Mycket vill ha mer

Vi gick en match mot chefen om jouravtalet (J).

Att föreslå "jobba mer till lägre ersättning" är onekligen magstarkt.
När siffrorna är röda så är inga kostnader heliga, förklarade chefen lugnt och stilla.
Vi ville hävda att arbetsgivaren får en massa engagemang, hängivenhet och kvalitet för sin kostnad. Som av upprördheten att döma kan gå förlorad, för en ganska liten besparing.
Men så länge inte beställaren intresserar sig för "mjuka" kvalitetsvärden har klinikchefen en otacksam uppgift, kan man tycka.

Till en kollega, över en försenad lunch, yppade jag min innersta mening. Att vi egentligen inte har någon anledning alls att vara upprörda. Eftersom vi har det så mycket bättre, även utan jouravtal, än de allra flesta människor.
- Det håller inte, så kan man inte tänka, var det givna svaret. Förresten är det allmänt känt, sa han lite med glimten i ögat, att den som tjänar mycket drar på sig stora utgifter. Vi kan inte sänka oss, pengarna behövs!
The rich get richer, the poor get poorer, that´s it ,
som Korkor sa i Ghana.(K)

Jo, det är på den vägen vi vandrar sedan Thatcher och Reagans tid. Det är snart ingen som kommer ihåg något annat.