Först ut var Mona Sahlin, Robert Aschberg, Anne Holt, Erica Jong och Arne Treholt.
Mona Sahlin verkar stärkt av nederlaget. På valnatten efter förlusten höll hon, som Skavlan påpekade, sitt bästa valtal. Och på den vägen fortsättter det. Nu är hon säkerheten och tryggheten själv.
Robert Aschberg ville gärna ta över, det fick han en liten stund.
Anne Holt, som tidigare varit norsk justitieminister, var inte förvånad över att svenskarna till slut fick släppa in främlingsrädslan i den demokratiska gemenskapen.
Eric Jong var största behållningen. På ett väldig oamerikanskt sätt pratade hon långsamt, lyssnade noga och lät sig inte luras av grabbarnas, minst sagt, pinsamma försök att behandla henne som en lättfotad, sensationslysten sexskribent. Skavlans oseriösa fråga om män som Jong velat förföra, besvarades seriöst med hennes fascination över Ingmar Bergmans enastående förmåga att vara närvarande och uppmärksam. När sedan Mona Sahlin, i sin nyvunna säkerhet, hakade på i försöket att prata allvarligt om allvarliga ämnen, då framstod männen som oerhört barnsliga och bortgjorda.
Arne Treholt såg pigg ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar