Skummar tidningshögen som samlats under några dagars frånvaro. Har kommit på att man lämpligen börjar med den färskaste, det är mest rationellt så. Eftersom åtskilligt dementeras eller korrigeras några dagar senare. Typ Tintin.
Var man stannnar upp vid en skumning kanske avslöjar läsaren ?
I mitt fall blev det :
Men med statistik kommer man aldrig åt den känsla av misströstan, det själens mörker som till slut är det enda som gör en förvandling möjlig. Utan den skulle ingen förändring ske. Förtvivlan är inte destruktiv. Den är en stark kraft.
(Kerstin Ekman minns fatwan mot Salman Rushdie)
Men " Lyckliga i alla sina dagar " är ett nödvändigt och välkommet sabotage på drömfabriken. Det är en vredens och och förtvivlans bok, men det är också ett hoppets bok. Den skriver utopin tillbaka in i läsarens hjärta, den påminner om vad som är värt att försvara. Det sköra, älskande och utopiska livet. Myrstegslivet. (Syftar på en långsam promenad hem med två lekande femåringar.)
(Elisabeth Hjorths recension av Nina Björk)
1 kommentar:
Förtvivlan är en stark kraft. Det gillar jag.
Skicka en kommentar