Trivs utmärkt på Södermalm, men undrar ibland hur det är att bo på Skeppsholmen, omslukad av vattnet.
Hyrde en flyttbil igår, fyra timmar, "men du kan lämna in den efter stängning, lägg bara nyckeln i inkastet".
Varför inte bo en natt på Skeppsholmen, i flyttbilen ? Så blev det.
Spännande, och bedårande vackert.
4 kommentarer:
Dags att ta det stora klivet snart och flytta till landet på riktigt och kanske bo på minimal boyta.
Ja, och nej.
Gärna minimal yta. Men drar mig för det rena landet. Skänker säkert egen frid, men jag har en rädsla (kan vara fel) att det blir någon självspeglande och självupptaget med det. Håller krampaktigt fast vid mina "aktivistdrömmar" -och då skall man vara "mitt i skiten". Skeppsholmen är nog lite av både och.
Betongidealist :)
Det förpliktigar. Det är som zenmästaren som säger att han ska möta brottslingen i helvetet. Man ska vara där man behövs som mest.
"Betongidealist" - det var ett fint uttryck, det vill jag gärna kallas.
Skicka en kommentar