Har ju kommit fram till att man inte kan tävla i konst, och avstod följdriktigt (utan svårighet) från Guldbagge-galan. ( Det blev SVT-play och Bibliotekstjuven istället. ) Men kan ändå inte låta bli att jubla när jag nu ser att Sebbe fick pris för bästa film. Det är forfarande tramsigt att "vinna i film", men det är glädjande när bra film uppskattas.
Eller är det bara det gamla bekräftelsbehovet som fick sitt ? Jag kan känna mig som en förståsigpåare ? Strunt samma - se den ! ( Kan tänka mig en tredje gång.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar