Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

söndag, mars 13, 2011

Filosofiska rummet


Lyssnade på filosofiska rummet. (P1) Om tillväxt - och välstånd. Gunilla Andersson, Kenneth Hermele och Johan Norberg var det som gästade.
Jag trodde det skulle bli högljutt och uppslitande, med lag Andersson-Hermele mot lag Norberg. Istället blev det en hel del samsyn, om det utsatta läget för Moder Jord. Humanekologen Hermele var den klart mest pessimistika, hans betoning låg på anpassning till det mer eller mindre katastrofala som väntar oss. Andersson vädjade till våra "kvinnliga" ansvarstagande sidor, läste upp indianhövdingens vackra tal, "att människan skapade inte livets väv, hon är blott en tråd i den, det hon gör mot väven gör hon mot sig själv", och påminde om att inbyggt i konsumismen ligger att vi aldrig får vara nöjda. Norberg, som skrivit flera böcker om kapitalismens undergörande kraft, har jag följt under flera år. Tror inte det är för mycket sagt att han sänkt tonläget betydligt, att han mellan raderna tillstår att det krävs också andra krafter.
Intressant diskussion, och där var Norberg och Hermele eniga, att Tim Jackson m.fl tenderar att ha en nedlåtande, nästan arrogant, attityd gentemot människors strävan att få det bättre.
Hermele var nog den som bäst representerade "gemene man". Som kan sammanfattas i "uppgivenhet". Han menade att om alla blev veganer så skulle (väldigt) mycket av våra problem vara lösta. För att sedan (uppgivet) anta att det kommer vi troligen inte att bli. Helt enkelt därför att krismedvetandet inte är tillräckligt stort. Det krävs en situation likt den vi hade efter andra världskriget för att vi skall ta oss samman. Alla inser att man får man ta sig samman om huset har rasat, men att långsiktigt underhålla ett hus som fortfarande står upp är inte lika lätt, verkade han mena.
Saknade förstås skarpare angrepp mot nuvarande (penning)system, och framhållande av data som visar att vi trots all matriell tilväxt inte skattar oss lyckligare än vi gjorde på  60-talet. Ordet solidaritet fick inte heller någon plats i dagens program. Men man får väl vara nöjd ändå.

Inga kommentarer: