångfald inom en mångfald av områden. Och jag slås av tanken både nu och då hur illa den visionen rimmar med att personal gör utlåtanden om någon som just lite speciell. Om man värderar människor på det viset kanske man inte är så mångfaldsbejakande...
AK
Det är väl det som heter att vara "personlig" eller "ha egen stil". Udda är något annat, då går man utanför ramarna.
Tack och lov...
Skicka en kommentar