Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

lördag, december 20, 2008

A small step


Det ska vara enhetligt nuförtiden. Så därför fick vi alla samma bok i julklapp av chefen. " Konsten att leva innerligt. Existensialism för den moderna människan " av Ted Harris och Ann Lagerström. En modern tolkning av den danske filosofen Sören Kierkegaard. Den gottade jag mig åt under gårdagens jour.
Helt ärligt tror jag inte chefen förstår att den där boken han gav oss alla i julklapp handlar om att våga gå sin egen väg. Att våga lyssna till den inre rösten. Att våga gå från ord till handling. Även då jag riskerar att falla i onåd eller hamna utanför gemenskapen.
Om chefen , å andra sidan, faktiskt förstår att han gett oss en intruktionsbok i självständigt tänkande ( och civil olydnad) så är det " a small step for a man but a big step for mankind "

söndag, december 14, 2008

En lille dörr


Den som är känsligt lagd (överkänslig ?) behöver ständigt bekräftelse.
Min kompis S tog intryck av pratet om känslobaserad. Och skickade en helsidesartikel ur danska weekend-avisen; "Omskåret fra afverden" av Martin Krasnik. Om hur man kan se på traditionen att, som Krasnik, låta omskära sin lille dräng. Artikeln har legat oläst en vecka på skrivbordet då jag hade på "känn" att den inte skulle hastas över. Så det blev högläsning på min bästa danska lördag aften innan middagsgästen anlände. Av en förtjusande uppgörelse med rationalitet, förnuft och ointresse för andras syn på saker. " I sidste ende er det fölelserna (känslorna) der råder. Når det gälder menneskers egne dybe och ganske uförklarlige principper har alle - når det kommer till stykket och inderst inde - en lille dörr, der icke kan åbnes udefra. Den er bare lukket for andres argumenter."
Den känslobaserade kirurgen har stor respekt för " den lille dörr".

måndag, december 08, 2008

Bon courage !


Lyckades inte locka mer än ett trettital själar till min dragning förra veckan om "Känslobaserad kirurgi - Om hur vi fattar beslut". Känns lite snopet - det ska erkännas. " Herregud - en torsdag kväll, mitt i julruschen - vem tror du att du är egentligen ?" Men är ändå lika övertygad. Att vi underskattar vår intuitiva och empatiska förmåga. Att vi överskattar vad förnuftet kan uträtta. Att vi glömmer bort vad som är verkliga behov, glömmer bort vad som är viktigt. Att vi fått för oss att patienter är maskiner som lämnas in för lagning - av andra maskiner.
Men skam den som ger sig.