Trött, trött, trött

Många människor gör frivilliga insatser utan ersättning, volontärerna blir fler.
Men när hörde man någon säga; det här förslaget gynnar inte mig, men jag stöder det ändå ?

Nina Björk träffar som vanligt mitt i prick, nu i DN:s Söndagskrönika:

Det politiska blir inte längre en dröm om ett visst samhälle, utan en dröm om min egen plats i ett visst samhälle. Utrymmet där politik är att vilja någonting inte för min skull utan för din krymper.
Då är det inte längre om en gemensam framtid som vi drömmer; inte längre på olika tankar om hur en gemensam värld bör se ut som vi röstar. Då handlar allt om mig. Om den verkligen lilla människa som i så fall är jag.

Eller för att tala med Göran Rosenberg; vi har en rubbad balans mellan plikt och profit. I snart sagt varje situation är det tillåtet, korrekt, och t.o.m förväntat, att tillämpa profitmoral.