Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

måndag, januari 29, 2007

King of Nubia

Vilodag i Dongula efter fem dagars cykling i Sudan. Mer varierat och mycket vackrare än jag trott. Men vägarna är otroligt dåliga, är förvånad att min odämpade cykel överhuvudtaget tar sig fram. Hittills fyra punkteringar och en knäckt sadel. Fått låna ny sadel av Gunther, som blivit en god kumpan.

Har så sakteliga sugits in i tävlandet, svårt att låta bli. Blir lite färre timmar i solen då…

Sudaneserna är osannolikt "vanliga" och generösa. Häromdagen efter cyklingen blev jag vilsen i byn vi bodde utanför. Blev då inviterad till en familj utmed vägen, och bjuden på en måltid full av delikatesser. Det var två stolta kusiner i sextioårsaldern, släkt i direkt nedstigande led till kungen av Nubia. Båda pratade bra engelska, och vi hade en god stund tillsammans i skuggan. Avbrutna en gång av att böneutroparen, som beordrade tvagning och en bön mot Mecka.

Droppar mina saker här och var, men tack vare (?) Åsas lyckomaskot kommer allt till rätta.
Mycket strul med mina dubbla pass, som väckte den egyptiska polisens misstankar vid överfarten till Sudan. Slutade med att jag fick muta kommisarien med 20 Us + 50 pund för att inte hela touren skulle fastna i Egypten. You troublemaker…
Revanscherade mig när vi efter båtfärd över Nassersjön skulle blidka tullen i Sudan. Den tjänstemannen drev oss till vansinne, och deklarerade ganska omgående att vi inte skulle få passera om han inte fick hjälp med sina medicinska problem. Hustrun hade någon oklar buktumör och själv hade han diabetes och en vårta på fingret. Och så ville han ha något för sin halsbränna..The doctor gjorde sin plikt och vi fick tillträde till ett av världens mer otillgängliga länder.
Gerharts nageltrång ser fint ut, en liten "granulationsknopp" som egentligen borde etsas.
Alltfler som har problem med skavsar. Idag hade vi (manlig) rumpmottagning bakom ett buskage. Tack till den som tipsade mig om Inytiolsalvan några dagar före avresan!

Kroppen i ordning (efter fulldos med Ciproxin-Flagyl och Imodium), knoppen stabil. Cykel ua - ett litet underverk (Tack Pelle).

söndag, januari 21, 2007

Don´t spoil them

Två avslutande dagar i Egypten i lugnt tempo. Slagit följe med Marc Coté, och tillsammans har vi gjort avstickare från den stora vägen. Helt plötsligt står vi omgivna av ett trettital oerhört glada och nyfikna barn, som kommit springande som om vi vore från en främmande planet. Militär-och turistpolisen är oss annnars hela tiden i hasorna, och det dräller av s.k checkpoints, där vi av och till blir stoppade. Det är mycket pengar som står på spel för tusristlandet Egypten, och några nya terrorattacker mot de gästande västerlänningarna vill man inte se.
Har skiftat till lite bredare däck som skall klara sanden i Sudan. Mina är inte mer än 35 mm, medan de andra har upp till 60mm. Men vår trevlige mekaniker, Dean from Canada, menar att om det är ett tunnare sandlager ovanpå hårdare mark ar det bättre med smala däck som skär ner i sanden. Kompisarna skrattar gott, och utgår ifrån att jag kommer att få promenera med cykeln i sanden.Vi får se...

Fikade häromdagen utmed vägen tillsammans med broder Markus. Kaffet kostade två pund, typ två kronor. Jag gav en femma, och tyckte att det var det turkiska kaffet värt. Markus blev mäkta upprörd, och gav sig inte förrän jag bett att få 2 pund tillbaks på femman. - We shall not spoil them. Vet inte om det är någon av hans tjugofem sponsorer som tutat i honom den uppfattningen...Nästa gång ger jag 10 pund för kaffet.

Tre stycken åkte ner i samma grop i förrgår, vilket resulterade i en rejäl vurpa och lite småblesyrer. Gerhards nageltrång ser riktigt fint ut. Själv dras jag efter den kalla kvällen i Karnaktemplet med en rätt elak halsinfektion, och diaréerna vill inte ge sig. Så det passar bra med en vilodag.

Kartoum (Sudan) nästa.

fredag, januari 19, 2007

Falluka on the Nile

Vilodag i Luxor efter sex dagars cykling.
Hästdroskor överallt, alltid någon i hasorna som enträget vill erbjuda sina tjänser.
Hoppade över bussresan till Kungarnas dal. Sex dagar tätt inpå andra människor är mycket för en ensamvarg.
Cyklat runt i stan, suttit lite varstans, snackat med mycket barn, som förundras över mitt cykelvidunder.
Dagens höjdpunkt var en halvtimmes segeltur på Nilen, i en vacker tradionell träskuta (falluka..?). Med ett gigantiskt sprisegel, som jag tidigare sett på Genevesjön. Jag var inte sen att ta över rodret..
I kväll slår jag följe med Marc och Pierre på ett tempelljusspel.
I förrgår var det racing igen, med en inledande klättring pa 40 km av totalt 140. Trea efter Chris och Adry.
Vi närmar oss sanden och hettan, så nu gäller det att ta det lugnt.

