En gång nikotinist - alltid nikotinist. Ack så sant.
Mitt uppe i förberedelserna att bygga upp kroppen så att den ska klara fyra månaders påfrestningar på cykelsadeln, har jag trillat dit igen. Det känns ynkligt. Och samtidigt mänskligt. Man är väl ingen lance-armstrong-robotmaskin heller!
Men när jag letar mig ut i höstmörkret på Fjällgatan för att leta fimpar, då börjar det faktiskt bli förnedrande.
I morgon slutar jag - igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
pinsamt pappa. nu fimpar du, och det genast, det är en order.
och du måste ta bort "comment moderation". det gör att bara inloggade bloggare kan kommentera först när du godkänt dem. bort bort.
Skicka en kommentar