Idag har jag varit med och opererat matstrups-cancer på Karolinska universitets-sjukhuset i Flemmingsberg.
Professor LL är en gudabenådad kirurg och idag var han på sitt mest undervisande humör. Han har tvärkoll på varenda artär och varenda lymfkörtel. Vi mer medelmåttiga kirurger tar oss fram där det är framkomligt. Vi tar oss ner i backen där det ser enkelt ut. LL åker svart pist och gränslar inga portar.
Men, och det var (förstås) dit jag vill komma, professor LL har inga vetenskapliga belägg varför han väljer väg som han gör i den branta pisten. Han har gjort det hundratals gånger. Och han vet att det fungerar.
Diafragman skall slutas med ett par silkes-stygn. Inte för få - då glider tarmarna upp i brösthålan. Inte för många - då kommer magsäcken i kläm.
- Det låter som känslobaserad kirurgi, säger jag försiktigt.
- Ja, det där är du ju specialist på !
Nej, det är inte jag som är. Det är vi allihop. Specialister på känslobaserad kirurgi.
(Även om det låter feminint och fjolligt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar