87 år gamla går de med stappliga steg, men intellektet är ofattbart spänstigt . Inte självsäkert eller dominerande, utan lyhörda, nyfikna och närvarande. Båda har de vigt sina liv åt behövande i Etiopien.
Vid några tillfällen har deras vägar korsats i Addis, men av Catherine Hamlin (som Richard och jag får träffa en kort stund) förstår vi att det inte är någon själarnas gemenskap.
Orvar Jonsson, ateist av hela sitt hjärta, har likt " Hundraåringen " anpassat sig till rådande förhållanden. Den djupt troende Catherine Hamlin har tagit strid, mot myndigheter och fördomar.
Men jag har ändå känslan, att det är mer som förenar än som skiljer .
Vad det egentligen som skiljer ? Kärnkraftsvännen från motståndaren ? Tillväxtanhängaren från skeptikern ? Juden från muslimen ? Sverigedemokraten från miljöpartisten ? Vännen från fienden ? Den onde från den gode ? Bin Ladin från Obama ?
Ingen aning.
Hamlin Fistula
Orvar Jonsson
7 kommentarer:
Kan det vara ett försök till omsorg genom att skapa Nutid som en del av Framtid genom Klotomsorg som genom decentralisering anpassar våra byar till vad vi tillsammans med resten av naturen kan överblicka och ta ansvar för, under överinseende av det latenta Klotförstånd som vi alla bär på och som kan väckas genom ömsesidigt odlande av de gävor som vi också alla bär på, men som vi innan dess knappt anade att vi ägde!
Ingen aning är bra!
Att låsa upp låsningar är bra!
Att både vara del av en Kultur och samtidigt på Klotets nivå samarbeta med de förstånd söm försvarar de kulturer som redan lever och de som vill komma till, är inte det nära en lösning?
Jo, det är nog mycket gott som ligger latent.
Du låter inspirerad av "Economics of Happiness" ?
http://www.theeconomicsofhappiness.org/
Jag var inspirerad av dig!
Nu får vi se upp; klubben för inbördes beundran …
Lyckans ekonomi, jag begrundar, Tack.
Nu får vi se upp till varandra, vilka skulle vi annars se upp till?
Världens väg börjar med att några tror på och respekterar varandra och stegar ut på den stig som leder någon vart . . .
Men jag har ändå känslan, att det är mer som förenar än som skiljer .
Vad det egentligen som skiljer ? Kärnkraftsovännen från motståndaren ? Tillväxtanhängaren från skeptikern ? Juden från muslimen ? Sverigedemokraten från miljöpartisten ? Vännen från fienden ? Den onde från den gode ?
Bin Ladin från Obama ?
Ingen aning.
Texten är omskapande!
Risken för att en viss beundran uppstår, är svår att motstå.
Skicka en kommentar