Kropp u.a. Cykel u.a. Knopp fortsatt upp och ner.

tisdag, januari 16, 2007

In the darkness

Vi har kommit till Safago utmed Röda havet. Så vackert.
Dusch ! En del fuskar och sover i riktig säng.
Tre dagar fin medvind. Bra sammanhållning i gruppen. Väldigt ringrostig med engelskan, sydafrikanerna har jag riktigt svårt att förstå. Jack, Shanny och Duncan är true leaders alla tre.
Har verkligen vant mig vid campinglivet. Glad för det uppblåsbara sovunderlaget.
Litet missöde i natt när jag skulle göra mina behov under stjärnhimlen. Så det blev lite nightwashing...
Gerhards nagel under kontroll. Inga andra uppdrag for the doctor.
Marc Coté skriver oavbrutet på sin hemsida, han har en egen satellittelefon.
Pierre, ursprungligen från Egypten men boende i Canada, 65 år, är en riktig campingräv. Han placerar helst sitt tält på lite avstånd från oss andra. Mais, il est très, très gentil.
Gunther, 30, från Belgien, är lite lönnfet och röker, men åker ändå ifrån nästan alla.
Igår lite racing, där jag klantade mig i spurten. Annars tre dagar lugn körning. Mycket nöjd med beslutet att inte vara anmäld för tävling.
Pannlampan känns som den viktigaste prylen i packningen. Hua vad det blir mörkt.

Vi bävar alla lite för sanden och hettan i Sudan. Jack säger att även mina breda däck är i smalaste laget. Will see.

Kropp u.a. Cykel u.a. Huvudet lite upp och ned.

fredag, januari 12, 2007

Unguis incarnatus

Nu är alla samlade.
En del verkar vara som man trodde, och andra inte.
Howard, som kallar sig för wanderer, har redan hållit en lång utläggning om vad livet går ut på. Blev lite väl teoretiskt, t.o.m i min smak.
Jämnårige Tom (born 55) från Los Angeles, L.A, är välbärgad och redan pensionerad, men saknar av och till ett jobb (!)
De enda som verkar vara riktigt inställda på "racing" är amerikanska paret Christopher och Janet, och deras följeslagare/hjälpryttare? Nels.
Alla andra pratar mer eller mindre flummigt om att racing skulle förstöra hela grejen. Får se.
Vår kombinerada taxidriver och guide, Allahi, har tittat på min gulafeberstämpel, och kommit fram till att den ser trovärdig ut. Känns bra.
Mina sjukvårdsinsatser hittills har inskränkt sig till Gerhard, som har ett ganska elakt nageltrång (unguis incarnatus), som vi lägger om tre gånger om dagen på mitt rum. The foot-clinic. Borde väl egentligen opereras, men det skulle nog äventyra hans start på lördag.

torsdag, januari 11, 2007

Yellow fever

Det blev en liten vattenpipa igårkväll efter pizzan.
Dagens uppdrag blir vaccination mot gula febern. Dunkan från Tourdafrique-ledningen har gjort efterforskningar vart jag skall vända mig. Harman hospital. Mannen i receptionen på vårt femstjarniga hotel ringer för säkerhets skull och talar om att jag är pa väg. - Nej,någon vaccination mot gula febern finns inte här...Dunkan går inte att spåra. Mannen i receptionen ringer några samtal, till sina "vänner", och skriver baklänges på en liten papperslapp.-Vi skall ordna en chaufför som hjälper dig till rätt ställe, det enda som har vaccin mot gula febern.??
I en fallfärdig byggnad, som näppeligen är något sjukhus, slingrar jag mig tillsammans med chauffören in på en mörk bakgård. Dags att avvika? Tre sköterskor och en doktor(?) som utger sig för att vara vaccinationspersonal. Snyggt, rent och prydligt, vaccinationskort i ordning. Det blir en injektion Stamaril i vänster överarm. Och en fin stämpel i kortet.
Vi kryssar hemåt i den vansinniga trafiken. Förhoppningsvis vaccinerad mot gula febern.

