På en "rädda-världen-blogg" som denna känns det lite besvärande att bevaka Idol. Men jag framhärdar, min magkänsla säger att det inte är helt irrelevant.
För två helger sedan var det fem tävlande kvar; Moa, Molly, Robin, Amanda P och Amanda F. Alla enastående talanger, var och en på sitt sätt. Då tänkte jag; avsluta tävlingen nu, och kora fem vinnare. Men insåg snabbt, inte bara att det var en omöjlighet, utan också att det var en helt förbjuden tanke. EN vinnare, EN hjälte, EN skurk, EN ytterst ansvarig, EN Gud förbjude något annat.
I flera månader har Moa från Alingsås (med rastaflätor och tandställning) bara varit sig själv, oberörd i både med och motgång. Inte ens när den svårflirtade juryn ställde sig upp och skrek ut sina lovord tappade hon fattningen. - Kul att ni gillade min låt, men jag bryr mig faktiskt inte så mycket, såg det ut som hon tänkte. Men i lördags brast det. Den självsäkra och trygga uppsynen var som borta, hon såg livrädd ut. Förväntningarna och trycket blev för stort. Sorgligt, men naturligtvis inte oväntat. Och kanske illustrerar det vad vi alla råkar ut för, allt mer, allt oftare. Högre krav, högre förväntningar. Inte på självständighet, utan på att tillfredsställa andras krav, andras förväntningar. Sorgligt.
Listen: When I held ya
4 kommentarer:
Visst är det läskigt att så många pressas förbi den där gränsen man mår bättre av att inte nå. I Moas fall är det nog inte så farligt, de som känner henne här hemma i Alingsås säger att hon är en cool tös och hon säger att hon är väldigt nöjd med och stolt över det hon åstadkommit. Och hennes låt är fantastisk! Och - dreads är det, rastaflätor är nåt heeeeelt annat enligt min dreads-dotter. :)
Rasta är "tunna flätor", har jag lärt mig nu :)
Det krävs en omfattande opinionsbildning för att skapa acceptans för ett globalt, neutralt beslutsorgan med hela mänskligheten som uppdragsgivare. Det kan låta utopiskt, men är nödvändigt med tanke på det nuvarande politiska systemets oförmåga att lösa flera av mänsklighetens gemensamma problem. Klimatförändringen är sannolikt, mest allvarlig, men endast en av många globala miljöutmaningar som mänskligheten har att bemöta.
Frånvaron av ett Klotförstånd under vars vingar, Kulturer på Jordens långsiktigt hållbara villkor, kan Gro, växa och Frodas, är nog det Allvarligaste Handikapp, som Människorna har drabbats av Under Jordens och Tidens (under)gång!
Varför inte använda, söndagen till att fundera på ett och annat!
Roland Lidén
Vad händer?
Först så här långt tillbaka i tiden så går det att kommentera på din blogg, för mig.
Så fort som jag försöker att ha någon synpunkt, på tidigare inlägg på din blogg, så kommer endast ett hörbart knäpp ifrån min dator.
Har Du någon aning om vad som har hänt.
MVH / Roland
Bästa Roland,
Vet, förstås, inte vad som hänt med din dator. Från min horisont har jag inte uppfattat något fel. Kan du läsa andras kommentarer ?
Blev väldigt glad, som jag skrev (såg du ?), för ditt tips om Felix Finkbeiner. Verkligen inspirerande. Jag fortsätter leva i illusionen att det finns mycket mer Klotförstånd än vi tror. Men, som Occupy-rörelsen satt fingret på. Det stora flertalet kommer inte till tals. Somliga menar att det bevisar att demokrati är en utopi. Vill hellre tro att det visar att vi inte lärt oss hantera demokrati på bästa sätt. Så att inte ett litet fåtal kan styra över flertalet. Kapitalism uppfattar jag mycket mer som roten till det onda. Alla människor har en inneboende vilja att göra väl för andra, den sidan undertrycks mycket effektivt i ett kapitalistiskt system.
Hoppas verkligen du får ordning på datorn. Vill bli påmind, regelbundet, av ditt helhetsgrepp.
MVH
Skicka en kommentar