Med risk för att bli misförstådd ...
Sverigedemokraterna är, minst sagt, skeptiska till invandring. Mycket, eller kanske rentav det mesta, i partiprogrammet är invandrarfientligt, vissa delar kan utan vidare tolkas som rasistiskt. Att lyssna till invandrarfientliga röster på sociala medier förstärker med få undantag intrycket av rasism.
Men SD fick fem procent av svenska folkets röster. Jag tror inte det är uttryck för rasism. Jag tror det är uttryck för en längtan tillbaks till någonting som var. Robsten är en god representant för den längtan.
När SD och Jimmie Åkesson nu vill minska betoningen på "nationalism" (vilket i en global värld alltid, med rätta, kan uppfattas som rasism) till förmån för "socialkonservatism", så är det ett genidrag. Och möjligen en sannare bild av de hundratusentals människor som la sin röst på SD ?
Att i en värld som dignar under konkurrens, skuldbördor och den starkes rätt börja tala om en återgång till Per Albins folkhemsideal, det har oändligt mycket större dragningskraft än talet om att invandrarna är roten till allt ont. Allra helst när vänstern förbrukat sitt förtroendekapital att vara "den solidariska rösten".
För egen del har jag inget emot folkhemstanken. Men om SD skall vara dess budbärare, då får partiprogrammet skrivas om. Helt och hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar