Då Stefan Nilsson, min högste chef , talar om ”transparens” tar jag för givet att synpunkter på hans inlägg välkomnas.
Det låter nästan för bra för att var sant, det Stefan Nilsson skriver. Och det är nog inte sant.
Om det mänskliga utmärks av förmåga till " empati och medkänsla ", varför behövs konkurrens ? Räcker det inte med den inneboende goda viljan ? Visade inte SNS-rapporten nyligen att konkurrens och privatisering inte alls motsvarat de förväntningar man haft på ökad kvalité och effektivitet ?
En ideell förening som Ersta bedriver idag inte mer behovsbaserad sjukvård än den offentligt finansierade sjukvården. Snarare tvärtom, eftersom man till skillnad från en vårdgivare med befolkningsansvar väljer verksamheter utifrån egna intressen.
En privat ideell förening är mer pressad än den offentliga att hela tiden, varje dag, i varje moment, tänka på den den ekonomiska aspekten av det man utför. I slutändan är det i båda fallen skattebetalarnas pengar, men föreningen har på ett mycket mer påtagligt sett kniven på strupen, vilket också märks i verksamheten. I stort sett varje möte präglas av detta.
En ideel förenings viktigaste funktion är att avlasta den offentliga sjukvården. Vilket inte är detsamma som att aktivt söka sig till områden där behovet är som störst. Även om man skulle vilja det, så är det en omöjlighet så länge det inte lönar sig ekonomiskt. Att inte vara ”vinstdrivande” gör inte den stora skillnad som man kan få intryck av när man läser Stefan Nilsson. Eller kanske snarare, den ideella sektorn skall inte ställas mot den privata vinstdrivande (där vinsterna riskerar att hamna i skatteparadis), utan mot den offentliga sjukvården. Som kanske bedrivs mer ideellt än den s.k ideella sektorn ?
För den som verkligen vill fördjupa sig i det här ämnet rekommenderas (för vilken gång i ordningen ?) ” Plikten, profiten, och konsten att vara människa ”, av Göran Rosenberg. På sid 203 finns en god sammanfattning, av skillanden mellan plikt och profit.
Bör tilläggas; min egen erfarenhet av att arbeta i den ideella sektorn inskränker sig till sjukvård. Kan därför inte uttala mig huruvida den övriga verksamheten som bedrivs av Ersta diakoniförening är mindre präglat av ekonomiskt tänkande.
10 kommentarer:
Det är svårt att ge till dom fattiga om brödet är slut.
På något sätt måste man ha medel för att kunna bedriva en givande verksamhet. Ska det bli ideellt på riktigt måste man se vårdarbeten, och liknande, som kall och inte som vanliga lönearbeten, och den tiden är förbi.
Det kanske inte handlar om att fördöma mammon, utan att utnyttja honom till fördel för så många som möjligt.
Brödet slut ???
Kan verkligen inte tycka annat än att det finns enorma möjligheter att fördela mer solidariskt ! Vi är en liten, liten minoritet som lever upp en majoritet av välståndet.
Läser din kommentar till Tony Björklunds "domedagspredikan". Tappa inte modet :-) - det är klart man skall "fördöma mammon". Ett riktigt präktigt villospår.
Vårdarbete behöver inte vara Florence-kall. Det räcker med att man lugnt och stilla är tillfreds med att göra väl ifrån sig, att göra nytta, att få chansen att hjälpa andra - vilket är en belöning i sig. Självklart skall man ha skäligt betalt, men den nuvarande fixeringen vid effektivitet och lönsamhet är djupt omänsklig. Göran Rosenberg har i sin bok på ett enastående sätt satt fingret på de här dilemmat.
Men det är verkligen ingen enkel ekvation. En skälig lön är en högst pesonlig fråga vad det är.
Detta är en fråga som faktiskt inte ligger så långt ifrån relativitetsteorin...
Jo, det är en ganska enkel ekvation.
Jordens resurser är extremt ojämnt fördelade. 20 % av jordens befolkning äger 80 % av jordens resurser och 80 % av jordens befolkning äger 20 % av
jordens resurser.
Snälla, säg inte att det är "skäligt".
Ekvationen löses genom att de 20 % delar med sig.
Lätt som en plätt ?
Det är absolut inte skäligt med resursfördelningen. Vad jag menar är att man vill både följa sitt kall och göra goda saker för andra, samtidigt som man vill ha en skälig lön.
Så min fråga är egentligen inte en fördelning av resurser, utan vad ska man ta betalt för sina tjänster. I mina studier av healing och schamanism, kom jag i kontakt med människor som inte ens vill ha ett "tack" för sina tjänster, för att hela någon annan gör man bara för att man är helare , inte av någon annan orsak.
Jag tycker inte det är fel att vi betalar folk det dom är värda, men vid vilken punkt ska man tacka nej till mer lön, för den goda sakens skull?
Intressant.
Hur bedömmer man vad olika insatser är värda ? Vilka värderingar är det som styr lönesättning ?
Fortsätter att undra över varför den som har det mest stimulerande arbetet också är den som får bäst betalt. Samtidigt som jag vet det "korrekta" svaret; att det stimulerar folk att "sträva" uppåt, att ta ansvar för tillväxten.
Att inte ens vilja ta emot ett tack för utförd tjänst känns som att gå ett steg för långt. Men ändå på rätt spår ...
Som "känslobaserad" så har jag stor tilltro till vår egen förmåga att känna av när det råder balans mellan ge och få, att känna av när man är ute på plan mark, dvs när ytterligare ersättning inte längre känns skäligt. Att "släppa loss" de känslorna förutsätter förstås att man först gör upp med nuvarande jag-roffar-åt-mig-så-mycket-det-går-kultur.
Jag har verkligen testat det här med att se vad som händer när man går emot systemet och inte låter sig styras av mer lön som morot. Om man tackar nej till löneförhöjning får man också rätten att inte ta på sig fler arbetsuppgifter. I mitt fall fungerade det ett år, sedan fick jag rejäl löneförhöjning.
När jag coachar människor tar jag inget betalt, eller så får man betala vad man tycker det är värt. Då tar folk det inte på allvar. Samma sak när man tar för lite betalt för en tavla. Då tappar den värde för köparen.
Så det lustiga är att folk vill betala, för de har inte förtroende för det som är gratis. Idealismen som verktyg är slö som en smörkniv.
Detta finner jag lite roligt på något vis.
Det du nu ger exempel på tycker jag snarare är sorgligt. Och bekräftar att vi i så hög utsträckning är utifrån - och inte inifrån - styrda.
Smörkniven kan väl bytas ut mot en stillett ? Den kanske kostar mer, men det är den värd :-)
Betong-idealisten
Äkta värde är sällsynt. Det är kanske därför vi tror att det dyra är bättre.
En slipad smörkniv klan vara vass nog :)
Tror på äkta värde. Är nog inte så sällsynt, egentligen..
En slipad smörkniv duger säkert gott.
Skicka en kommentar