Läser om nätattackerna. Det låter skrämmande. Är min trygga lilla borg i fara nu ?
Men rätt snabbt får jag en annan känsla. Av gemenskap.
Det låter förstås befängt. Men det hjälps inte, den finns där hela tiden, känslan av att stå utanför, att hela tiden komma undan, att inte solidariskt vara med och bära världens elände. Att jag skulle gjort mig förtjänt av någon särbehandling kan ingen övertyga mig om.
Med tungan rätt i mun ; jag går förstås inte och önskar mig katastrofer och elände före egen del, men skäms om jag tar motsatsen för given.
5 kommentarer:
Hackers visar hur nakna vi står på nätet.
Gör det viktigare att stå för den man är...
Ja, onekligen.
Lika naken, eller ännu naknare, om man står för den man är ?
Mindre naken å det att man är medveten om det...
Ja, mindre naken om man är medveten om sårbarheten.
Men betydelsen av att stå för den man är ? Att inte vara beroende av nätet ?
Bakom masken känner man sig naken. När masken faller betyder nakenheten ingenting...
Skicka en kommentar