Cykeln är i ordning. Kairo National museum of Cairo på eftermiddagen. Markus har tagit befälet och vi andra följer efter.
Gerhard blev väckt i natt av sin fru som läst pa Markus hemsida att Gerhards cykel var borta. Men hon hade läst slarvigt, det var min cykel ! Sen kunde inte Gerhard sova. Markus skriver bl.a for Der Spiegel, så för den som kan tyska är nog hans hemsida givande. Men tro inte allt han skriver om oss andra..
I morgon genomgång för avresan lördag.

onsdag, januari 10, 2007

Smile

Strul in i det sista. Hade ju lovat familjen att inte packa sista kvällen. Men cykelkartongen jag skaffat, i god tid, var för liten. Hur jag än vände och vred gick inte cykeln ner.- Du får ta av bakhjulet och bakväxeln, sa cykeldoktorn på telefon. Men inte gick det för det. Istället gick gängen till bakväxeln i ramen sönder. Katastrof ! No more bike !
Taxi med trasig cykel till cykeldoktorn. Två timmar till avskedsmiddag. Min doktor är en ängel, han borrar upp en ny gäng. Men var hittar man en större kartong? En timma till middag.
Cykloteket på Norra stationsgatan kanske. Cyklar dit i ilfart. För hundra kronor får jag en riktig bamsekartong, inklusive nerpackning. Thanks God. Taxi hem. En kvart till middag.

Svårt med farväl...

Nästa snyting på Arlanda.-Ditt pass är trasigt, duger inte !
Till passpolisen - med 45 minuter till avgång. Men först skall cykeln betalas och lämnas till specialbagagfolket.
Buss 10. Nytt rosa emergency-pass. 30 minuter till avgång. Buss 10. En kvart kvar...jag hinner !

På planet bläddrar jag lite förstrött i vaccinationscentralens reseguide. Gula febern.., har jag verkligen fått det?
Plockar nervöst upp vaccinationskortet. Är det möjligt, efter fyra besök och minutiösa diskussioner om att inte ta några risker, att jag sitter på planet utan gulkafebernvaccination? Det verkar inte bättre. Ringer hem från Frankfurt. Ewa kontaktar vaccinationscentralen. Dom kan inte säga säkert om jag fått eller inte!

Skön stämning på Kairo flygplats. Vilket tryck !
Sarah från Ohio kommer samtidigt. Hennes cykel har utan svårighet klarat tre byten från USA, men min har förstås fastnat någonstans på vägen. Något annat var inte att vänta en dag som denna.
En hisnande bilfärd till femstjärniga Cataract Pyramid Resort. En extrem hotellanläggning, mitt i slummen.

Idag blev det en guidad tur bland pyramiderna tillsammans med Marcus och Gerhard från Tyskland. To much tourists, men visst baxnar man. Hur bar dom sig åt?
Kairotrafiken är (däremot) en riktigt genuin upplevelse. Folk, inklusive små barn och gamla kvinnor, går helt respektlöst rakt ut på sexfiliga gator. Några liv måste den orädslan kosta.
Gerhard är lite åt det filosofiska hållet, trevlig prick kort sagt.
Shanny (the tourleader) och Dunkan verkar inte vara särskilt skärrade över mitt vaccinationshaveri. Det ordnar sig.
Men frågan just nu är - vad händer om jag tar dubbel dos? Den som vet-ring eller skriv gärna !
Cykeln lär vara på ingång, så det artar sig till en bra dag. Allra helst som man får fler leenden här i Kairo på en dag än man får ihop under ett år i Stockholm. Kanske firar med en vattenpipa i kväll ?

söndag, januari 07, 2007

Practical joke ?

Det har inkommit ett korrrekt svar på det efterfrågade citatet. Anders Kjellman, vetgirig kollega på Ersta, visste att det var Åsa Moberg som tänkt till om lusten att lära. Grattis !

För övrigt är allt som väntat två dagar före avresa. Resväskan är för liten, pengarna tryter, kom-ihåglistan är oändligt lång.
Och nerverna ligger utanpå.

Per Loftås, f.d Erstakirurg och garvad Afrikaresenär, ringde och tipsade om Fasigyntabletter (antibiotika) mot små odjur kallade Gardia, salttabletter, öronproppar, silkeslakan, fet salva (när diareerna frätt upp skinkan) och vattenreningsdroppar. Och så några varma lyckönskningar. Tack!

Skingrat tankarna tillsammans med Åsa, som kört fast i en minst sagt tung text om TV-mediet."Diskursiv makt" enlig Foucault (!) Om hur institutionerna, vare sig det är är staten som i TV;s barndom eller proffs-expert-medieetablissemanget som idag, ser till att publiken förblir tämligen maktlös. Inte alls ointressant.

Dagens bästa från svenskan; om den nya vetenskapen "neuroekonomi". Hur hjärnan bär sig åt för att jämföra åpplen och päron. Så att känslomässiga överväganden kan vägas mot krassa ekonomiska.

Igår gick det inte att komma in på Tourdafriques hemsida. Samtidigt kom det ett lite kryptiskt lycka-till-mejl från tourledningen och ett tillhörande kort med några nakna cyklister i öknen. Vi spekulerade i att Tour d Afrique kanske bara är ett bedrägeri av några skojare i cyberrymden.
Jag är i alla fall inställd på att åka till Kairo på tisdag för att kolla upp om så är fallet....