Zero - trial

Kompisarna har investerat i lägenheter för så många miljoner att man baxnar.
Stort så man nästan går vilse, och naturligtvis bästa läget i stan.


Jag blir inte upprörd, känner inga antipatier och får ingen lust att ifrågasätta. Utan vi har bara en trevlig grabbkväll med råbiff och rödtjut.
Men hemkommen möts jag i hallen av den nya ryggsäcken. Skänkt av en gammal diakonissa i källaren. Och får en plötslig ingivelse.
Jag lägger ner tältet, sovsäcken och liggunderlaget i ryggsäcken och marscherar tillbaks ut i mörkret. Sätter upp tältet på en plan grässlänt och kryper in. Har pannlampa och godnattsaga med mig. Vaknar klockan 4 av tandvärk och får gå tillbaks upp till lägenheten för att ta nya värktabletter, sen somnar jag om.
Det kändes väldigt lyxigt att komma in i värmen klockan sex och ta en riktigt varm dusch.

Det låter förstås helt knäppt. Och ganska barnsligt.
Men jag tror faktiskt på back - to - basic.
Och jag tror faktiskt på 1+1-1+1-1, istället för 1+1+1+1+1. (Zero).
Och tycker faktiskt NÖDSTOPP är en bra ide.