Inte utan Niklas Ekdal

Det är inne att "ta befälet över sitt liv". Det finns annars, nuförtiden, en rätt stor risk att man fyller sin dag med en massa måsten.
Och i värsta fall infinner sig den obehagliga känslan av att vara - lurad.

För någon månad sedan ringde en grabb vid middagstid och undrade om vi inte ville prova Svenska Dagbladet i sex månder.
Hur tänker man mitt i matsmältningen?
Pojkspolingen i luren fick som han ville.
Ajöss med det befälet - över mitt liv.

Har nu försökt anpassa mig till den nya tillvaron. Att näringslivsdelen i svenskan är lika tjock som resten av tidningen, och att sporten smugits in redan i första delen, det kan jag verkligen leva med. Men att gå miste om skribenterna som blivit en del av familjen - det svider. Jag har t.ex svårt att leva utan min veckodos av Niklas Ekdal. (Hur bär karl´n sig åt för att hitta fräscha vinklingar på utjatade ämnen ?)

Men det har löst sig. Grannen mitt emot är en sjusovare, och prenumererar på DN. Som ligger så fint i trähyllan utanför dörren.
Jag tassar försiktigt över hallen, tar in bytet till mitt köksbord, och smygläser det senaste från Niklas Ekdal-fabriken.
Och känner att jag åter är Herre över mitt liv.